Min redaktör menar att personer som bär solglasögon inomhus har en orealistisk självbild. Det är samma dag som jag testar att behålla solglasögonen på hela vägen in till skrivbordet. Det krävs tydligen en stjärna av gigamått för att undkomma stämpling som uppmärksamhetsbedragare. Den är jag inte – än.
Så vad gör en alldaglig, medioker och oviktig person som faktiskt får ögonproblem av både ventilationsfläktar, lysrörsbelysning och pollenluft. Avstå, skriker en majoritet av de kollegor jag törs fråga.
Att mörka dagsljuset är något man tar till när man har något att dölja, en blåtira, en bakfylla eller kriminalitet. En yngre kollega menar att om hon ser en kille på nattklubben Boquerian i Stockholm med solglasögon på är det röd flagg och tillräckligt för att ringa polisen.
En kollega berättar dock att han fått rådet av en optiker att alltid bära mörka glasögon för att det skyddar ögonen mot allt ont. Frågar man Chat GPT hur mina solglasögon klär mig är den överdrivet lismande likt en opålitlig väninna. Min kändislook får epitet ”Modern Hollywood-ikon möter vardaglig elegans”. Det kan jag ju leva med.
Jag antas för övrigt vara inspirerad av Sophia Loren – för de stora glamorösa glasögonen och tidlös stil. Helen Mirren – för karisma, mogen elegans och självdistans. Diane Keaton – för den coola, originella vibben med stark personlighet. Samt rollfiguren Anna Wintour – för attityden som säger ”jag vet vad jag gillar, och jag står för det.”
Jag vet faktiskt inte alls vad jag gillar och absolut inte vad jag står för. Annat än att det är skönt att skydda ögonen. Dessutom blir hela världen lite vackrare tecknad med ett mjukt UV-filter. Om alla bär solglasögon behöver vi varken botox, fillers eller syrakrämer.
Så hur tackla eventuella skeptiker? Med mystisk poesi, föreslår AI-boten: ”Bakom mörka glas döljer sig bara mer ljus.” Alternativt bara slå fast: ”Ja, jag vet att jag är inomhus. Nej, jag tänker inte ta av dem.” Eller varför inte: ”Solglasögon är inte bara för solen – de är för att lysa själv också.”
I väntan på att bli megakänd lyssnar jag på Corey Harts ”I wear my sunglasses at night” från 80-talet. Kanske är attributets viktigaste uppgift att bidra till välbehövlig självreflektion, som går djupare i skinnet än en spegelbild. Om jag vågar blicka inåt kanske jag kommer att förstå mig själv på en mer hälsosam UV-nivå.
Läs fler kåserier, som Jessica om hur hon firar mors dag när hon ingen mor har.
