Det finns ungefär 400 000 spelmissbrukare i Sverige, sägs det. Fråga mig inte hur de kom fram till just den siffran, men jag lutar mig i detta fall mot en riksdagsmotion från hösten 2021 – där för övrigt spelmissbrukandet beskrivs som en ”tickande folkhälsobomb”. Vi kan nog räkna upp dessa siffror rätt ordentligt fyra år senare.
I andra änden spyr spelbolagen ut spelreklam, i framför allt sport- och idrottsrelaterade tv-sammanhang, för cirka 4-5 miljarder kronor per år. Jag kan garantera att det inte är pengar slängda i sjön. Allt fler unga inspireras av reklamen och hamnar lätt i spelberoende.
Delar av spelindustrin har haft problem på grund av överetablering i sann Klondyke-anda, men i stort är de inne i en mycket lönande period – och business. Givetvis.
Målet med riksdagsmotionen var att ta fram och skriva under en nationell handlingsplan mot spelberoende – lät okey, mycket snömos och klyschor givetvis.
Faktum är att väldigt få vet väldigt lite om spelproblematik. Att det är en tickande bomb är ett kraftigt understatement.
Det finns stödlinjer, det finns spelmissbruksprogram på några få exklusiva behandlingshem, det finns ett mycket tunt lager av experter. Vi varnas för ”okontrollerat spelande”, du kan på nationell nivå ta en spelpaus på uppemot ett år (och det kan säkert hjälpa någon eller några), det finns genom Spelberoendes riksförbund ett slags spelarnas AA-möten, fungerar säkert också för några.
Missbrukets andra våg kommer i form av ekonomisk brottslighet, fixade matcher – undersökningarna blir flera, polisutredningarna ökar dramatiskt.
De mindre välorganiserade kriminella är inte så svåra att hitta, enorma, plötsliga spel som läggs på att en viss spelare i ett visst lag skall få en varning i minut 44 i första halvlek är ju inte så skitsvårt att vare sig fixa eller upptäcka. Det svåra är att dölja spåren – och inte ens det är särskilt svårt. För de med resurser, kunskap, kontakter.
Min killgissning i det här fallet anser jag själv på goda grunder vara rätt avancerad: Hur många allsvenska spelare, i alla sporter, spelar varje vecka? Hur många domare? Hur många vill erkänna? Ingen eller inga.
Hur många i det engelska ligaspelet, det tyska, franska, holländska, italienska? Spelobjekten finns långt långt ner i ligasystemen Och du kan spela på fan i mej allt.
Jag skall inte grotta ner mig i fallet Pawel Cibicki, men som gammal spelmissbrukare själv (om än inte på ett kriminellt plan) så lider jag med honom – han har gjort misstag, begått brott, ljugit som en bäver, dömts i Hovrätten till villkorlig straff, för tagande av muta och spelbrott, ovanpå det en avstängning och ett yrkesförbud på fyra år.
Det är ett riktigt jäkla tufft straff. Ett yrkesförbud på fyra år för en fotbollsspelare är väl närmast livstid.
Missförstå mig rätt, matchfixningen skall ha stenhårda påföljder – men missbrukarna, matchfixarnas vattenbärare, är det verkligen där skon klämmer?
Aftonbladets Erik Niva gjorde en mycket fin och omfattande intervju med Pawel Cibicki i Sportbladet senast i december (2024), han hade lidit hårt av det låååånga straffet, den enorma lusten att komma tillbaka var stark, revanschismen fanns där – i rent oförstånd, eller på grund av missinformation, gjorde han en träning med IFK Värnamo i veckan, och det blev ett satans liv. Plötsligt riskerade han ytterligare fyra års avstängning, han hade brutit avstängningen två veckor i förtid.
Han har väl ändå inte slagit ihjäl någon?
Det var helt naturligt att Pawel Cibicki blev hela Idrottssveriges varnande exempel, att man var tvungen att statuera exempel – men ibland måste man väl ändå använda hjärtat istället för den stelopererade byråkratnacken. Gör det nu.
Handbolls-VM är alltid stort, alltid roligt, särskilt när det inleds med att Norge torskar mot Brasilien – på hemmaplan. Varenda match direktsänds på Viaplay, många nya, unga kommentatorer får chansen.
Det ger en extra krydda – återkommer i detta ärende.
