Statsminister Ulf Kristersson har skaffat sig en vodd, där han pratar med folket. Den heter ”Ring statsministern”. För alla er över femtio år: Det är alltså en podd – med bild.
Man ringer 08-503 54 000 eller mejlar [email protected].
Jag ringde omedelbart, givetvis, tänkte snacka Nato, kärnvapen, sport, litteratur, film, men blev snabbt besviken.
Det var inte ens upptaget, det var en telefonsvarare – om man har en intressant eller passande fråga kan man bli uppringd. Några av de som ringt får också vara med i bild.
Det väckte stor uppmärksamhet i medierna. En statsminister som helt ”spontant” samtalar med sina väljare. Jag måste nog säga att jag inte riktigt begrep ståhejet.
Det är ju inte som så att du ringer statsministern hem, i lilla lyan, och han svarar, helt oförberedd.
”Ring Statsministern” är givetvis en charmoffensiv inför valet i höst – och Ulf är trevlig, men ingen charmör.
I det första programmet pratade Ulf Kristersson med några inringare om våld mot kvinnor och barn i fängelse. Han tyckte synd om både kvinnorna och barnen.
Problematiseringen är noll. ”Ring Statsministern” är givetvis en charmoffensiv inför valet i höst – och Ulf är trevlig, men ingen charmör. Han är lika stel som vanligt. Ibland säger han ändå lite emot inringarna. Det ingår i det vinnande, riggade konceptet.
Om trettonåringar är farliga måste man låsa in dem. På lång tid. Varför trettonåringarna har blivit livsfarliga det kommer Ulf Kristersson inte fram till. Alla som känner en trettonåring vet ju att det framför allt är en – trettonåring. Hur samhället skapar sina monster är för komplicerat för en podd.
Om man är en skötsam människa, jobbar och betalar skatt, ska man givetvis få stanna och leva i Sverige. I avsnitt två ringer en tjej som har en gymnasiekompis som riskerar utvisning. Ulf säger att det är jättetrist, lagen funkar inte riktigt.
”Var befinner du dig, rent fysiskt?” Det frågar jag alla som ringer
Det är som sagt superriggat, hela upplägget, även om Ulf Kristersson försöker låta spontan och väldigt överraskad: ”Hej, det är Ulf. Var befinner du dig, rent fysiskt?”
Det är ju verkligen något man brukar fråga när man blir uppringd en vanlig onsdagseftermiddag. ”Var befinner du dig, rent fysiskt?”
Det frågar jag alla som ringer.
Förlåt, det är kanske för lätt att raljera. Men hur ska man kunna ta detta på fullaste allvar?
I avsnitt två får han också en fråga om Trump, jäkla originellt, han säger att han tänker mycket på dessa frågor, USA, Europa, säkerheten.
Han tänker på oss.
I förenklingen ligger fördumningen – faktiskt.
Han sitter i ett rum, med en mikrofon, det ser ut som ett hotellrum. Levande ljus. Han har tagit av sig kavajen.
Han får några snabbfrågor också. Hur många öl dricker han en fredag? Max två. Kan han säga nåt gott om Socialdemokraternas Magdalena Andersson? Det kan han. De jobbade hem Natoansökan tillsammans.
Det har spekulerats i att Ulf Kristersson på detta ”mjuka” sätt vill försöka nå de kvinnliga väljarna
Moderaterna, statsministerns parti, tycker att detta är ett mycket bra positivt initiativ, ett sätt att närma sig folket. Mycket demokratiskt. Mycket modernt. Mycket ”sociala medier”.
Det har spekulerats i att Ulf Kristersson på detta ”mjuka” sätt vill försöka nå de kvinnliga väljarna, de som tyckt att Tidöpartierna har haft en för hård manlig politisk attityd. Så kan det givetvis vara.
Jag kan dock knappt komma på något som i högre grad spär på det vi i alla fall förr i tiden kallade politikerförakt. Har ni förresten tänkt på att den frågan nästan aldrig diskuteras numera: politikerföraktet. För bara några år sedan ansågs det vara en otroligt viktig fråga. Politikerföraktet sades hota vår demokrati. I dag är det en komplett icke-fråga. Har vi bara vant oss – precis som politikerna?
Det är kanske jättesmart förresten, om politikerna i stället för att gå omvägen via näsvisa journalister vänder sig direkt till väljarna. Och får göra det helt på egna villkor. Och får det att låta helt naturligt. Fast det är på låtsas.
Hur dumma tror de att vi är? Rätt korkade verkar det som.
Fler krönikor och andra texter av Johan Croneman
