Jag är ingen stor poddkonsument, slaviskt följer jag bara två brittiska historiepoddar: ”We have ways of making you talk” (om andra världskriget) och ”The rest is history” (behandlar all historia).
Den sistnämnda har dock några mycket bra avsnitt också om sport: fotboll, olympiska spel, cricket etc. Utmärkta nedslag. Och så finns förstås systerpodden till BBC:s ”The rest is history”, det vill säga ”The rest is football”, med Gary Lineker, Alan Shearer och Micah Richards. Briljant underhållning, briljant fotbollsnörderi.
Man vågar knappt lyfta på locket till ämnet brittiska fotbollspoddar, det finns givetvis mängder av helt lysande sådana.
Lyssnar jag någon gång på svenska poddar är det nästan uteslutande sådana som rör fotboll, och helst allsvenskan. Det finns många bra att välja på: ”Fotbollsmorgon”, ”Tuttosvenskan”, ”Studio allsvenskan”, ”Tutto balutto”, Fotbollskanalens ”Allsvenskan enligt Lundh och von Knorring”, ”When we were kings”, ”Lundh” etc.
Jag har inte sett några väldokumenterade lyssnarundersökningar, men vi kan nog anta att det är mest män, och oftast yngre män, som utgör lyssnarunderlaget, även om flickor och unga kvinnor också allt oftare både går på allsvensk fotboll och också är potentiella sportpodd-lyssnare.
Ställer man de här fotbollspoddarna mot det som sport-tv presterar när det gäller insiktsfull och meningsfull fotbollsanalys och trivia vinner poddarna en utklassningsseger.
Tv-kanaler och producenter letar desperat efter till exempel de unga männen och de unga kvinnorna, som mycket sällan bryr sig om tablå-tv eller tv över huvud taget – det är ju minst sagt märkligt att de här grupperna ändå finns på armlängds avstånd från dem, i just poddlyssnarna. ”When we were kings” har till exempel över 150 000 nedladdningar per avsnitt, enligt Poddindex.
Det låter säkert inte särskilt mycket när man vill komma åt en miljon unga, men någonstans måste man väl börja leta och rota?
Vad gör de största aktörerna, som exempelvis SVT? Jo, ”Fotbollsstudion” med Pops, Nannskog och Eriksson. Man kan i realtid se både hur mossan och spindelväven växer över dem. De har själva gjort sig komplett irrelevanta.
”Fotbollsmorgon” med bland andra David Fjäll kan man sex dagar i veckan både se och lyssna på, precis som med BBC:s redan nämnda och oerhört populära ”The rest is fotboll”. Var finns nytänkandet hos SVT, Viaplay, TV3, Kanal 5 etc? Var är dom? Ett helt öppet fält ligger framför deras ögon – och de ids knappt titta upp från sina inrutade körscheman. Ingen experimentlusta, trots att det skulle kosta noll, både i ansträngning och i pengar.
Jon Dahl Tomasson tog i veckan ut sin landslagstrupp för de avgörande matcherna i Nations League, mot Slovakien och Azerbajdzjan, och jag tyckte han hanterade media på samma lysande vis som vanligt. Det kom givetvis kritik mot att Nottinghams Anthony Elanga inte tagits med. ”Konkurrens”, sade Jon Dahl kort och gott. Bättre argument finns väl knappast i just detta sammanhang.
Ja, jag har en liten bromance med Jon. Det kom lite plötsligt och överraskande, särskilt med tanke på att han är en före detta dansk fotbollsspelare (Danmark är och förblir vår ärkefiende), men jag har stor tilltro till hans offensiva ambitioner med det svenska laget – vi kan väl åtminstone en enda gång försöka ta det där sista definitiva steget?
Veckans tv-underhållning stod annars givetvis Viktor Gyökeres för. Han gjorde hattrick för sitt Sporting, mot Manchester City, i Champions League. Läs om det där: Hattrick, City, Champions League. Och då kostade han på sig att missa ett friläge, ensam med målvakten från halva plan. Gyökeres och Sporting sprang fullständigt sönder City sista fyrtiofem. Mäktigaste på länge.
Läs fler krönikor av Johan Croneman:
”Jimmy Thelins lag ger vibbar av hur fotbollen kunde vara”
”Texten om mitt möte med Wikegård hade blivit roligare om vi rykt ihop”
