I den reform av rättssystemet som Meloni ville genomföra skulle åklagare och domare bland annat ha förbjudits att byta roll under karriären. I dag tillhör de samma yrkeskår, men i praktiken är det redan i dag ovanligt att de byter sida.
Viktigare var att posterna i de interna kontrollinstanser som finns för åklagare och domare skulle ha utsetts via lottning – och att en ny disciplinär nämnd var tänkt att inrättas, för att utreda domare och åklagare som begått misstänkta tjänstefel.
Allt för att bekämpa den vänskapskorruption och politisering som Giorgia Meloni påstår präglar det italienska rättssystemet.
Men i Italien har rättsväsendets kamp mot maffian och korruptionen länge haft utbrett folkligt stöd. Under 1990-talet ledde en polisutredning – som kom att kallas ”Mani pulite” (rena händer) – till att en enorm korruptionshärva avslöjades i politikens toppskikt.
Det senaste årtiondets populistiska våg, med starkt ökat stöd för först Femstjärnerörelsen och sedan Giorgia Melonis högernationalistiska parti Italiens bröder, kan åtminstone delvis spåras till denna allvarliga demokratiska kris.
Sedan Meloni kom till makten för tre och ett halvt år sedan har hon själv stött på patrull i rättsväsendet – inte minst på migrationsområdet. Hennes försök att upprätta en lista över ”säkra länder”, dit tanken varit att man ska kunna skicka tillbaka personer utan att ge dem möjlighet att först söka asyl, har förhalats av flera uppmärksammade rättsfall.
Vänsteroppositionen varnade i valrörelsen för att grundlagsändringarna skulle ta Italien i auktoritär riktning, med ett mer osjälvständigt rättsväsende. Giorgia Meloni avfärdade det som ”paranoida föreställningar”.
Sent på måndagseftermiddagen erkände hon sig besegrad, då det stod klart att en majoritet röstat nej i folkomröstningen. Många politiska bedömare beskriver det som den första politiska motgången av rang för Meloni, sedan hon kom till makten hösten 2022.
Läs mer:
Melonis förslag om rättsreform verkar få nej
