Israeliska soldater bryter tystnaden: ”Orkar inte vända bort blicken längre”

Det började i Hebron 2004, med att den israeliska ockupationsmakten inledde fördrivningen av palestinier i de centrala delarna av staden. Soldater kallades in för att utföra ”kartläggningsuppdrag”, i jakt på misstänkta terrorister.

Det gick ut på att tungt beväpnade soldater trängde sig in i palestinska hem mitt i nätterna, väckte familjerna och registrerade allas identiteter, berättar Joel Carmel, numera opinionschef för den ickestatliga organisationen Breaking the Silence som bildades där och då.

– Det fanns bara ett syfte: att visa vem som hade makten. Vi, Israel, säger han.

För många av soldaterna, de flesta av dem unga, blev det uppenbart att räderna enbart handlade om förtryck och kontroll för att upprätthålla ockupationsmakten.

Tillbaka från sina uppdrag insåg de att få civila israeler visste hur soldaterna, i Israels namn, agerade. Lika få hade insikter i hur soldaterna själva upplevde det.

– Redan då, för mer än 20 år sedan, fanns det ett stort behov av att berätta, konstaterar Joel Carmel.

Soldater började själva samla in vittnesmål om övergrepp, plundringar och förstörelse som drabbade palestinier – något de menar blivit norm under den 58 år långa israeliska ockupationen.

I dag, när en bräcklig vapenvila råder i Gaza (över 600 människor har dödats i israeliska anfall under den, enligt lokala myndigheter) och alla de 251 personer som Hamas tog som gisslan är hemma – levande som döda – upplever organisationen att behovet är skriande. Fler än 1 500 soldater har nu vittnat, såväl om agerandet på marken i Västbanken som i Gaza. Berättelserna är verifierade och fakta dubbelkollad, enligt organisationen.

– Det är många som inte orkar vända bort blicken. Man förväntas vara lojal efter avslutad tjänstgöring, men allt fler vill vittna om övergreppen, säger Joel Carmel som själv är före detta soldat.

Vi träffas i Stockholm dit han rest med två soldater som nyligen haft uppdrag i Gaza. Under några dagar träffar de opinionsbildare och politiker som ett led i deras arbete för att få omvärlden att öka pressen på Israel. Målet är att visa hur högt priset för Israels ockupation av Gaza och Västbanken de facto är.

I skuggan av kriget i Gaza, och de misstänka brott mot folkrätten som begåtts där, har fördrivningar utspelat sig på Västbanken.

För ett par veckor sedan beslutade Israel att stärka sin kontroll över Västbanken genom en rad olika, av många länder i omvärlden, kritiserade beslut rörande bland annat äganderätten till marken.

– För mig var det först en självklar plikt att jag skulle försvara mitt land. När jag insåg vad Israel de facto gör förändrades min världsbild, säger Joel Carmel, som lämnade den judiska diasporan i London för att göra sin militärtjänstgöring i Israel som 19-åring.

Han glömmer aldrig hur han kunde stå öga mot öga med vettskrämda barn som väckts mitt i natten för att frågas ut.

– Det var hjärtskärande. Jag försökte le mot barnen för att lugna dem, för att försöka visa dem att ”vi är okej”. Jag möttes av blickar fyllda med bottenlös rädsla och ilska.

Som 21-åring blev han officer på COGAT, den administrativa enhet som kontrollerar den civila förvaltningen i de ockuperade delarna av landet.

– Jag upptäckte ett intrikat tillståndssystem, ockupationens dolda ansikte – en militär byråkrati som var och är osynlig för de flesta israeler.

– På ytan hade vi en struktur som liknar en statsapparats. I verkligheten saknar den helt demokratiskt ansvarsutkrävande och transparens, det var en godtycklighet utan motstycke, en maktutövning utan gränser. Det var absurt.

Den moraliska klyftan blev för djup. Insikten om att de order de fick – att skrämma civila och förstöra egendom – hade mycket liten relevans för Israels säkerhet. Våldet mot civila var så normaliserat att Joel Carmel och flera av hans vänner insåg att de blivit integrerade delar av en repressiv apparat driven av politiska motiv, snarare än ett försvar.

– Våra egna handlingar undergrävde de värderingar vi trodde att vi försvarade. Jag insåg också att ordet ”ockupation” är tabu i det israeliska samhället. Människor är inte villiga att erkänna att ockupationen existerar, och de ser definitivt inte sambandet mellan ockupationen och vår svåra säkerhetssituation. Även medvetenheten om vad som pågått i Gaza efter terrorattacken är också väldigt låg.

Soldaternas psykiska hälsa har försämrats kraftigt sedan den 7 oktober 2023. Den israeliska militären har dokumenterat en 40-procentig ökning av diagnosen ptsd – något som 60 procent har av de 22 300 soldater som sökt vård för krigsrelaterade skador. Direkta stridstrauman och dödsångest efter att ha bevittnat grymheter begångna av båda sidor är vanliga. Det psykologiska stöd Israel erbjuder är långt ifrån tillräckligt.

Enligt Maccabi Healthcare, en av Israels ledande hälsoorganisationer, har självmordsförsöken ökat till 279 mellan januari 2024 och juli 2025 (78 procent bland stridande soldater). Minst 44 dödsfall har kopplats till krigstrauman.

Även livet som civil, efter utförd tjänstgöring påverkas negativt: Våld i hemmet, relationer som går i kras och förlorade jobb har ökat, enligt Israels sjukvård.

Fakta.Breaking the Silence

• Samlar in och publicerar vittnesmål från soldater som tjänstgjort på Västbanken, i Gaza och i östra Jerusalem sedan september 2004.

• För att öka allmänhetens medvetenhet anordnar organisationen bland annat föreläsningar och andra offentliga evenemang som belyser det som pågår i territorierna genom före detta soldaters röster.

• De anordnar turer i Hebron och södra Hebronbergen på Västbanken, med målet att ge allmänheten tillgång till den verklighet som finns bara några minuter från deras egna hem, men som sällan skildras i israelisk media.

Joel Carmel tror att mörkertalen är stora. De två unga soldater som vill vara anonyma och som följde med honom till Stockholm är fortfarande så omskakade att de knappt kan formulera vad de har upplevt eller känner.

– Förstörelsen i vissa områden är total, användningen av mänskliga sköldar är mycket vanlig. För oss som utförde order blev det uppenbart att målet gled från att befria gisslan eller bekämpa Hamas till politiskt motiverad hämndlystnad, säger en av dem.

– Vad händer med den moraliska kompassen i en nation som kräver att dess unga utför handlingar som de sedan tvingas förneka för att kunna leva vidare som civilpersoner? Det är en fråga som kräver svar, säger Joel Carmel.

Enligt honom leder det politiska trycket mot individerna till att det kan ta flera år för en soldat att bearbeta sina upplevelser och våga träda fram.

Israeliska militären, IDF, har upprepat under åren bemött den kritik som Breaking the Silence framfört. Dels menar man att vittnesmålen är opålitliga eftersom soldaterna som lämnar dem får vara anonyma, dels menar man att alla överträdelser som anmäls i den egna organisationen utreds.

”Armén strävar efter att agera enligt höga moraliska och juridiska standarder”, har IDF understrukit.

DN har sökt IDF för en kommentar.

Dagens pågående annektering och fördrivning av människor på Västbanken gör att Joel Carmel ser mörkt på framtiden.

– Ockupationen är inte bara en intern israelisk säkerhetsfråga, utan en djupgående mänsklig och internationell angelägenhet. Den byråkratiska maskinen och den systematiska förstörelsen i Gaza skapar sår som kommer att ta generationer att läka, även för israeler.

Bakgrund.Västbanken

● Israel betraktar Västbanken (enligt israelisk terminologi Judeen och Samarien) som en del av sitt historiska och bibliska arv. De anser att de har rätt till suverän kontroll över territoriet. Under de senaste veckorna har man stärkt sin kontroll över Västbanken genom en rad olika, av många länder i omvärlden, kritiserade beslut rörande bland annat äganderätten till marken.

● Palestina ser Västbanken (och östra Jerusalem) som ett av Israel ockuperat palestinskt territorium.
● Under sexdagarskriget 1967 tog Israel kontroll över Västbanken. Efter de så kallade Osloavtalen som slöts 1993–1995 delades området in i tre olika zoner:

Område A – palestinsk myndighets- och säkerhetskontroll

Område B – palestinsk myndighetskontroll, israelisk säkerhetskontroll

Område C – full israelisk kontroll (ca 60 procent av Västbanken)

● Under de senaste åren har Israel expanderat sin bosättarpolitik och tagit kontroll över allt större delar av territoriet.

● Internationella domstolen (ICJ) har i rådgivande yttranden bedömt att området är ockuperat och att vissa israeliska åtgärder strider mot internationell rätt.

Internationella brottmålsdomstolen (ICC) utreder misstänkta brott kopplade till situationen i de palestinska territorierna, inklusive Västbanken. Israel förnekar dessa brott