Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Var på en lysande konsert med David Ritschard i söndags. I publikvimlet såg jag Martin Luuk och kom så klart att tänka på Killinggängets omtalade möte där Magnus Uggla var med.
Luuk gillade vad Uggla gjort men kunde inte förstå hur Uggla hamnat på gängets planeringsmöte. Han borde inte finnas med i tankarna till kommande produktion.
Så Luuk sade inför Uggla och alla andra:
”Jag tycker inte att vi ska jobba med den där Uggla.”
Uggla ville sjunka genom golvet av kommentaren och av samarbetet blev inget.
Jag gillar det Emil Forsberg gjort i landslaget och det är rätt att han är här men jag har en del synpunkter på hur han hamnat i förbundskapten Graham Potters första landslagstrupp.
Mediedramaturgin kring en förbundskapten brukar alltid vara att först är det smekmånad. Sedan kommer kritiken.
Om man ser hur Graham Potter jobbat fram till första samling är det onekligen plottrigt.
Den här gången är det bäst att blanda in kritiken direkt i relationen. För om man ser hur Graham Potter jobbat fram till första samlingen, det är onekligen plottrigt.
Först tog han ut Taha Ali i truppen. Trots att Ali haft en hel del skadeproblem och inte spelat en 90-minutersmatch på länge för Malmö FF.
Några dagar senare kom det väntade beskedet. Taha Ali kunde inte vara med.
Det är lätt att förstå att Potter velat ha med Ali. En spelare som kan komma in och ändra matchbilder med sin aviga stil.
Graham Potter valde att öppna luckan till Emil Forsbergs frysbox.
I hans frånvaro hade det med tanke på spelstil varit naturligt att plocka in Sebastian Nanasi, som kommit igång i Strasbourg.
Men Graham Potter valde att öppna luckan till Emil Forsbergs frysbox. Jon Dahl Tomasson skickade ner Forsberg där inför starten av årets matcher.
– Emil är en väldigt erfaren spelare. Han vet vad det handlar om och hur han ska agera i viktiga och stora landskamper. Att ha erfarenhet och förstå vad de här matcherna handlar om, speciellt i mars, är viktigt. Så han kan hjälpa gruppen, vi har många yngre spelare som inte har lika mycket erfarenhet.
Säger Potter om Forsberg och jag kan bara hålla med.
Men det märkliga är:
Varför behövdes inte Emil Forsbergs stora erfarenhet från början?
Och på tal om märkliga uttagningar:
Anton Salétros gick från en given plats i Jon Dahl Tomassons startelva till att inte ens få vara med i Graham Potters trupp. Det går att förklara med att Salétros inte direkt varit lysande i höstens iskalla AIK.
Men vad Besfort Zeneli gjort i det sjunkande skeppet Elfsborg för att fylla den luckan i landslaget är väldigt oklart.
Ett tag såg det ut som att även Salétros nypåslagna frysbox skulle kunna öppnas. Under Potters första träning med landslaget på planen nedanför palmer och vräkiga villor med havsutsikt tvingades Hugo Larsson bryta. Larsson måste lämna samlingen men på tisdagskvällen kom beskedet att ingen ersättare kallas in.
Träningen innehöll en hel del spel på liten plan mot flera mindre mål. Sedan tvåmålsspel på något större plan.
Graham Potter lät spelet flyta, avbröt så lite som möjligt och passade efteråt på att hälsa på ett gäng svenska fans som tagit sig upp i bergen.
Han är truppens enda högerback och det, att det bara finns en högerback, är också en märklig sak.
Sex spelare, de som spelade match i söndags, körde rehab på en plan bredvid. Där fanns bland andra Emil Holm.
Han är truppens enda högerback och det, att det bara finns en högerback, är också en märklig sak med trupputtagningen eftersom Potter meddelat att fyrbackslinjen ska göra comeback.
Till sist: Emil Forsberg kunde gjort som kompisen Robin Olsen, kört det kränkta spåret och vägrat komma när kaptenen kallade.
Men Forsberg visade vad landslaget ska betyda för de bästa spelarna. Emil Forsberg låter bli att bittert blicka bakåt utan gör en Magnus Uggla.
När Uggla skulle sätta upp sin första enmansshow behövde han en manusförfattare. Valet föll på Martin Luuk.
Hösten 2015 hade föreställningen ”Hallå – popmusik, kickar och kläder” premiär.
Det blev stor succé.
