Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Någon knackar på rutan i kön till biltvätten. En man upplyser snällt att mitt vänstra bromsljus inte fungerar. En snabb koll i bruksanvisningen visar att ledlamporna inte går att byta själv utan kräver verkstad.
Nu börjar jag svettas lite. Det är fredag lunch och bilen ska besiktigas klockan 17.00. Det är därför jag är på biltvätten. För att visa respekt för bilprovaren att slippa hantera en snuskigt smutsig bil. Förslaget nog räknar jag också med att provningspersonen ska bli mer förlåtande i sin bedömning.
En trasig lampa har jag verkligen inte råd med. Inte när däcken är på gränsen till utslitna och vänster sidoruta måste lyftas upp handgripligen, om man fått för sig att öppna den. Det får jag aldrig för mig längre.
Bilbesiktningen går inte att avboka med kort varsel. Håglöst svänger jag därför in på närmaste verkstad för att höra om någon har tid, en regnruskig fredagseftermiddag i november, fastän timmen nästan slagit helg.
Nu har jag turen att stöta på vad som skulle kunna vara Sveriges mest serviceinriktade verkstadsägare. Trots sen timme och en ihärdigt ringande mobiltelefon tar han sig an den kniviga uppgiften.
Att byta lampan visar sig kräva en demontering av halva innerpanelen i skuffen. Det tar över en halvtimme bara att nå skruvarna för att lirka loss plasthöljet över lampan. Vi hurrar båda när lyktan lyser och det känns som att jag borde bjuda på tårta.
På Bilprovningen har jag fortfarande magont men besiktningsmannen verkar tycka att däckdjupet är fullt tillräckligt för ännu en säsong och glömmer att kolla sidorutornas elhissar. Kanske för att alla lampor funkade och bilen var glittrande ren.
Att byta lampa är ju inget man borde behöva uppsöka verkstad för. Men så är det. Precis som ledlampan i min splitter nya kyl visade sig kräva en fackman för att byta ut.
Därför har jag just nu mysbelysning i kylen. Jag får gräva nere i grönsakskorgen för att om inte se, så åtminstone känna skillnad på potatis, lök och champinjoner.
Ni kommer kanske ihåg blondinskämten om hur många som krävs för att byta en glödlampa. De funkar inte längre. Inte för att de är oförskämt sexistiska, utan för att ingen längre är ljushuvud nog att byta en ledlampa. Tvärtom uppmanas vi att hålla fingrarna borta.
Ur led är ljuset. Och vi får vackert famla i blindo.
Läs fler kåserier som när Jessica upptäcker att hon var ett ludet barn med kraftigt skrik.
