Ett hotell vid Stureplan i Stockholm. Det är två dagar kvar till fredagens VM-premiär mot Slovakien och på mediaträffen minglas det runt.
Det är en mängd extremt skickliga ishockeyspelare på plats.
Det är knappast en enda idrottare som får folk på gatan att vända sig om.
Om en allmänt sportintresserad men inte så hockeykunnig person från eftermiddagsstressen utanför panoramafönstren kikar in skulle han eller hon kanske inte känna igen någon spelare eftersom Mika Zibanejad är krasslig och inte här just nu.
Tre Kronor inleder hemma-VM 2025 som det anonyma landslaget.
De hockeyfrälsta har förstås full koll på Emil Heineman, Gabriel Carlsson och Marcus Pettersson.
Men här finns inga – förutom Mika Z – som är i närheten av den stjärnstatus som Foppa, Sudden, Henke, Lidas, Alfredsson, Sedinarna och Zetterberg hade.
Filip Forsberg får en nyckelroll i VM.
Om jag tar med honom ut på Stureplan är risken ändå stor att mustaschen gör att gissningarna landar i att han ska uppträda med ett countryband från Nashville på Countryklubben på Banankompaniet. Få spikar att det är han som spelat 13 säsonger och gjort mer än 300 mål för countrystadens NHL-lag.
Och många av Sveriges just nu mest kända NHL-spelare som är utslagna därborta är ändå inte här. Skador, privata skäl eller petning stoppar namn som:
Erik Karlsson, Victor Hedman, Elias Pettersson, Jesper Bratt, Adrian Kempe, Joel Eriksson Ek, Rickard Rakell och Linus Ullmark.
Trötta och omotiverade spelare eller motiverade men halvskadade stjärnor gör mer skada än nytta
Det finns fortfarande dörrar öppna för Gabriel Landeskog och Rasmus Dahlin. I båda fallen är dörrspringan smal.
Så förbundskapten Sam Hallam får förlita sig på den där gamla modellen som förut kallades svensk för att vi trodde att den var patenterat gul och blå.
Att just svenska hockeyspelare var bra på att under några vårveckor komma samman, hitta grupp- och lagkemin och få till spelet som ger guld. Nu vet alla att det är vad som krävs av alla lag som ska gå långt i ett ishockey-VM.
Det gör just hockey-VM så svårtippat. Att bara titta på namnen i trupperna säger långt ifrån allt om slagstyrkan ett lag får.
Trötta och omotiverade spelare eller motiverade men halvskadade stjärnor gör mer skada än nytta.
Det måste verkligen ha tagit emot för spelarna som inte kunde vara här utan tvingades lyssna på sina slitna kroppar och säga nej.
I vinter gör NHL comeback i olympiska spel och då vill alla vara med
För dels är det få som får chansen att spela ett VM inför hemmapublik. Publiken i nyrenoverade Avicii arena kommer att spela en viktig roll för att Sverige ska gå långt.
Och dels är VM ett informellt OS-kval. I vinter gör NHL comeback i olympiska spel och då vill alla vara med.
Jag hör och läser att Sverige har ett lag som ska kunna ta guld.
Det låter som att spå i kaffesump.
För vilket lag som blir bäst på att få ihop den avgörande lagkemin är omöjligt att veta.
Och hur man ska göra för att få till kemin som kittar en grupp snabbt och gör ett VM-lag starkt vet inte Boston Bruins Elias Lindholm.
– Det är det som är det svåra. Om jag visste skulle jag säga det.
Med Humlegården bakom ryggen säger Elias Lindholm att man får se till att vara och snacka med alla. Han fortsätter lite ursäktande med att sånt där låter klyschigt men har nog helt rätt. Ibland faller bitarna bara på plats.
– Som för Finland 2019. De hade väl knappt en NHL-spelare när de slog ut oss.
Det var i kvartsfinalen. Två matcher senare vann ett nederlagstippat men sammansvetsat Finland VM-guld.
Läs mer:
Medaljkandidater och slagpåsar – här är alla 16 lag i hockey-VM 2025
Sam Hallam: ”Jag har kniven mot strupen hela tiden”
