Höstmörkret var kompakt över Skytteholms IP i Solna oktoberkvällen 2021 men läget var ljust för gästande IFK Värnamo.
Match mot Vasalund. Jag skulle börja samla material till det som var tänkt att bli ett reportage om Värnamos väg mot allsvenskan men som mest blev en text om legendaren Jonas Therns tillvaro (och hans höns).
Måste erkänna att jag mest sett sammandrag av Värnamos matcher och hade bäst koll på de offensiva pjäserna.
Visst visste jag att det fanns en back som hette Victor Eriksson men när jag kollade uppvärmningen såg jag en blond biffig bjässe. Han liknade NHL-svenskarna som på 90-talet såg till att sommarträningen hade plats för inhopp i ett fotbollslag i en lägre division.
Samma muskelmassa. Samma kantiga, krängande löpstil.
Inte kunde det där vara en ordinarie mittback i ett topplag i superettan. Inte skulle han kunna hänga med.
Det kunde det. Det kunde han.
Med tatuerade armar och en frisyr från amerikanska armén såg Eriksson farlig ut men spelstilen var följsam. Den krängande löpstilen kunde få upp en bra fart och med sitt spelintellekt såg han alltid ut att vara steget före in i brytningarna.
Jag tänkte att den där Eriksson var väl en sådan där välbekant fotbollsfigur.
Passningarna hade under uppvärmningens smålagsspel varit på åh-herregud-nivå, nu såg det annorlunda ut. Victor Eriksson spelade smart och släppte ifrån sig bollen enkelt.
I slutet av matchen flyttade Vasalund upp nuvarande landslagsbacken Isak Hien (då utlånad från Djurgården) på topp och det blev några sevärda dueller mellan Eriksson och Hien.
Nästa år var Värnamo i allsvenskan och jag tänkte att den där Eriksson var väl en sådan där välbekant fotbollsfigur. De tillhör toppen i superettan men klarar inte att ta klivet till allsvenskan.
Det klarade Victor Eriksson.
Jag hade inte varit den enda tvivlaren.
När Kim Hellberg var ny tränare i Värnamo kom han med en fotboll där spelarna skulle passa sig ur svåra situationer och in i farliga lägen. Hellberg trodde att allt passande inte skulle passa Eriksson. Han tänkte:
”Victor Eriksson kommer inte kunna spela en enda minut för mig.”
Det kunde Victor Eriksson.
Under Kim Hellbergs ledning gjorde Värnamo succé och Victor Eriksson spelade samtliga minuter under två år, förutom en match då han var avstängd.
Det behövdes inte många grönvita matcher för att jag skulle lova mig själv att aldrig mer tvivla på den mannen.
Trots att Hellberg och Eriksson varit en bra kombination levde mina tvivel ännu när Victor Eriksson sommaren 2024 kom till Hammarby.
Kunde han verkligen klara att vara mittback i ett lag som ska tillhöra toppen och vill vara spelförande och bygga anfallen bakifrån och ha en hög/modig/våghalsig position på mittbackarna i försvarsspelet?
Victor Eriksson kunde det också.
Det behövdes inte många grönvita matcher för att jag skulle lova mig själv att aldrig mer tvivla på den mannen.
Jag lovade mig också att aldrig mer ha några förutfattade meningar om en ung spelare som ser ut att ha för mycket eller för lite muskler, som ser ut att ha en speciell löpstil. Utan bara inse att kroppsutseendet spelar liten roll i förhållande till mycket annat.
Som smarta steg i karriären.
Victor Eriksson kan visa upp det också.
Under tiden har han växt ut till en spelare svensk herrfotboll är i skriande behov av.
I början av 2024 drog han till USA och MLS. Tiden i Minnesota fick en kärv start med pappersstrul och lite speltid. När Hammarby på sommaren sålt Edvin Kurtulus och hade Frederik Winther långtidsskadad visste Hellberg vem Hammarby skulle ringa.
Mindre än ett år senare är Victor Eriksson för första gången med i landslagstruppen med de bästa (vinterturnén 2023 var något annat) och under tiden har han växt ut till en spelare svensk herrfotboll är i skriande behov av.
I post-Zlatan-eran vimlar det av offensiva spelare. Backar som sätter defensiven och det hårda jobbet i första rummet utan att banga offensiva utflykter har blivit en bristvara.
Victor Eriksson är en sån spelare och han har också blivit en ledargestalt utan en massa snack i sin verkstad.
Aftonbladets Per Bohman beskrev den erikssonska stilen bra efter Hammarbys seger mot Elfsborg i sista vårmatchen:
”Där har vi den sympatiska typen som leder genom handling snarare än fåfängt snack eller tomma, publikfriande gester mot läktarna.”
Träningsnarkomanen har troligen tillbringat flest timmar i gymmet av alla allsvenska spelare. Det i kombination med en extrem smärttröskel gör honom till en tränardröm.
Ibland tycker jag att vissa går och känner efter lite för mycket när det egentligen funkar att spela.
Och alla som sett och hört Victor Eriksson vet att det inte fanns något machomanaktigt över uttalandet han kom med i Expressen:
– Ibland tycker jag att vissa går och känner efter lite för mycket när det egentligen funkar att spela. Jag kan så klart inte tala för hur andras kroppar fungerar, men min fungerar oftast utmärkt.
Läs också: Esks elva – ”I det här fotbollstjafset är jag Lag Jerka”
