Halvvägs in i Sommar i P1 berättar Klas Eriksson om mötet med en dansk meditationslärare, som har grått hår i en knut på huvudet och verkar allmänt zen. Platsen är ett andningsretreat i Småland och dansken pratar om hur viktigt det är att känna ”wind in the nose”.
Det är en scen som i ett annat sammanhang hade kunnat vara komisk, ett tacksamt upplägg för en slipad humorskapare som vill göra en lagom löjeväckande sketch.
Men Klas Eriksson skojar inte bort någonting i sitt Sommarprogram, som handlar om det svåraste av allt.
Det inleds med att han undviker att titta på sin dotter, som inte längre lever. I stället har han blicken fäst på en fuktskada i taket på Södersjukhusets förlossningsavdelning. Inom sig hör han en välbekant känslomässig skyddsmekanism viska: ”Vi stänger till nu. Det är så vi klarar oss.” Och så känner han ”hur hjärtat försiktigt drar sig tillbaka in i kroppen”.
Han kommer ihåg känslan exakt från barndomen när mamma gick bort i cancer, och han tog sin tillflykt bakom en gardin som ”omslöt mig långsamt och blev ett skal”. När rädslan för att bli övergiven igen gjorde honom känslomässigt oåtkomlig.
Sedan 2016 har Klas Eriksson gjort karriär på att driva med norrbottniska stereotyper. I snett nedstigande led från Ronny Erikssons kortvariga (EU-kritiska!) tv-serie ”Bondånger” och mer långlivade ”Pistvakt”. Män som ibland är komiskt mycket i okontakt med sina känslor.
Buskisbrorsorna i SVT:s ”Leif och Billy” delar många av samma attribut. Man kan betrakta duon som en mer svagtänkt motsvarighet till skönskrålande Hooja. I rollen som storebror Leif, klädd för jaktsäsong året om, har Klas Eriksson något vilt och förvirrat över sig.
Sommarpratet är i stället ett nedtonat och smärtsamt vittnesmål. En sorgeprocess i två led, om dottern Elsa och mamma Barbro, som korsklipps under 90 minuter. Det skapar en filmisk kvalitet, särskilt när den förstärks av Max Richters stråkmusik.
Framför allt är det Klas Erikssons trösterika förmåga att förflytta lyssnaren, och sig själv, till livets mest förtvivlade ögonblick som utmärker programmet. Om den utomkroppsliga upplevelsen att förlora sig själv och om att våga låta hjärtat vara med igen.
Läs mer
Allt om årets Sommar i P1
