![](https://i1.wp.com/static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/2eb47f8f-a94d-4c3f-8675-abe4730828e3.jpeg?interpolation=lanczos-none&fit=around%7C1024:576&crop=1024:h;center,top&output-quality=80&w=1200&resize=1200,0&ssl=1)
Det är klart att det är mer coolt och sexigare att säga ”exit poll” än ”vallokalundersökning”, vardagsmässigt använder ju de flesta av oss av mängder av engelska och amerikanska vardagsuttryck. Ändå undrar man i all sin stillhet: Varför?
Det har väl med hela jippofieringen av valvakorna att göra. Det får inte finnas en död sekund numera, man kastas mellan partiernas lokala valvakor och intervjuer med partiföreträdarna, som i princip ändå aldrig säger något över huvud taget. ”Vi får analysera det här.”
I år stod snarast SVT:s reportrar själva i centrum, och de hade tydligen allihopa fått order om att nu skulle de oavbrutet vara i rörelse, vandra runt och prata och småträngas lite med partifunktionärer och hejaklackar. Det blev ett jäkla rännande. Mer tv för pengarna? Knappast. Fler och bättre intervjuer? Inte alls.
Och miljöpartisterna var också nästan i chock, innan de blev helt skogstokiga av lycka
Jippofieringen står väl delvis partierna själva för när de ska försöka skapa ”feststämning” och slå på lite extra jubel när de ser att SVT:s reportrar och fotografer kliver in i lokalen. Lite väl mycket partidressyr kanske – mest tragikomiska var nog ändå de sverigedemokrater som nyss nåtts av chocknyheten att de var mindre än Miljöpartiet och valhänt försökte vifta med några små pappersflaggor de hade delat ut.
De var förstummade. Fjärde största parti i EU-valet, och partiet de tycker allra sämst om i hela vårt solsystem, Miljöpartiet, hade lyckas betydligt bättre. De var större än SD – och miljöpartisterna var också nästan i chock, innan de blev helt skogstokiga av lycka.
Jippofieringen skulle bli värre. Rena Mellofebern.
Vinnarna och förlorarna skulle presenteras i tur och ordning, det skulle vara spännande och ovisst för tittarna, och det skulle dras ut på dramatiken. Men jösses, är det ett lekprogram eller ett nyhetsprogram!?
Hit med siffrorna!
De som satt och stod i studion och rörde sig ute i Europa verkade ha en skitkul dag på jobbet. Grattis
Det var enormt mycket experter och procenttal och jämförelser med vunna och tappade mandat och majoriteter, och givetvis ett halvt dussin utrikeskorrar som skulle berätta om valresultaten från de andra europeiska länderna. Det blev en otroligt rörig och kluddig sändning för oss som tittade. De som satt och stod i studion och rörde sig ute i Europa verkade ha en skitkul dag på jobbet. Grattis. Vad som verkligen hände och hade hänt fick man vänta på till måndagens morgonnyheter, där i alla fall i SVT fick till en väldigt bra sammanfattning och en mycket användbar uppdatering.
Fouad Youcefi hade återigen fått kvällens mest centrala roll på hela valvakan när han än en gång fick hand om den färgglada grafiken och presenterade en flod av fakta, ett hav av siffror. Bäst blir det ju alltid när han bryter ner städer och landskap och kan gå in på roliga och kanske till och med avgörande detaljer från olika orter och distrikt.
Man kan nog inte säga att kemin dem emellan direkt sprudlar
Han blir lite forcerad emellanåt, särskilt när han plötsligt ska kasta sig över andra länders valresultat där vi knappt känner igen ett partinamn, och Fouad Youcefi har många knappar att trycka på och många färger att förklara, och till sist tappar man givetvis tråden.
Han är bra, oftast funkar det fint, men överinformationen riskerar skvalpa över ibland och då tappar han i stort sett bort varenda tittare. Han får gärna dra ner på tempot en smula.
De politiska kommentatorerna Mats Knutson och Elisabeth Marmorstein hade givetvis också centrala roller under valvakan. Man kan nog inte säga att kemin dem emellan direkt sprudlar. Eller rättare sagt: Finns det någon kemi där över huvud taget?
Skulle inte tro det.
Läs fler krönikor och andra texter av Johan Croneman, till exempel: Djävulen far i mig när jag ser en svensk partiledardebatt