Bondi Beach är för ovanlighetens skull tom på surfare, solbadare och joggare. Himlen grå och tung, snart har den milda morgonluften blivit klibbig. På den vanligtvis livligt trafikerade fyrfiliga vägen vid strandpromenaden Campbell Parade syns i dag inga bilar.
Vid norra delen av stranden i backen ned mot kulturcentrumet Bondi Pavilion går en strid ström av sörjande.
Där står även föräldrarna till tioåriga Matilda som dödades i söndags. De håller om varandra och gråter. När de talar är det knappt så att rösterna bär.
– Vi döpte vår dotter till Matilda, det var det mest australiska vi kunde tänka oss, säger föräldrarna som invandrat från Israel. Vi kunde aldrig tänka oss att hon skulle tas ifrån oss i det här landet.
Berget växer av blommor minut för minut. Trots det stora medieuppbådet med reportrar i mörka tv-kostymer är det förunderligt tyst.
Kontorsklädda, mammor med barn på sommarlov, unga och gamla, syskon och kompisar är här för att hedra och sörja. Flera är draperade i israeliska flaggor.
Studenten Gabriella Mordechai, 22, väljer att gå hit ensam för att försöka förstå vad som skett. Hon utbildar sig till socialarbetare och jobbar mycket i det judiska lokalsamhället.
– Jag har kommit för att hedra alla som förlorade någon. Den judiska gemenskapen är mitt hem. Jag är helt förstörd. Det är fruktansvärt, livet blir aldrig detsamma.
Vad tänker du om framtiden?
– Jag är ändå hoppfull när jag ser alla som är här. Det betyder mycket, säger hon.
Bortanför folkmassan ligger den avspärrade brottsplatsen. Där arbetar polisens kriminaltekniker med att säkra spår. Bakom en del av avspärrningarna syns kvarglömda skor, omkullvälta picknickstolar och vidöppna frysväskor från människor som flydde för sina liv när två gärningsmän i söndags öppnade eld mot dem.
Många judiska besökare känner igen varandra, de kramas och gråter. Flera känner någon som drabbats. De är här för att stötta varandra och vara tillsammans. Men även ett stort antal ur den icke-judiska lokalbefolkningen som bor i Bondi Beach och andra delar av Sydney är här för att visa sitt stöd och hedra offren.
Det är inte bara privatpersoner på plats. Poliser, präster, kuratorer, terapihundar och hälsovårdspersonal rör sig bland de sörjande, och premiärminister Anthony Albanese och flera andra politiker besöker minnesplatsen.
Många mobilkameror åker upp i luften när stjärnorna ur australiska fotbollslaget Sydney Swans defilerar förbi berget av blommor i sina röda tröjor. Men också när högerpopulisten Pauline Hansen dyker upp.
Så stiger en man fram ur folkmassan med kippa och bönesjal. Det är Yossi Friedman, ambulerande rabbin eller ”rabbi on demand” som det står på hans kalott. Han berättar kärleksfullt om morfar Tibor Weitzen som dog framför sitt gravida barnbarn. Han läser sorgebönen kaddish och sjunger för fred. Många i folkhavet stämmer upp i sången med honom.
Efteråt, när DN intervjuar honom, är hans budskap tydligt.
– Gärningsmännen sköt inte bara mot judar. De sköt även mot andra. Vi är i det här tillsammans. Vi är chockade, vi lever i en mardröm. Men vi är också stärkta av allt stöd, av alla som är här. Tyvärr har vi känt hatet bubbla länge under ytan. Vi bävade för detta och nu har det hänt, säger Yossi Friedman.
Högst upp i sluttningen har lokala synagogan satt upp den typ av tält som i vanliga fall skulle användas som solskydd på stranden. Här välkomnar de alla judiska män att be och att knyta böneremmar och alla kvinnor att ta emot chanukkaljus. Till barnen finns det munkar.
Joey, som egentligen heter något annat, är alltiallo här i tältet sedan tidigt på morgonen. Han är chockad efter att hans kompis skadats i skottlossningen och nu vårdas på sjukhus.
– Regeringen har inte gjort något för att stävja antisemitismen. Som familj har vi redan drabbats tidigare av en brandbomb. Jag känner mig inte trygg här i Australien, säger han.
