Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Vill inte verka överdrivet gammalmodig, även om det är lätt hänt, men vad är det för vits med att inleda OS-tävlingarna två dagar innan spelen invigs? Obegripligt. Förtar ju hela grejen.
André Pops tyckte i alla fall att det var toppen när SVT:s första OS-sändning drog igång i onsdags kväll med studiosnack och mixedcurling.
Han var som en kalv på grönbete, verkade uppriktigt skitlycklig, och faktum är att hans energi smittade av sig. Nja, inte på de två butterkakorna Björn Ferry och Mathias Fredriksson givetvis, men han gjorde definitivt många av oss tittare vänligt inställda och på gott humör. Ferry och Fredriksson har givetvis andra goda sidor, och mycket annan kunskap att förmedla, och man gillar ju faktiskt att de är så där lagom svårflirtade.
Men som sagt, det var länge sedan man såg och hörde Pops så rejält i gasen.
Det var en stark start.
Ja, bortsett det gamla vanliga blågula flaggviftandet som SVT aldrig kan få nog av. Man inledde givetvis med gamla guldklipp från förr, rätt många, och flera visades typ tre gånger, damguldet i curling från OS i Vancouver 2010 till exempel.
Blicka framåt, tack. Arkivbildsnostalgin kan var och en av oss leta fram på nätet vilken dag på året som helst. Har vi sett Nicklas Lidströms guldavgörande från OS i Turin 2006 förut? Ja, det har vi. Femtusen gånger. Grazie, basta.
SVT delar som bekant OS med TV4 – och vill man streama allt så sänder även HBO Max rubbet. SVT har lite fler grenar, och lite bättre dessutom. Längdskidorna till exempel. Och det är väl det de flesta svenska tittarna är allra mest sugna på. Tillsammans med hockeyn.
Alla som bryr sig om nordisk kombination räcker upp en hand…?
Det svenska damlandslaget på skidor är ett av de bästa svenska landslagen genom tiderna, alla kategorier. Kan nog mäta sig med både bordtennislandslaget från slutet av 80-talet, Bengan Boys under storhetstiden, och några av Tre Kronors bästa uppsättningar genom historien.
Vet inte hur ni känner inför den nya grenen Skidalpinism till exempel, eller snowboarden, slopestylen, halfpipe, big air – men nog kommer det ta sin tid innan de på riktigt jobbar sig in i vårt vinter-dna.
Men det mest märkliga är nog inte alla dessa nya och halvnya grenar, tvärtom, det märkligaste är väl att en sådan anakronism som Nordisk kombination fortfarande, långt in på 2000-talet, har OS-status. Kombon längdskidor och backhoppning har inte många tävlingsutövare i vare sig Sverige eller världen (har förtvivlat letat siffror – hopplöst svårt har det visat sig). Alla som bryr sig om nordisk kombination räcker upp en hand…?
Det är TV4 som fått det heta nöjet att hajpa Nordisk kombination och göra det till hela Sveriges angelägenhet. Man måste nog utropa: Lycka till!
Lagom till OS-invigningen landade också ett första dopningsfall, den italienska skidskytten Rebecca Passler hade det förbjudna medlet letrozol i blodet – ett ämne som kan användas för att dölja bruket av bland annat anabola steroider.
Björn Ferry utbrast i OS-studion: ”Det slog ner som en bomb”. Ja, gjorde det verkligen det? Någon annan som är förvånad? Jo, man är förvånad över att någon är så klantig att hon eller han blir avslöjad, när det verkar så jäkla lätt att dölja, men förvånad över att någon dopar sig? Jag killgissar som många andra, men följer man till exempel experter som den tyske dopningsjägaren Hajo Seppelt så är man väl inte ett dugg överraskad.
Och särskilt inte när vi för bara några veckor sedan fick svart på vitt att till exempel de svenska dopningstesterna blir allt färre, på grund av brist på pengar. Hur ser det ut i övriga Europa, och övriga världen?
Faktum är att alla internationella idrottsförbund skyr dopningsskandalerna som pesten, det kan vara slutet för hela deras verksamhet – så det är nästan bäst att inget veta, eller hur?
Läs mer
Johan Croneman: Firandet med bollpojken var kvällens clou
