Statens juridiska ombud, justitiekansler Thomas Bull, beskriver Adoptionskommissionens uppdrag som omfattande, med hänvisning till att det sträcker sig från 1950-talet och involverar så många länder och aktörer: ”De har gjort ett riktigt hästjobb”.
Under tidsperioden har dessutom både svenska och andra länders regelverk ändrats på olika sätt.
– Det är svåra frågor och de har gjort ett imponerande arbete att försöka gå till botten med det. En sak de konstaterar är att dokumentationen också är bristfällig, så det gör det ju svårt att nå hela vägen fram i alla lägen, säger Thomas Bull.
Internationella adoptioner har under mycket lång tid varit en starkt polariserande fråga för både direkt berörda och makthavare – barns självklara rätt till en kärleksfull uppväxt har ställts mot misstanken om oseriösa parter med ekonomisk vinning som enda mål.
Klart är att tusentals barn adopterats till Sverige med felaktiga uppgifter, enligt ett avslöjande i DN 2021, och en av Adoptionskommissionens slutsatser är att även svenska aktörer känt till att oegentligheter förekommit. Redan 1997 fick den dåvarande regeringen veta att barnhandel och korruption förekommit i de flesta adoptionsländerna.
Adoptionskommissionen, under civilrättsprofessor Anna Singers ledning, presenterar en rad förslag på vad man med detta i backspegeln kan göra för att i någon mån kompensera de skador som både adopterade och deras anhöriga utsatts för. Bland annat bör staten be om ursäkt.
– Min personliga åsikt är att det inte är en dum idé. Det kan vara symboliskt viktigt att skicka ett budskap till de som drabbats av felaktig hantering, även om de som de facto varit ansvariga inte längre är i maktposition eller rentav är döda. Det skulle kunna räcka ganska långt för i alla fall några, säger Thomas Bull.
Han hänvisar till tidigare typer av rättighetskränkningar i Sverige där många enskilda personer sagt att det viktigaste varit att få ett formellt erkännande om att man blivit utsatt för något fel. Makthavarens ursäkt blir individens upprättelse.
Kommissionen föreslår också inrättandet av ett nationellt resurscentrum som kan erbjuda adoptionsspecifikt stöd. Därtill att ge adopterade rätt till ekonomiskt bidrag för resa till ursprungslandet, närmare bestämt 25 procent av prisbasbeloppet vilket för närvarande motsvarar 14 700 kronor.
– Det är ett försök att ordna en typ av institutionella mekanismer för att de enskilda som vill och kan ska få ytterligare hjälp att hantera sina erfarenheter. För den kritiskt lagda kan det naturligtvis upplevas som futtigt, men man kan anta att utredaren måste balansera mellan vad som är möjligt att finansiera för individen och hela gruppen, säger Thomas Bull.
I regeringsuppdraget till Anna Singer har inte ingått att utreda ersättning i form av något slags skadestånd för de drabbade. Det har ändå debatterats och ett exempel har varit Ersättningsnämnden, en tillfällig myndighet som prövade ersättningsansökningar från vanvårdade barn i fosterhem mellan 1920 och 1980 – ersättningen var 250 000 kronor per person, närmare 5 300 ansökte och hälften beviljades.
– Allmänt kan man tänka sig att enskilda vill ha ekonomisk ersättning från staten när utredningen kommit fram till att man fått sina mänskliga rättigheter kränkta på olika sätt. Det kan bli en ganska stor uppgift och där är ju Justitiekanslern en myndighet som hanterar skadeståndsanspråk riktade mot staten, säger Thomas Bull.
Därför ser han möjligheten att hans kansli kommer att få sådana ärenden på sina bord.
Thomas Bull vill inte uttala sig om enskilda adopterades möjligheter till ersättning för vad de gått igenom, med risk för att det skulle kunna uppfattas som förhandsbesked. Generellt säger han dock att det finns exempel på att människor som utsatts för kränkningar av sina fri- och rättigheter och därmed kunnat få skadestånd av Justitiekanslern.
– Just fosterhemsplaceringarna var också omstridda och även där landade man i att mycket hade gått fel under flera årtionden. Då satte man upp en särskild myndighet med en särskild ersättningsmekanism för offren. Det ser jag framför mig som en rimlig hantering i adoptionsfallet också, en tillfällig myndighet med en egen budget, säger Thomas Bull.
– Om det ska gå via JK förutsätter vi en mycket stor mängd rättsliga processer som är komplicerade, långdragna och kostsamma. De enskilda kommer också ta risker för att de inte alltid kommer att vinna, så det där föreställer jag mig måste övervägas ytterligare efter den här utredningen.
Inte heller utkrävande av ansvar från någon särskild part har ingått i Adoptionskommitténs utredning. Justitiekanslern Thomas Bull tänker sig att den föreslagna ursäkten från staten skulle kunna tillgodose det önskemålet.
– Att be om ursäkt, genom sina främsta företrädare, är ett sätt att ta ansvar på ett allmänt plan. Man kan tänka sig också andra svenska organisationer kanske bör medverka, exempelvis privata aktörer och Svenska kyrkan som var statlig under en stor del av tiden det handlar om. Individuellt ansvar och straffrättsliga processer tror jag kan bli svårt, många befinner sig säkert utomlands och man måste få andra länders myndigheter att samarbeta.
Läs mer:
Utredaren: staten bör förbjuda internationella adoptioner
Adopterade positiva till erkännande – hoppas på ekonomisk ersättning
Adoptionscentrum: ”Kan ha blivit utnyttjade”
