Jag känner en tomte. På riktigt, alltså.
Vi är inte jättenära, men hyggligt goda vänner sedan hans placering i Östergötland på 70-talet. Han vill inte att det kommer ut hur vi träffades. Det var i alla fall off season.
Han brukar slå en signal före jul och klaga på medierna. Han är aningen småbitter, men samtidigt väldigt originell och rolig.
– Såg dig och Carl Johan De Geer på St Paulsgatan någon gång i höstas, långt vitt hår och vitt skägg. Det är nästan så att ni förtar hela stämningen.
Var det därför du ringde?
– Nej, förlåt, ville bara kolla om DN gör nåt på tomtar i år. Nåt gräv på gång.
Någon försöker få i gång en juldebatt om vad ett snällt barn är, egentligen. Och om ”sådana verkligen är eftersträvansvärda. Och om det är ljug att säga att tomten finns.
– Vilka skitdumma diskussioner. Bara på kultursidorna.
Hur är läget, stressigt?
– Inte särskilt, det blir allt mindre att göra. Bezos, Amazon och paketindustrin kontrollerar snart hela distributionen. Många kollegor är nedstämda, tappar sugen. Det där borde ni i medierna bry er betydligt mer om.
Du har säkert rätt i det. Det du säger är alltså att psykisk ohälsa nu också sprider sig bland er tomtar?
– Ja, när många till och med måste jobba extra med annat under resten av året, sitta i budbilar och så vidare. Jag har aldrig någonsin upplevt en sådan kollektiv nedstämdhet i yrket.
Går ni och pratar med någon?
– Du menar terapi? Jo, det finns möjligheter i varje större distrikt, men vår närmaste mottagning ligger utanför Lahti i Finland, och det skall till ”särskilda skäl” för att få tid där. Och köerna är långa.
Har ni fortfarande alkoholproblem bland tomtarna?
– De har blivit mindre de senaste 30 åren, men visst, det blir lite för mycket glögg-in-box för många av oss.
Och klimatförändringarna, snöbristen?
– Det höjer inte precis stämningen på jobbet, och många söker förflyttning till juligare områden.
Har du själv funderat på att flytta?
– Ja, men vart? Helst någonstans där man slapp den svenska julmaten. Då är ju ett snöfritt Medelhavet att föredra. Nice hade varit najs.
Haha, men ni älskar ju gröten ..?
– Skojar du? På 1800-talet var det uppskattat. Det är 2025 nu och de flesta skulle nog föredra lite thai eller, som sagt, Medelhavskost. Pizza Hawaii är till och med att föredra.
Du menar på allvar att ni nobbar gröten?
– Har inte en enda kollega som rört tomtegröten på 30–40 år. Det är så gross. Du kan ju tänka dig svinnet! Allt snack om miljön är som bortblåst när det kommer till julen. Allt papper, all kartong, det ekologiska slöseriet. Tomt prat.
Vad säger facket då?
– Haha, ”tomte-fuck-it” som vi kallar det. Vi har inte haft en seriös internationell förhandling sedan det radikala 60- och 70-talet. Då hade vi både övertidersättning, helgtillägg och krigstillägg! Allt sådant är borta nu.
Satan vad du är pessimistisk.
– Deppig, heter det. Allt tycks handla om hur vi skall nå ut på sociala medier. Har precis tvingats skaffa ett insta. Hopplöst faktiskt, alla tror ju att det är trollkonton.
Det är ju lite roligt. Trollkonton och tomtekonton.
– Kan inte se någon som helst komik i detta. Ledningen pratade till och med på tomtekonferensen i Djakarta 2024 om att vi kanske måste stajla om oss, tänka nytt, tänka ’logotyper’, färgval etcetera. Rött är dessutom alldeles för förknippat med gamla vänstern menar dom.
Är det verkligen så?
– Ja, de pratar nu om något mer politiskt neutralt.
Förresten, finns det hbtqi-tomtar?
– Jaja, det är en gammal diskussion, vi har alla sorter nu för tiden, och det är helt okej, men det leder till mycket trubbel i vissa områden, både kristna, muslimska och judiska. På det sättet är det ju rätt tryggt här, att vara äldre vit manlig tomte i Västeuropa.
Finns det några ”snälla barn” fortfarande?
– Jodå, de flesta. De småpackade föräldrarna vill man dock helst slippa.
Vad önskar du dig själv i julklapp?
– Ett Thomas Nast-original – och fred på jorden.
Läs fler krönikor och andra texter av Johan Croneman, till exempel: Var det rätt att publicera klippet på mannen som attackerar Bondi Beach-skytten?
