Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
När tredje världskriget tycks ha brutit ut och man förväntar sig dygnet runt-bevakning på SVT, så blir man väldigt förvånad över deras tveksamma insats den första krigshelgen efter USA:s och Israels attack mot Iran.
Man ska inte vara för snabb med kritiken, jag förstår svårigheterna, men nog märktes det att man vid huset på Gärdet i Stockholm hade tagit helg. Och just det är väl mest graverande. Att det märktes.
När skiten träffar fläkten kan man ju inte be tittarna vänta till måndag – ”vi har ledigt och kollar Mello ikväll”. Alla in på jobbet, borde väl ändå varit stridsropet? Det verkade inte så.
På lördagskvällen, när SVT sent omsider kastade in en extrasändning om att Irans högste ledare förmodligen var död, skedde det cirka 22.50, 50 minuter efter att TV4 skickat ut samma besked och långt efter de första indikationerna. Och i rutan hade man placerat de två som tycktes vara de enda personerna som var kvar på SVT på lördagskvällen: en oprövad programledare och en väldigt oprövad reporter.
Det tog alldeles för lång tid för SVT att få igång matiga sändningar – de tycktes ha problem med folk på redaktionen, gäster i studion och tillräckligt erfaret folk i rutan
Det tog alldeles för lång tid för SVT att få igång matiga sändningar – de tycktes ha problem med folk på redaktionen, gäster i studion och tillräckligt erfaret folk i rutan.
Först sent på söndagseftermiddagen verkade man ha lokaliserat rätt folk, men den kavalkad av gäster, experter och analytiker som man suttit och väntat på blev det aldrig något av.
Självklart lägger man sitt eget nyhetspussel, pendlar mellan amerikanska, engelska, franska, tyska och andra nyhetskanaler, men det är inget som SVT kan förlita sig på – och att ständigt avsluta sina sändningar med att nyhetsläget dateras upp minut för minut på webben är nästan fräckt mot tittarna.
Vad ska förresten ni själva göra på SVT de närmsta fyra timmarna när vi andra läser nyhetsnotiser från diverse byråer som ni lagt ut? Långfika? Vi skiter i era rutiner, ursäkta språket, visa lite kreativitet, ha lite fantasi, ring in alla ni har i era urgamla rollodex!
Det är toppen att Mellanösternkorrespondenten Gilda Hamidi-Nia (kompetent) är på plats i Israel – men vad har hon att tillföra stående på en gata, utanför ett skyddsrum i Tel Aviv? Hela helgen står hon där. På ett tak i New York står USA-korren Sofia Yohannes (mycket bra vanligtvis) och detsamma gäller henne.
Jag förstår att SVT vill ha ”färg” och närvaro – men därifrån läser de ju, och lyssnar på, i stort sett samma källor som jag har tillgång till hemma i vardagsrummet på Södermalm.
Det känns inte särskilt effektivt. Det är inte ens nytt. Det är definitivt inte nyheter.
Trump förstörde inte bara ledigheten på SVT, han rörde till det i min egen planering också. Vad tänkte han på?
Trump förstörde inte bara ledigheten på SVT, han rörde till det i min egen planering också. Vad tänkte han på?
Jag hade bespetsat mig på att utförligt skriva om ett antal nya Palme-dokumentärer – men nu får ni klara av den analysen på egen hand.
Jag tillhör dem som i stort sett kan lyssna på vilken teori som helst kring Palmemordet, eller konspirationsteori om ni vill. Efter 40 år av ständiga besvikelser är man beredd att kasta upp vad som helst på bordet.
André Pops och Lars Lampers ”Kriminalarkivet” går i åtta 20-minutersavsnitt (SVT) igenom det viktigaste som hänt kring utredningen och det man i alla fall vet på ett ungefär om mordet – och det är väldigt bra summerat.
Det är lite spännande – men det är väldigt tunt
Bo G Andersson argumenterar i dokumentären ”Agenten och mörkläggningen” för att den grandiose Ebbe Carlsson och hans medhjälpare Barrling och Kegö blev medvetet nedtystade, när de faktiskt med hjälp av den så kallade diplomatavlyssningen säkert visste (?) att Sovjet redan visste, och kanske var djupt inblandade i mordet. Det är lite spännande – men det är väldigt tunt.
TV4 sänder dokumentären ”Palmemordets dolda spår”, om en grupp privatspanare och deras AI-genererade teorier. Det är också spännande – men ännu tunnare.
Avgör själv. Värt några timmar i alla fall.
Läs mer:
Fler krönikor och andra texter av Johan Croneman
