Under hela december pumpar Mix Megapol på med julmusik, bara julmusik, men jag har ändå aldrig hört kanalen spela den bästa svenska jullåten.
Inte så konstigt.
Ulf Lundells ”Av himlen sänd” pågår i 9 minuter och 28 sekunder. Smyger igång med gnisslande cikador mot en måne som är ny och sedan lite pratsång i första versen på det.
Det finns lättare låtar att trycka in mellan reklamblocken.
Uppbyggnaden i refrängen är lika mentalt påverkande som ett nydraget skidspår i Ramundberget. Till sist kommer det lugna konstaterandet:
”Det har hänt att jag känt
flera gånger än en
att du måste ha varit till mig
av himlen sänd.”
Och det har hänt att jag tänkt, flera gånger än en, att Alvar Myhlback måste ha varit till skidsporten av himlen sänd.
Sporten är liten. Alvar Myhlback är redan på väg att bli större än sin sport.
Han kör helst på skidor utan fäste men vallar sin personlighet med oneliners.
I förbifarten sade han ”där fick du bra content” i SVT:s dokumentärserie om skidlandslaget när tv-teamet fångat upp orden att han hellre åker på långloppsläger än världscupen i Ruka.
Jag önskar att Alvar Myhlback inte slipas ner för fort.
Väl på plats i Ruka får tittarna höra den ständigt positiva herrtränaren Lars Ljung peppa Alvar som till slut undrar:
”Försöker du heala mig?”
Jag önskar att Alvar Myhlback inte slipas ner för fort.
Han är som ingen svensk skidåkare varit.
Han åker som det inte ska gå att åka i så unga år.
Han stakade sig förra fredagen genom alla sprintheat i Trondheims VM-spår på blanka skidor. Johannes Høsflot Klæbo och alla andra norska stjärnor rusade för allt de var värda uppför sista backen för att skapa ett tillräckligt stort avstånd ner till den frenetiskt stakande 19-åringen.
Nutiden försökte skaka av sig framtiden.
När Klæbo tagit några av sina första segrar som nu är tresiffriga i världscupen blev jag ståendes i ett skidspår i Davos med norske journalistlegendaren Ernst A. Lersveen
– Synd bara att Klæbo inte är tysk, sade Lersveen om Petter Northugs arvtagare som aldrig skulle kunna bli en ny Northug.
Lersveen insåg att det inte räcker för skidintresset i Norge att landet massproducerar stjärnor. Det behövs utländska också. Starka profiler.
Norska medier älskar att uppmärksamma svenska skidåkare.
Därför var det inte oväntat att Lersveen i samband med Sverigepremiären i Gällivare i november mejlade och ville veta mer om Myhlback. Norska medier älskar att uppmärksamma svenska skidåkare och därför måste Alvar Myhlback varit särskilt sänd till skidsportens huvudnation.
När Myhlback stakade sig fram till sin tredjeplats i Trondheim och blev den yngste på en prispall i världscupen var det bara en fråga om när debatten skulle dras igång. Alvar Myhlbacks sätt att åka skidor väcker frågan om hur sporten ska se ut i framtiden.
Är Alvar Myhlback en fara eller frälsare?
Kommer det intresse han skapar att lyfta sporten?
Kommer han med den effektiva men estetiskt trista stakningen döda diagonalåkningen och den klassiska skidåkningen så som vi känt den?
Åkarna hann knappt komma i mål innan norske Erik Valnes gick på den senare linjen.
Alvar Myhlback tände till:
– Herregud, han hyllar stakfria zoner, sade han i en tv-intervju.
Valnes sade sedan till Aftonbladet:
– Det handlar bara om att bevara klassisk längdåkning. Man måste tänka lite större än bara han och här och nu. Jag tänker på hela sporten. Det är därför vi har de här zonerna. Om vi droppar dem blir det till slut bara stakning.
Johannes Høsflot Klæbos analys av Myhlback i samma text var klockren:
– Det är inte många av oss som hade klarat att staka som han gör i dag.
Jag ser mycket mer frälsare än fara i Alvar Myhlback.
Det gör att jag ser mycket mer frälsare än fara i Alvar Myhlback. Han stakade inte hela sprintbanan bara för att det gick. Det var bara han som insåg att han kunde tjäna på det.
Den här helgen skulle Alvar Myhlback ha varit vara tillbaka där han känner sig hemma. Det är premiär för långloppens Ski Classics men Myhlback stoppas av en förkylning och då är det tveksamt om jag ens slår på söndagens 36-kilometerslopp.
Och sedan, under tisdagen, ska några längdåkare få OS-biljetter. Självklart ska Alvar Myhlback ha en.
På väg till dagarna i Gällivare var jag starkt tveksam till att Myhlback skulle vilja tävla i OS. Nu är jag övertygad om att han kommer att göra det.
Dels för att sprint och femmil går i klassisk stil. Det hänger också ihop med en kommentar. En bild. Och resultat.
Kommentaren var svaret på min fråga om det inte var för lite tid mellan OS och Vasaloppet. Han sade att det fanns tid och verkade ha full koll på att Ski Classics uppehåll gör det möjligt att först tävla i OS och sedan stå vid start i Sälen.
Bilden är tagen i en finsk bastu i Ruka och har blivit viral. Den behövdes fixas till för att inte bli för avslöjande. Jag fastnade mest för att Alvar Myhlback och Anton Grahn såg rätt nöjda ut i sina bastumössor.
Myhlback verkar trivas helt okej i den traditionella skidmiljön också.
I Gällivare pratade Myhlback om hur mycket roligare det var i långloppsmiljön. Bilden är ett av flera tecken på att Myhlback verkar trivas helt okej i den traditionella skidmiljön också. En som är en i gänget kan bli mer sugen på att bli en i OS-truppen.
Tidigare har gästspelen i världscupen inte varit någon succé men när sprinten slutade med en tredjeplats såg det i Alvar Myhlbacks blick ut som att det var något han ville göra igen.
Läs fler texter av Johan Esk
