Johan Andersson är storägare i skolkoncern: ”Man borde förbjuda förluster, inte vinster”

Han har legat vaken och lyssnat på vildsvinen. För elva år sedan tog Johan Andersson över rollen som vd i familjens investeringsbolag Mellby gård, efter pappa Rune Andersson. Han för en hyfsat anonym tillvaro. Tränar, skjutsar barnen till kalas och gör affärer i mångmiljardklassen.

I vintras behövde familjefirman skaka fram tre miljarder till några större investeringar. Dotterbolaget Kappahl skulle bygga ett nytt kontor och distributionscenter utanför Göteborg. Så när finansmannen Roger Akelius i februari drämde till med ett generöst bud på familjens andel i skolkoncernen Academedia var det logiskt för Johan Andersson att slå till.

– Där och då kändes det relevant att använda de pengarna. Jag tänkte att Akelius skulle bli en bra och långsiktig ägare, säger Johan Andersson.

Det tog strax hus i helvete. Över 100 000 barn går i Academedias skolor i Sverige. Roger Akelius lovade att ta ut dem i naturen och anställa fler lärare. Men det var ett helt annat uttalande som fick börsen att skaka. Roger Akelius ville strypa utdelningen till aktieägarna.

”Det viktigaste med skattefinansierade friskolor är att förbättra för elever och lärare, inte att squeeza ut vinster”, sa han i en intervju med Dagens Industri.

Aktien störtdök. Utländska fondbolag rasade. Det blev Sveriges hittills mest uppmärksammade skolaffär. Fyra dagar senare var den avblåst.

– Det var ett misstag, det är jag den förste att erkänna, säger Johan Andersson.

Han har vinkat in oss på grusplanen vid Eriksberg safaripark i Blekinge. Bredvid honom står ”PA” i jaktskjorta och grön filtväst. Per-Arne Olsson, även kallad ”Mr Eriksberg”, är vd för viltparken – som i sin tur ägs av Mellby gård.

Det är han som ska visa runt bland visenter och mufflonfår på de vidsträckta ägorna intill Blekinges kust.

– Det här är en livsstil, förklarar Per-Arne Olsson och hakar upp dörren till safaribilen.

Förr var säteriet Eriksberg en viktig jordbruksegendom. I dag kommer folk hit för att paddla kanot, beundra davidshjortarna och ”skogsbada” i det inhägnade naturreservatet.

– Förr passade vi djuren. Nu passar vi de tvåbenta.

Johan Andersson brukar säga att familjebolaget Mellby gård gör investeringar med både hjärta och hjärna. Oftast faller valet på industri-, handel- eller tjänstebolag. Viltparken Eriksberg var mer av ett hjärtligt förvärv.

Han var 34 år när frågan om att ta över familjeimperiet kom. Pappa Rune Andersson närmade sig 70 år och hade bokat ett möte med sin son på Mellby gårds kontor i Malmö.

– Det var känslosamt att få det förtroendet. Jag hade nog svårt att hålla tårarna borta, säger Johan Andersson.

Han är precis som sina två äldre bröder civilingenjör och hade hunnit med några vändor i finansvärlden. Först som analytiker på Lehman Brothers i London och senare på riskkapitalbolaget EQT i Stockholm.

– Att få en sådan här roll i ett familjeföretag handlar ju bara om att man är son till grundaren. De tankarna brottades jag med. Andra kommer tycka att man kliver in på en räkmacka. Kommer jag mäkta med det här? Då omsatte vi ändå sex, sju miljarder. Det var en stor pjäs.

Han tackade ja ”på sittande möte”. Pappa Rune Andersson klev av som vd och blev i stället styrelseordförande. Någon brödrafejd var det aldrig tal om. Johan Anderssons bröder är sex och sju år äldre, och hade vid det laget hunnit bygga upp egna verksamheter.

– De stöttade mig väldigt mycket, men jag var ganska rädd för det hela. När man kliver in i familjeföretaget är det på något sätt det sista jobbet man tar.

Ett tjugotal visenter står och blänger i ett skogsbryn. Svansarna går. Johan Andersson är ledigt klädd i ljusbruna jeans och svart stickad tröja. Skorna är marinblå med blänkande vit kant.

Är det din frus skor?

– Det stämmer!

Stina Anderssons skomärke, Stinaa.J, bärs ofta av det hon själv kallat ”powerkvinnor”, som kronprinsessan Victoria och Ebba Busch.

– Men det finns en herrkollektion, försäkrar Johan Andersson.

Han har inte för vana att träffa journalister just på Eriksberg. Hemstaden Stockholm är av naturliga skäl enklare. Eller på huvudkontoret i Malmö. Men safarituren visar sig bli en bra avledningsmanöver. Johan Andersson talar gärna om bolagsstyrning, innehav och ”vertikaler”. Får han frågor om sig själv, skruvar han lite på sig. Sedan säger han:

– Är det en davidshjort där borta, PA?

Han och hustrun Stina är nära vänner med prins Carl-Philip och prinsessan Sofia.

– Det är inget jag går runt och tänker på, vad man har för titlar.

Fast man kan väl inte undgå att känna till det?

– Nej, visst, absolut. Här fiskar vi gädda!

Pappa Rune Andersson, 80 år, är stolt över sin son. När Johan tog över som vd omsatte Mellby gård 6 miljarder om året – i dag är den siffran runt 20 miljarder. Rune Andersson är fortsatt styrelseordförande. Varje morgon läser han Financial Times och ”de andra affärstidningarna”.

– Johan tar det operativa och jag ägnar mig mer åt makroanalys. Jag har inte upplevt någon tillstymmelse till sysslolöshet, säger han på telefon från hemmet, den fysiska platsen Mellby gård.

Far och son är hyfsat lika, tror Rune Andersson.

– Vi räknar mycket, är matematiskt lagda båda två. Och så är vi ganska analytiska, vi springer inte på alla hajpade bollar. Vissa verksamheter kommer alltid att bestå, andra är tillfälliga flugor.

Åldersskillnaden märker han ibland.

– När man är yngre är man beredd på att ta större risker. När man blir äldre kan man bli för konservativ, men det brukar lösa sig.

En stor del av barnens uppväxt bodde Rune och Mona Andersson i en villa i Trelleborg, där Rune basade över industrikoncernen Trelleborg AB. Johan spelade schack i den lokala schackklubben och fotboll i Trelleborgs FF. Han gjorde ett försök till elitsatsning som junior – men var ”inte tillräckligt bra”.

Det var Johan Andersson som drev på när Mellby gård klev in som huvudägare i Academedia i samband med börsnoteringen 2016. Aktieposten har senare utökats till nära 25 procent av bolaget. Johan Andersson sitter själv i styrelsen.

I medierna rycker han ibland ut till försvar av det svenska skolsystemet.

– Jag tror på företagsamheten även där. Särskilt aktiebolagsformen som sådan, den säkerställer att man hushåller med resurserna och säkerställer professionellt drivna verksamheter.

Varför är det alltid bra att hushålla med resurserna i en skola?

– För att det blir billigare för oss skattebetalare.

Både far och son Andersson har tidigare varit aktiva i utbildningsfrågor. Rune byggde upp det som kom att bli Luleå tekniska universitet och Johan har suttit i Chalmers styrelse.

I den politiska debatten blossar frågan om skolbolagens vinster upp med jämna mellanrum. Johan Andersson är luttrad.

– Om det är någonting man borde förbjuda är det förluster, inte vinster.

Söndagen den 4 februari i år flög far och son Andersson tillsammans ner till den spanska solkusten. Mångmiljardären och tidigare fastighetsmagnaten Roger Akelius hade skickat uppvaktande mejl en hel månad om att köpa in sig i Academedia. Sedan kom budet.

Roger Akelius var beredd att pröjsa 65 kronor per aktie, cirka 25 procent över kursen. Han erbjöd sig att köpa hela Mellby gårds innehav på ett bräde – för totalt runt 1,7 miljarder kronor. Men under den första middagen på fiskrestaurangen La Caracola sades inte ett ord om den svenska skolan. De tre herrarna åt grillad torsk och talade om skogsindustrin.

– Vi hade en väldigt trevlig middag där nere. Vi skildes åt med en bra magkänsla, berättar Johan Andersson.

Skolaffären diskuterade de först på måndagen, hemma i Akelius lägenhet på strandpromenaden.

– Akelius är en fantastisk person och filantrop. Vi såg honom som en långsiktig ägare, det var det viktigaste för oss. Samtidigt har vi ett investeringstungt år i Mellby gård, där Kappahl är en av de stora investeringarna på 1,5 till 2 miljarder. Som familjeföretag vill man sällan dra på sig belåning.

Det kändes logiskt att tacka ja till Akelius bud på Academedia, förklarar Johan Andersson.

Några dagar senare var uppgörelsen i hamn. Far och son Andersson flög hem. En vecka senare kom pressmeddelandet om att Akelius Foundation, med säte på Bahamas, köper hela Mellby gårds andel i friskolekoncernen Academedia.

Redan samma kväll började besvären. Roger Akelius deklarerade i Dagens Industri att det minsann inte skulle bli någon utdelning till aktieägarna om han fick bestämma. När börsen öppnade dagen därpå störtdök Academedias aktie. Som mest föll den 15 procent, men återhämtade sig och stängde på minus 7.

– Vi annonserade affären på tisdagen. Jag kände redan när vi närmade oss helgen att det här blev inte bra, berättar Johan Andersson.

Akelius tyckte att Sveriges skolsystem borde göras om i grunden. Från dagens skattefinansiering via skolpengen, till ett system där friskolor i stället kan ta betalt för sin utbildning. I en intervju med Sveriges Radios ”Studio Ett” jämförde han svenska skolor med en ”militärvariant” från Tyskland ”med stora baracker” och sa att undervisningen ”varit mer eller mindre oförändrad” i 4 000 år. Han utlovade en ny pedagogik.

Fem dagar efter att pressmeddelandet gick ut blåstes affären av. Johan Andersson hade haft flera telefonsamtal med Akelius under veckan – som gått med på att dra sig ur.

– Jag är så glad att vi lyckades backa det hela.

Tidningen Affärsvärlden har i efterhand rapporterat om ilskan bland aktieägarna. Under den stormiga veckan i februari gick runt 30 procent av ägarna ihop för att formera en motattack mot Akelius, enligt källor till tidningen. Johan Andersson skakar på huvudet.

– Att det fanns en och annan, eller ett par aktieägare, som var uppretade för det där med utdelning lade jag inte så mycket vikt vid, faktiskt.

I stället var det Akelius uttalanden om pedagogik som väckte frågor, menar han.

– Han ifrågasatte den svenska modellen, det är klart att det skapade starka känslor hos våra medarbetare på Academedia, säger Johan Andersson.

Aktieägarna var upprörda, det skulle inte bli någon utdelning om Akelius fick bestämma.

– Ja, precis. Det här med utdelning har alltid varit en dynamisk fråga. Vi har inte alltid dragit jämnt med våra aktieägare i den frågan.

Åt vilket håll har ni dragit?

– Vi har dragit mer åt Akelius håll, historiskt sett. Det är inte vi som skriker efter höga utdelningar från Academedia.

Skolkoncernen står bara för 5 procent av Mellby gårds verksamhet, förklarar Johan Andersson. De stora pengarna tjänas på annat håll, menar han.

Affären som aldrig blev av satte frågan om friskolekoncernernas vinstuttag i blixtbelysning. Stämmer det som tidigare statsministern Carl Bildt (M) hävdat på medieplattformen X? Att friskolorna ”drivs av individer besjälade av viljan att göra en bättre skola för både elever och lärare. Annars hade de gjort något annat.”

Marcus Larsson, lärare och tidigare miljöpartistisk kommunpolitiker som driver tankesmedjan Balans, skrattar kort i telefon.

– Academedias ägare är besjälade av pengar. 60 procent av bolaget ägs av utländska aktörer, av spanska riskkapitalbolag och annat.

Han tycker att affären med Akelius gjorde saken tydligare.

– Så fort man har börsnoterat ett bolag går det inte att ha besjälade ägare.

I Academedias senaste delårsrapport redovisas en vinst på 93 miljoner kronor före skatt.

– Man får sin skolpeng. Sedan håller man kostnaderna lägre än kommunernas genomsnittliga kostnad. Då kommer man att göra vinst.

Marcus Larsson skriver böcker och driver opinion för att förändra det svenska skolsystemet. Han är inte imponerad.

– Tänk dig en bolagsstämma där styrelsen lägger fram förslag om att lägga all skolpeng på att anställa behöriga lärare! Det kommer de utländska ägarna aldrig att godkänna, säger han.

Kritiken är väntad – men orättvis, tycker Johan Andersson.

– Som ägare drivs vi av att göra en bättre skola med hög kvalitet, vi är absolut besjälade av att göra svensk skola bättre. Gör vi det på rätt sätt får vi avkastning på det kapital vi investerat.

Per-Arne Olsson har stannat bilen vid en klippa intill Mahraviken. Blekinge är ”the most hidden place in Scandinavia”, säger han.

– Det är inte så många som talat om att Blekinge är bra. Men det är så ögonen blöder, så vackert är det, säger PA och blickar ut över havsviken.

Det händer att berömdheter hittar hit. När USA:s vicepresident Dick Cheney var på besök i Berlin passade han på att ta en tur till Eriksberg för att fiska gädda. Skrönan har PA berättat många gånger. Säkerhetsfolket blev nervösa när en grupp seniorer från Pensionärernas riksorganisation skymtades på en kulle en bit bort.

– Det är lugnt, sa vi. Det är bara PRO.

”PLO” ropade säkerhetsmännen. Per-Arne Olsson skrockar förtjust. ”Palestinska befrielseorganisationen”, alltså. Nåja.

– Det är en story som går, säger han.

I mars nästa år delar Academedia ut närmare en kvarts miljard kronor till de aktieägare som tackar ja. Det rör sig inte om den vanliga utdelningen (som kommer en gång om året) – utan är del av ett så kallat inlösenprogram. Aktieägarna kan lösa in aktier för cirka 30 procent mer än värdet – och innebär en form av ”extrautdelning” utöver bolagets ordinarie vinstutdelning.

– Vi tycker att aktien varit lågt värderad, säger Johan Andersson.

Är det också ett smidigt sätt att dela ut vinst utan att det blir några rubriker om vinstutdelning?

– Nej, det handlar inte om det alls. Vi är stolta över att ha så pass bra finanser att vi kan ge en avkastning till ägarna. Ägarna, inklusive vi själva, har ju varit med och investerat i bolaget i många år.

Förra året tackade 97 procent av aktieägarna ja till erbjudandet, och 266 miljoner kronor delades ut.

Skoldebattören Marcus Larsson ser det som ett sätt för Academedia att slippa undan frågan om hög utdelning.

– Det är mindre politiskt känsligt, säger Marcus Larsson.

Academedia satsar nu stort på nya skolor och förskolor i utlandet. Om fem år ska hälften av koncernens verksamhet bedrivas utomlands. Det har väckt kritik. ”Fortsatt guldläge för friskolekoncernerna i Sverige”, sa Åsa Westerlund, skolpolitisk talesperson för Socialdemokraterna till DN i augusti. Hon menade att skattepengar ”avsedda för att förbättra skolan i Sverige används för att bygga upp Academedias verksamhet utomlands”.

Även skolminister Lotta Edholm (L) reagerade.

– Det är självklart så att svenska skattepengar ska gå till svensk välfärd, och inget annat, kommenterade hon.

Från Academedias håll upprepas ett tydligt budskap: Koncernen har byggt en modell där varje land står för sin egen ekonomi. Just det säger också Johan Andersson.

– De verksamheter vi har i alla länder står på egna ben.

Vad säger du om skolministerns kritik? ”Svenska skattepengar ska gå till svensk välfärd”?

– Det är ju precis det vi gör. Här får man skilja på finansiering och intäkter, finansiering görs med aktieägartillskott och med lån. Det uttalandet skulle också innebära att man inte kan använda överskott från andra länder i den svenska verksamheten.

Men ert kapital har byggts upp i Sverige, med allmänna medel i form av skolpeng.

– Ja, men inte bara skolpeng, vi har en väldigt fin vuxenutbildning också. Sedan tycker jag att det finns något logiskt i att sprida bra utbildning till fler. Det är själva styrkan i aktiebolagsmodellen, och det är så Sverige byggts upp de senaste hundra åren, med företag som gått utomlands. Tack och lov, liksom. Jag ser inte det kontroversiella i det, faktiskt.

Skulle överskott från tyska skolor kunna investeras i Sverige?

– Pengar är ju inte låsta i ett specifikt land. Självklart kan pengar skickas mellan legala entiteter, men jag köper inte in mig på beskrivningen att svenska skattemedel används till internationell expansion.

På Eriksberg har klockan slagit lunch och safarirundan är över.

– Jag tror jag har trampat i visentskit, konstaterar Johan Andersson.

Skornas tidigare så lysande vita kanter är numera bruna av smuts.

– Shit happens. Bara att gilla läget.

Per-Arne Olsson tar fram vattenslangen.

Läs mer:

Skolministern: ”Svenska skattepengar ska gå till svensk välfärd”

”Vi måste helrenovera friskolesystemet”

Affären som skakade skol-Sverige