Var resultatet rättvist?
Rättvisa håller de på med i domstolar. I de små marginalernas elitidrott är sånt sällsynt. Här räknas bara målen och efter en jämn halvtimme var Hammarby helt överlägset.
I andra halvlek ägnade sig Kim Hellbergs Hammarby åt att visa upp en kombination av dominans och lekstuga.
Hammarby 2025 är en drömstart. Tre segrar och noll insläppta mål.
När slutade matchen?
Eftersom avbrotten verkar komma automatiskt med de stora publikfesterna (och inte påverkat publiksiffrorna negativt) var det på förhand lika intressant när som hur matchen skulle sluta.
Bland annat med tanke på att just Hammarby–Djurgården förra året avbröts och spelades färdigt först dagen efter, och med tanke på det långa avbrottet under AIK–Norrköping förra helgen.
Förutom en försenad matchstart efter att Djurgårdens fans bränt av pyroteknik så blev det inga mer uppehåll. I stället ännu en magisk fotbolldag i allsvenskan. Djurgårdens klack imponerade med att mala på trots alla derbysmällar och trots att deras lag var helt utspelat i andra halvlek.
Körde Djurgården en ”Gais” mot Nahir Besara?
Gais är det lag som tydligast och mest cyniskt gått över gränsen för att stoppa Hammarbys lagkapten.
Efter att ha sett hur Djurgården, mest Daniel Stensson, spelade mot Malmö FF:s Anders Christiansen i premiären var det inte orimligt att laget skulle göra som Gais mot Hammarbys derbykung. Besara hade före söndagen gjort nio mål på 16 matcher mot Djurgården, fyra kom i fjolårets två derbyn.
Men Stensson startade inte på grund av att han haft skadeproblem och även om Besara fick en del tacklingar kunde han i första halvlek ofta operera rätt ostört ute på kanten. Sedan jobbade han sig inåt. I planen och i spelet.
Såg Djurgården slitet ut?
Djurgården mötte Rapid Wien så sent som i torsdags. En hel del spelare var avstängda då men Tobias Gulliksen spelade och nu var han bara med i en halvlek. Och i andra halvlek såg hela Djurgården rejält tröttkört ut ut.
Var inte Djurgårdens derbyspöke orimligt uppblåst?
Derbyspöket hade en formtopp förra året men när det gäller Hammarby hade spöket ingen mångårig dominans bakom sig. Inför söndagsmatchen hade Djurgården på de fyra senaste årens allsvenska derbyn två segrar, tre oavgjorda och tre förluster.
Mot AIK däremot är det rätt svart. En seger och sju förluster. Nu börjar späket växa till sig mot Hammarby också.
Djurgårdens nye, finske tränare Jani Honkavaara såg ut att ha fått till en bra matchplan i inledningen.
Djurgården låg samlat i ett kompakt defensivt block långt upp på sin planhalva de första 20 minuterna. Stängde effektivt ytor, dämpade Hammarbys offensiv och stack upp i flera farliga kontringar. Utan att för den skulle skapa farliga chanser.
Men ju längre halvleken gick desto svårare hade Djurgården att få tag på Sebastian Tounekti. Han gjorde vänsterkanten till sin lekplats och låg bakom Jusef Erabis 1–0 i slutet av första halvlek.
Målet var en förlösning. Redan från starten av andra halvlek drev Bajen upp tempot, vann bollen överallt på planen. Under resten av matchen var det Djurgården som aldrig fick andas.
Visade Hammarbys Tesfaldet Tekie varför en del tycker att han är allsvenskans bästa centrala mittfältare?
Inte i första halvlek. Mannen som varken verkar behöva tid eller yta tappade bollen och orsakade farliga omställningar men sedan gick han att känna igen. Han vände, vred och dyrkade upp.
Hur var Albin Ekdal?
Den förre landslagsmittfältaren startade för första gången i allsvenskan på 267 dagar (Aftonbladets räkning) för Djurgården. Han fick spela en timme, var okej men kom knappast närmare en startplats.
