SVT och deras ”special”-program fortsätter att lova fördjupning kring vad som händer under det påstådda handelskriget, men det är så grunt och ytligt att man känner sig blåst, i dubbel bemärkelse.
Blåst på vettiga analyser, blåst på experter och ekonomijournalister som åtminstone har lite is i magen, blåst på möjligheten att få höra några alternativa röster – därpå känner man ju sig allmänt blåst i huvudet när de fortsätter att tala till oss som om vi vore barn. Mycket små barn.
(Och Alexander Norén, SVT:s ”ekonomiexpert” viftar och gapar i direktsändning som den värsta populisten och predikanten: ”Det är blodbad på börsen.” För att någon dag senare rekommendera alla småsparare att ”sitta still i båten”. Byt ut honom.)
Synen på tittarna och läsarna som mindre vetande gör dock inte SVT unika bland svenska medier, det är snarast norm när det kommer till hela den mediepsykos vi befinner oss i. Det är Trump till frukost, lunch, middag. Oavbrutet.
Är jag förvånad? Nej. Tycker jag ändå, fortfarande, att det är bekymmersamt? Ja. Existerar det en värld bortanför börsen? Tveksamt, uppenbarligen.
”Ekonomibyrån” gör sitt absolut yttersta för att slå eget personbästa i värdelösa vinklingar. ”Sparstressen” var rubriken denna vecka. Är det någon slags ekonomisk terapi de seriöst vill erbjuda tittarna? ”Hur ska man tänka kring sitt sparande”, undrade de i ingressen.
Ja, hur tänker jag kring detta, hur tänker ni?
Det är en skog av frågetecken. Vem hjälper oss räta ut dem? Tyvärr tror jag bara det kan ske på eget initiativ för tillfället. Vill ni veta något med substans, då får ni söka upp det på annat håll. Svenska nyhetsmedier tillhandahåller för närvarande bara skräckinjagande rubriker, utan innehåll.
Är det kanske ett sätt för medierna att pausa och parera de riktigt jobbiga och svåra frågorna, Ukrainakriget, och kanske framför allt det förödande, fruktansvärda, kriget i Gaza? Vems behov av att helt vända blickarna åt ett annat håll är det man uppfyller?
I ”Trump weekly” (SVT) tar man svenska mediers USA-fixering mot nya höjder: ”Varje vecka fördjupar vi det senaste från USA. Vad har hänt, vem bråkar med vem” (jo, så står det i programförklaringen: ”Vem bråkar med vem”)? Denna fördjupning är tio minuter lång! Fouad Youcefi har läst tidningar och sett på tv – nu berättar han för oss vad han läst och sett.
Har som sagt det här påstådda handelskriget över huvud taget inletts ännu? På riktigt? Och om inte: Hur kan man då tolka dess vittgående konsekvenser?
Fixeringen vid börsen och dess svängningar är total – men ingen har ännu lyckats förklara varför vi bör sätta likhetstecken mellan börsens oro och vår egen. Är det samma sak? Är det på grund av börssvängningarna som de svenska skolorna, sjukhusen, äldrevården går på knäna? Och inget tycks förändras. Att stora företag och mångmiljonärer inte betalar skatt, i alla fall inte i Sverige – det är inget som SVT tror kan ha någon betydelse för tittarna. Har man någon gång berört sådana frågor? Efter 1977 alltså.
Medierna öser ur sig goda råd om hur vi skall skydda våra pengar, undvika förluster på börsen: ”Så här påverkas din privatekonomi av Trumps handelstullar”, ”Lägg alla dina pengar på guld”.
Vem kommunicerar till exempel SVT med? Svenska folket? Småspararna? Aktieägarna? Jag tror att det är vitalt för trovärdigheten att man reder ut vem det är man pratar med. Vilka är detta vi, och ni, som tittar?
Och är det vårt (?) stora generella och centrala intresse i hela denna politiska och ekonomiska centrifug, är detta allt vi vanliga tittare och läsare bryr oss om, och är kapabla att förstå: Vår egen plånbok, den egna privatekonomin?
Det är vi tittare som är jätten Dum-Dum. Om vi inte redan fattat det.
Läs fler texter av Johan Croneman, till exempel: Tareq Taylor blir rörd av de krigsskadade – sedan blir det matlagning igen
