I begynnelsen var Axén.
Den förre fotbollstränaren som blev tv-expert och fotbollsmedias Leif GW Persson sade under det nyss avslutade världsmästerskapet om Andreas ”Dirty Harry” Harrysson i Aftonbladet:
”Det har börjat bli riktig dart-feber i Sverige och han ligger bakom det.”
Det där var ett ovanligt och onödigt slag av lågmäldhet från Alexander Axéns sida.
För att en idrott, eller något annat i samhället, ska få ett intresselyft hjälper det till om rätt person(er) tilltalar rätt målgrupp.
Fotbollspoddarna är en bra mylla för nörderi. Får man något att slå rot där kan man räkna med en intensiv intresseblomstring hos både poddare och lyssnare.
Det var det Alexander Axén prickade när han lyckades sprida sitt intresse för dart. Han har varit lika viktig för dart som journalisten Göran Zachrisson en gång var för golf.
Under VM hörde jag plötsligt män till höger och vänster prata om dart på samma sätt som män (o)normalt brukar prata om hur man ska få till den perfekta carbonaran.
Det lät inte som snack om sport. Det var improvisationsteater där idrottskunskap kläddes ut till en konstform. Det pratades om närmaste pub där det gick att kasta pil.
Det behöver inte vara en pasta med poesi, passion och perfektionism i receptet
Givetvis kollar många kvinnor på dart och självklart är det lika många kvinnor som män som gör carbonara, men då är meningen att det ska bli en god maträtt. Det räcker så.
Det behöver inte vara en pasta med poesi, passion och perfektionism i receptet. Grädde i carbonaran? Allvarligt…
Folk i min närhet har haft koll på dart ett tag.
Goda Grannen, givetvis. Bredden på hans idrottsintresse är svårslaget, men han håller inte på och missionerar.
När svenskarna för några år sedan började febra över US Masters i golf, då hade han sedan länge sett alla tävlingsdagar sedan Augustas major gick att se på tv i Sverige.
När jag någon gång messar och frågar om vi ska ses kan han vara inne i ett snookerdrama.
Att ”GG” under dart-VM i Alexandra Palace tyckte att vi skulle fira nästa jul i ”Ally Pally” var helt logiskt.
Tystnaden som möter mig är som att jag spillt i en skvätt grädde i carbonaran
”Hundmannen” i mitt fikagäng har ett yngre dartintresse men när han och ”GG” försvinner i väg i dartspelare, kast och siffror är det alltid läge att bryta in med:
”Men de kastar ju bara pil.”
Den talande tystnaden som möter mig är som om jag spillt i en skvätt grädde i carbonaran.
Hundmannen tillhör den där nördsorten som gillar att köpa prylar. Behövs det inte nya pilar? Just det köpbehovet har varit rätt kollektivt den senaste tiden.
Jag och en annan vän, Norrmannen, har planer på att bygga ett altare där Hundmannen kan ha och hedra sin löparklocka.
Min dragning till skidaffärer är inte helt friskt
Jag behöver väl inte säga att ”GG”, Norrmannen och Hundmannen tillhör släktet som ägnar söndagskvällarna åt att kolla amerikansk fotboll.
För Goda Grannen är det där inte heller något nytt påhitt. Han såg sin första livematch med Tampa Bay Buccaneers…
… ”27/10 1991. Torsk 27–0 mot Green Bay Packers” kommer det ohälsosamt snabbt i ett vändande mess när jag frågar och man måste ge honom att han inte är en medgångssupporter. Han håller på SSK.
Hundmannens köpsug har jag inga som helst problem att förstå. Min dragning till skidaffärer är inte helt frisk. Nästan i nivå med den magnetiska kraft handelsträdgårdar har på en kvinna i min absoluta närhet.
På väg hem från säsongens första skidtur stannade jag och sonen på McDonald’s för att käka och se ”Dirty Harrys” åttondelsmatch i VM.
Tidigare hade jag bara sett glimtar och sammandrag av dart, mest med Luke ”The Nuke” Littler. För att haka på Axén-Zachrisson-kopplingen så har Luke Littler för dart gjort vad Tiger Woods en gång gjorde för golf. Ett fenomen sporten aldrig upplevt som sprider sitt namn långt utanför sin idrott.
Med en Big Mac (den funkar fortfarande) i handen såg jag för första gången en dartmatch från start och det var inledningsvis svårt att bli av med det där med att:
”Men de kastar ju bara pil.”
Det är ju publiken i ”Ally Pally” som gör dart-VM speciellt.
All idrott som gäller något kan bli intressant och har man någon att hålla på ökar automatiskt intresset och visst, det var spännande att se Andreas Harrysson skaka världsfemman Jonny Clayton men det är ju publiken i ”Ally Pally” som gör dart-VM speciellt men inte så speciellt att mitt intresse för mästerskapet var tänt efter att Harryssons hopp om seger var släckt.
Och just det gör dagens idrottslandskap fantastiskt.
Man kan skippa hur många idrotter, tävlingar, lag och stjärnor som helst.
Det finns ändå hur mycket som helst att välja på.
Under varje vinter-OS brukar exempelvis intresset för curling ha potential att nå febernivån där dart just varit.
Men den sporten skulle – precis som alla mindre idrotter – behöva en Alexander Axén.
Läs fler texter av Johan Esk här
