Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Det känns så länge sedan, känns ändå som alldeles nyss. Det är ett nytt kapitel för svenska landslaget, ändå är mycket bekant.
Efter att Svenska fotbollförbundet vägrat att låta någon utländsk tränare leda landslaget sedan hemma-VM 1958 kommer de nu på löpande band.
Danske Jon Dahl Tomasson samlade laget första gången i portugisiska Porto i mars 2024. Det var försommarvarmt och alla möjligheter var fortfarande öppna för landslaget när han mötte media på ett hotell med extra allt.
Knappt 20 månader senare har engelska Graham Potter samling med laget i Marbella. I den sensommartrötta kuststaden ska laget ladda inför kvalgruppens sista matcher. Schweiz borta på lördag, Slovenien hemma tisdag nästa vecka. Det är lika skön värme, lika klar himmel som i Porto, men allt som är kvar av den breda vägen till VM är ett smalt och tufft playoff-spel i mars.
Inget landslag borde få ha utländska förbundskaptener.
Varken Tomasson eller Potter borde fått leda svenska landslaget.
Och det har inte med Tomasson eller Potter att göra.
Inget landslag borde få ha utländska förbundskaptener. Spelare kan inte välja landslag hur som helst. Därför borde inte tränare heller få det.
Tomassons aktie sjönk som en spräckt förbundskaptensbubbla. På slutet kändes det som att han knappt brydde sig om hur det gick för Sverige. Det gjorde han säkert. Han är trots allt en professionell fotbollsperson.
Men för den som inte leder sitt eget landslag blir den känslomässiga investeringen mindre.
Att Janne Anderssons topplock ständigt var nära att ryka sista halvåret hängde nog ihop med att det betydde så oerhört mycket för honom att vara svensk förbundskapten.
När Tomasson började var det en massa snack om att han pratade engelska. Nu tycks det hit och dit om att Potter pratat svenska på senaste presskonferensen.
Det är ett större problem att Potter pratar svenska än att Tomassons pratade engelska.
Jag var glad att Tomasson inte pratade danska. Då hade hans språk varit lika svårt att förstå som hans spel.
Och det är ett större problem om Potter bara pratar svenska än att Tomasson pratade engelska. Jag förstår Potters välvilja att prata sig närmare den svenska publiken. Kan sympatisera med ambitionen att visa att här kommer en annan ledarstil än den nyss sparkade förbundskaptenens. Men engelsmannen är betydligt mer begränsad i sin svenska än vad dansken var i sin engelska. Det blir kontraproduktivt om Potter vill bli populär men inte får fram vad han vill säga.
Det hade han insett när han mötte media under första dagen i Marbella. Han överröstade bruset från vågorna som rullade in med några få svenska ord, resten engelska.
Spelarna har fyra träningar, första är under tisdagen, på sig att förstå hur Potter vill att landslaget ska spela.
När de för första gången samlades under Tomasson var de what we in Sweden call kalvar på grönbete.
De hade varit trötta på den Janne Anderssonska fotbollen. Längtade efter något nytt och fräscht, något mer internationellt. Alla var så glada och positiva och entusiastiska.
Nu är det ett stukat och skadedrabbat landslag som samlas. Eller?
Potter säger:
– Alla spelarna förstår situationen som vi varit i och vad som har hänt. De är så klart besvikna men de vet hur toppfotbollen är. Det går upp och ned. Man har perioder i sin karriär och sina lag när det inte går så bra men de (spelarna) skulle inte vara där de är nu om de inte kunde hantera den situationen. Jag tror inte att det blir några problem med spelarnas självförtroende och mentalitet.
Och själv då. När du blev klar målades du upp som mirakelmannen som ska ta Sverige till VM. Hur ser du på det?
– Jag ser det inte så. Det handlar om alla tillsammans. Det handlar inte om att en person kommer in med speciella idéer. Nu handlar det om hur vi kollektivt kan komma samman. Kan vi ta bort så mycket av stressen som möjligt genom att vara tydliga ger vi oss själva chansen.
Tillsammans. Kollektivt. Tydliga. Redan i det tredje mötet med media är det vissa ord som är lätta att pricka av i ett Potter-bingo.
Och så ordet han återkommer till gång på gång, det som Sverige saknade under Jon Dahl Tomasson men måste få till för att nå VM.
Balans.
Till sist: Graham Potter berättade att Victor Nilsson Lindelöf blir lagkapten. ”Vigge” mötte publikens buande i Solna senast med en ironisk tumme upp mot fansen.
Man kan önska att det var lågvattenmärket för det här landslaget.
