Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Jonna Sundling hade just gjort ett monsterlopp i sprintstafettens kval. Solen stekte på pressläktaren, jag tittade på klockan och funderade på när Maja Dahlqvist skulle starta.
Då fick jag annat att fundera på.
Alldeles efter åkarna på upploppet kom en oväntad OS-deltagare rusande, bara meter ifrån mig.
”Men va faaa…”
Var det en hund? En varg? Hade djuret satsat på före eller glid under tassarna?
Vad den än var så gav den åkarna från Kroatien, Grekland och Argentina en match och sedan lite väl närgången uppvaktning.
Inte ens det där djuret hade kunnat hindra Sverige från att ta det sjätte guldet i OS 2026 och den nionde medaljen bara för (dam)längdlandslaget. Damerna har aldrig gjort ett bättre OS.
Jag har inte förstått syftet med Sveriges olympiska kommittés medaljmål.
Men hur som helst. SOK satte målet på 15 medaljer och den viktigaste personen i hela truppen för att målet skulle infrias var på förhand Jonna Sundling. En sjukdom eller skada på Sundling skulle skakat om SOK-målet.
Hon var guldfavorit i sprint men tappade ledningen i en kurva.
Hon tillhörde medaljfavoriterna i inledande skiathlon men kroknade och blev elva.
Hon var guldfavorit i sprint men tappade ledningen i en kurva och tog sig sedan inte om segrande Linn Svahn.
Hon hade sista sträckan i Sveriges stora guldfavoritlag i stafetten. Ebba Anderssons Stig Helmer-vurpa krossade guldplaner men Sundling räddade silvret.
Efter stafettsilvret var alla svenska känslor blandade.
Efter det inledande sprintsilvret var Sundling leende och sade att hon var ”jätteglad”. Det fanns ändå något som tydligt skuggade Sundlings silverglädje.
Något som finns hos mästare som blir av med sin titel. Något som finns hos favoriter som gett allt men inte fått den medalj som hägrat.
Man känner igen en mästares guldglädje när man ser den. Leendet sprack upp över hela ansiktet.
När Maja Dahlqvist och Jonna Sundling klivit högst upp på prispallen efter sprintstafetten var det den ”vanliga” mästerskaps-Jonna som stod där. Man känner igen en mästares guldglädje när man ser den. Leendet sprack upp över hela ansiktet. Sundling kom hit för att vinna guld, målet var infriat.
Och Maja Dahlqvist kunde inte fått avsluta sin olympiska karriär bättre. Femte OS-medaljen blev första guldet.
Den här medaljen kändes på förhand som Sveriges mest givna. Damernas sprintstafett var Sverige tydligaste guldchans.
Men historien visar hur svår sprintstafetten är att vinna. Sverige har tillhört guldfavoriten i många olympiska spel men inte vunnit ett OS-guld på distansen sedan 2006.
Sverige säkrade guldet genom att åka snabbt, smart och säkert. Sverige såg till att inte dra på sig för mycket mjölksyra for att väggen skulle stå där. Sverige såg till att ta det tillräckligt lugnt i utförskörningarna för att inte en vurpa skulle göra guldet till silver eller ännu sämre.
Sverige hade en säkerhetsmarginal som var skön att se och det är alltid kul med lite spänning.
Visst, Schweiz kom närmare på slutet men Sverige hade en säkerhetsmarginal som var skön att se och det är alltid kul med lite spänning.
Och kanske hade Sverige kunnat få en riktigt tuff match om Nazgul haft någon som tog andrasträckan.
Det var så tvååringen på upploppet hette. Norska VG redde snabbt ut vad det var som under onsdagen blev den stora snackisen i hela OS.
Det var enligt tidningen en ras som kallas tjeckisk varghund (fråga inte). Hundens ägare säger att hunden är väldigt snäll och jag har aldrig hört någon hundägare säga något annat.
Men hur kunde Nazgul lyckas göra OS-debut?
”Han bara försvann, rymde hemifrån”, sade ägaren enligt VG.
Jonna Sundling tyckte att hunden var söt.
Norska Astrid Øyre Slind sade att hon hade annat än en varg eller hund att oroa sig för. Hon hade fullt upp med svenskorna.
Till sist: Herrlaget har bara femmilen på sig för att det här inte ska bli tidernas sämsta OS. Johan Häggström och Edvin Anger gjorde en bra tävling i fem sträckor av sex men sedan märktes återigen att Edvin Angers form inte är på OS och Sverige rasade från fjärde till tiondeplats.
Samma som i långa stafetten. Men nu fanns i alla fall andra som var sämre.
Läs mer:
Utklassningen: Överlägset svenskt OS-guld i sprintstafett
