Regimen och dess talesmän insisterar på att Istanbuls borgmästare Imamoglu och hans stab misstänks för korruption och terrorism. Men turkar i gemen, som sett maktpolitik på nära håll, förstår vad det hela gäller: Imamoglu är den förste oppositionspolitiker på många år som har en reell chans att mäta sig med president Recep Tayyip Erdogan i öppen tävlan. Nästa presidentval äger rum först 2028. Men regimen har ändå haft bråttom eftersom oppositionspartiet CHP snart skall utse sin presidentkandidat inför 2028, en nominering som anses vikt för Imamoglu. Regimen vill skjuta i sank den populäre borgmästarens kandidatur innan den blir officiell.
Ingreppet mot Imamoglu betyder, som Nobelpristagaren Orhan Pamuk sade till DN på tisdagen, att regimen är redo att skrota det sista som återstår av turkisk demokrati, efter att likheten inför lagen och yttrandefriheten avskaffats: rätten att rösta på vem man vill.
Regimen, närmare bestämt Erdogans AKP-parti och dess permanenta partner, extremnationalistiska MHP, valde att röja Imamoglu ur vägen medan omvärlden är upptagen med annat och ingen svårare diplomatisk påföljd är att vänta från vare sig USA:s och EU:s sida. Men operationen är ännu inte i hamn. Istanbulbörsen, som ryckt upp sig på sistone, tog stryk på onsdagen och det finns tecken på att Imamoglus öde är på väg att ena den splittrade oppositionen.
Med Imamoglu ute ur leken så kommer CHP:s presidentkandidat troligtvis att bli Ankaras borgmästare Mansur Yavas, en politiker med folktycke. Yavas är långt mer nationalistiskt sinnad än Imamoglu och mindre benägen att fria till kurdiska väljare. Men tveklöst blir han en nästan lika farlig rival till Erdogan 2028 som Imamoglu skulle varit – i synnerhet om han kan samla oppositionen i en ”räddningsaktion för demokratin”. Skall regimen i så fall beställa fram terroristanklagelser också mot Yavas, eller kanske rent av bannlysa CHP, partiet som grundade den turkiska republiken?
