”Jag är en av Sveriges främsta fotbollsanalytiker”, sade Björn Ranelid i ”Fotbollsmorgon” (Youtube) för snart två veckor sedan (25/8).
Det är givetvis inte sant, däremot är ”Fotbollsmorgon”, som sänder sex dagar i veckan (varje förmiddag) ett av Sveriges bästa fotbollsmagasin/poddar/tv.
Jag har hört Björn Ranelid skryta, skrodera och larva sig i medier och tv i årtionden, de flesta bryr sig inte längre, vem orkar ännu en gång slå in Sveriges mest inslagna dörr (genom tiderna) – men ibland får man ju bara nock, som skåningen säger.
Björn Ranelid är outhärdlig. Punkt.
Jag såg inte ”Fotbollsmorgons” direktsändning, fick några av hans värsta utfall skickade som klipp till mig, och tvingades sedan genomlida hela den intervju som Jesper Hofmann och Robin Berglund på ”Fotbollsmorgon” gjorde med honom.
”Ni får inte misstolka mig nu för det handlar inte om förmätenhet, att ha blicken”, fortsätter Björn Ranelid lite senare, och berättar om att omgivningen absurt nog tolkar honom som skrytsam – och att han är systematiskt bortmotad från alla sportstudior – han är för bra helt enkelt.
Jesus.
När ni precis trodde att det var över: Björn Ranelid ger den uppblåsta skrävlaren ett helt nytt ansikte.
När han får den extremt indränkt ironiska frågan av Jesper Hofmann om han inte borde hjälpa till i Malmö FF nu när de haft lite problem så darrar han självklart inte på manschetten.
Den analys som Sveriges, för att inte säga världens, främste fotbollsanalytiker sedan kommer med angående Malmö FF:s spel och spelare (han berättar också blygsamt att han upplyst vissa Chelseaspelare om hur fotboll skall spelas) är så grund och kass att dess motsvarighet går att hitta på valfritt supporterforum – någonstans långt nere i skrapet bland de riktiga pajasarna.
I flera omtagningar säger han (hotfullt) att han minns allt som sägs i stunden, i rummet, och i ännu fler omtagningar/upprepningar rabblar han sedan upp alla de största tv-programmen han varit med i – ”ingen annan i Sverige har gjort detta!”
Med tillägget: ”Jag har aldrig varit intresserad av att vara känd.”
Egentligen är ju tragedin Björn Ranelid komplett, att han till exempel aldrig någonsin verkar ha förstått varför han bjudits/bjuds in till de största tv-programmen – han verkar på allvar genuint tro/uppleva att det enbart görs för att han är så omtyckt och uppskattad som författare och (überintelligent) människa.
Är det ens roligt längre, finns det någon komik kvar i att till exempel ha honom i en fotbollsstudio och fråga honom något om just fotboll?
Jag har svaret: Nej.
Varför var han då med i ”Fotbollsmorgon” till exempel? Jo, han gör spelreklam. Svenska spel har köpt Björn Ranelids penna (alltid till salu?) för att skriva om Premier League. Han skall hjälpa till att fånga in ytterligare några svagsinta av oss, locka in oss i spelberoende och få våra liv förstörda.
Att Björn Ranelid säljer sig till speldjävulen och spelbranschen för att tjäna pengar vill han givetvis inte kännas vid. Nej då, han bidrar bara med sina ”novelletter” (vilket skitsnack!) till världslitteraturen, vi minns nu knappt vilken gång i ordningen.
Det är simpelt, det är girigt och man mår illa.
Det pågår samtidigt lite vanlig sport också, VM-kvalet i fotboll överskuggar allt annat, vare sig vi vill eller inte.
I morse läste jag att Sverige lindar in sig i stanniolpapper, skärmar av träningsplanen och att ”Isak gör ingen press”.
Allvarligt, ni som bevakar fotbollen: Hur står ni ut?
Vad vore till exempel Alexander Isak (och hela fotbollen) utan sin publik, utan press/tv/media? Vem är det som betalar hans veckopeng på fyra miljoner kronor?
Den moderna fotbollen är äcklig – och äckligare blir den. Finns det någon bortre gräns?
Läs fler texter av Johan Croneman
