Så glad han ser ut, Donald Trump.
Iga Swiatek lämnar över titelfatet hon fick efter finalsegern i Wimbledons damklass till USA:s president för ”den bästa tennis Trump har spelat”.
Bilden är fejk. (Hoppas jag.)
Den snurrar runt i sociala medier ihop med bilder som den där legofigurer ska vara Danmarks nya armé på Grönland.
Läget i världen är inget vidare men när stollar styr stormakterna suddas gränsen mellan skämt och allvar ut på ett surrealistiskt sätt.
Politiseringen av idrotten fortsätter men det som pågår är meningslöst spel mot ett mål
När stollarna som styr de största idrottsförbunden krokat arm med politiker och andra höjdare och rattat sina sporter bort från demokratier in mot diktaturer har det varit lätt att ge upp hoppet om idrotten.
Men nu syns de här tecknen allt tydligare:
Politiseringen av idrotten fortsätter men det som pågår är meningslöst spel mot ett mål.
Kommersialiseringen är allenarådande.
När Donald Trump fick Fifas fredspris var bilderna tyvärr inte fejk men priset var samma skämt som den där Wimbledontiteln han inte fått, ännu.
Gianni Infantino är världens högste fotbollsledare och sportvärldens största smilfink. Ingen tar honom på allvar. Ingen lyssnar på vad han säger. Han vill vara bundis med vilken diktator som helst. Bara hans VM-turneringar får växa. Bara hans Fifa får mer pengar.
Kommer ni ihåg när det pratades om sportswashing? Eller sporttvätt som vi sade här hemma.
När diktaturer köper stora idrottsmästerskap för att visa upp hur fint och bra landet är blir det bara religion för redan frälsta
Det var lika verkningslöst som den greenwashing – eller ska vi säga gröntvätt – många företag har hållit på med för att låtsas vara miljömedvetna.
När diktaturer köper stora idrottsmästerskap för att visa upp hur fint och bra landet är blir det bara religion för redan frälsta. Under fotbolls-VM i Qatar pratade jag runt med åskådare och journalister från alla hörn. Människor från muslimska länder hade längtat efter att ett av deras länder skulle få arrangera VM och var stolta över hur bra det blev.
Och alla kritiker från andra delar av världen – blev de omvända och kastade sig på första bästa plan för lite sand och sol?
Inte direkt. Snarare avskräckte det folk från att åka dit.
Och lät de bli att kolla på matcherna från arenorna som krävt många människors liv under byggtiden?
Knappast. Det fanns en otäck bismak, men nog tittades det på fotboll.
I Sverige sågs finalen av totalt 3,1 miljoner tittare på TV4 och Cmore slog strömningsrekord.
Ett fotbolls-VM är så mycket större än landet det spelas i och landets ledare som försöker sminka sig med mästerskapet. Ett idrottsmästerskap kan förstärka men inte förändra omvärldens bild av ett land och allt färre länder kan kallas demokratier.
Sommarens fotbolls-VM blir en Trump-show och efter attacken mot Venezuela och hotet mot Grönland börjar det höras röster om bojkott.
Men från Norge är det tyst.
Där var kritiken mot VM i Qatar stor. Inte minst stod förbundsbasen Lise Klaveness på barrikaderna. Nu, däremot, har Norge kvalat in till VM och därför får vi vänta på Klaveness höjda protestnäve.
Det är så idrottsbojkotter fungerar. De som kräver det mest är oftast de som ändå inte skulle åka dit
Det är så idrottsbojkotter fungerar. De som kräver det mest är oftast de som ändå inte skulle åka dit men sedan tittar på hemmaplan.
Det finns världslägen när jag går på avgiftning i nyhetsknarkandet. När jag inte orkar vakna till P1 Morgon och somna till Studio Ett och marineras i elände.
För snart ett år sedan var det P1 Morgon som fick min tillvaro att gunga. Hade verkligen Donald Trump och gläfshunden JD Vance skällt ut och förnedrat Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj?
Kunde världen vara så sorgligt sjuk? Det kunde den.
Känslan av overklighet fanns med genom hotellfrukosten, hängde med i bussen upp till Trondheims VM-tävlingar och varken det blöta snöfallet eller strömmen av åskådare kunde få bort den.
Skidåkarna kunde.
Idrotten existerar inte i en egen värld men kan kännas som en låtsasvärld. Idrottsvärlden är framför allt igenkänning.
Skidåkarna åkte i spår av normalitet.
Idrottens regler och strukturer bygger en verklighet där vägen mot vinst har invanda mönster som skapar en vettig värld i kontrast mot galenskapen utanför.
Idrotten kan ha dödsfall. Sina skandaler och sitt kaos. Men den har alltid en fortsättning och det monotona med alla matcher och mästerskap gör idrotten meningsfull i alla kristider.
En del har fått tillåtelse att vara med under hittepåuttrycket ”neutrala idrottare”
Snart är det vinter-OS. Efter de spelen brukar Vladimir Putin starta krig. OS i ryska Sotji 2014 följdes upp av att Ryssland gick in i Ukraina och tog Krim. Fyra år senare spelade Sverige VM-fotboll i Putins Ryssland.
Trump och Grönland har flyttat fokus från Putin och Ukraina men Rysslands fullskaliga attackkrig som startade efter senaste vinter-OS fortsätter.
Ryska idrottare borde inte få tävla under OS i Italien, men en del har fått tillåtelse att vara med under hittepåuttrycket ”neutrala idrottare”.
Det ska bli intressant att se om den ryska skidbasen och Putin-kramaren Jelena Välbe dyker upp någonstans i någon roll.
Om Donald Trump gör verklighet av hoten mot Grönland är det inte bara Jelena Välbe och andra ryssar som borde portas från OS.
Då kommer det kännas lika fel att se Lindsey Vonn och andra amerikaner jaga guld i OS.
Läs fler texter av Johan Esk
