Det är en väldigt pigg hundraåring de har, kollegorna på Svenska Dagbladet.
När det kom en epidemi av utmärkelser och årspriser inom svensk idrott trodde jag att Bragdguldet snart skulle kännas gammalt och slitet. I stället har priset lyckats hålla sin starka plats. Det är fortfarande något sportintresserade gillar att tycka till om inför den första tisdagen i december.
I år tycks det mer än på länge.
Konkurrensen är hård. Det finns minst fem olika alternativ som skulle kunna läsas upp som den valda vinnaren utan att jag skulle börja snickra ihop en Pudas-låda för att lägga mig på Plattan i protest.
Jag har fått en hel del mejl efter raderna om att jag tyckte att Mjällby inte borde få Bragdguldet för sin allsvenska fotbollstitel.
Det Mjällby gjorde var hur stort och imponerande som helst, men jag tycker inte att det ska räcka med prestationer mot svenskt motstånd.
Det har inte hänt sedan andra världskriget att det räckt med SM-guld för att få Bragdguldet men visst kan laget från Listerlandet få guldet.
Det finns ingen riktig nomineringslista.
Anders Lindblad, min kollega på SvD, nämner Mjällby bland kandidater som kan vinna Bragdguldet. Det finns ingen riktig nomineringslista.
Det gör det däremot till Jerringpriset – och där finns Mjällby med.
Men märkligt nog nämns inte Vasaloppsvinnaren Alvar Myhlback inför något av priserna. Inte Vasaloppsvinnaren Stina Nilsson heller.
Det finns vissa likheter mellan Mjällby och Myhlback.
Mjällby kommer från en plats som knappt finns på fotbollskartan. Myhlback var 16 år när han 2023 blev den yngste någonsin att åka Vasaloppet, han slutade åtta.
Det borde inte gå att vinna Vasaloppet så ung.
Mjällby var i final i svenska cupen 2023 och femma i allsvenskan året efter. Myhlback blev trea i Vasaloppet 2024.
I år blev både Mjällby och Myhlback vinnare.
Alvar Myhlback var bara 18 år. Det borde inte gå att vinna Vasaloppet så ung.
Stina Nilsson vann också och där kan man prata om bragdlopp. Hon hade blandat och gett i vinterns långlopp men i Vasaloppet stack hon tidigt och solokörde mot mål.
Bragdnämnden kan få det lika tufft att utse en vinnare som 2014.
Bara ledamöter som är på plats får rösta. När alla närvarande lagt sina röster den gången var det lika mellan Charlotte Kalla och laget hon fört till OS-seger i skidstafetten.
Fredric Karén var chefredaktör på SvD och hade utslagsrösten. Han gick ut. Funderade. Och kom in med beslutet:
Det blir hela laget.
Bragdnämnden är svensk idrotts svar på konklaven, den slutna samling som väljer ny påve.
En sak som gjort att Bragdguldet klarat sig bra i konkurrensen mot Jerringpriset är att bragdnämnden är svensk idrotts svar på konklaven, den slutna samling som väljer ny påve.
Det är ingen idé att försöka med kampanjer. Det går inte att serieringa och rösta fram en vinnare.
Vad jag hört är det inte så att de gamla stjärnorna i bragdnämnden per automatik lyfter fram sin sport. I stället kan deras kunskaper göra att de har invändningar.
Därför blir det extra delikat på tisdag. Charlotte Kalla med en episk slutsträcka på cv:t ska vara med och bedöma Jonna Sundlings sistasträcka i senaste VM-stafetten.
Upphämtningen kändes osannolik. Ebba Andersson och Frida Karlsson satte i halsen när de såg att Sundling så snabbt tagit så mycket på Kristin Austgulen Fosnæs. Bragdstämpeln tycktes sitta klockrent.
Nu hör jag flera röster från skidfamiljen som säger typ:
”Ja, jo, visst, det var bra och stort det Jonna gjorde. Men hon ska vara så där mycket bättre än den norskan.”
Problemet med Bragdguldet är ordet bragd.
Priset ska enligt statuterna gå till den som gjort ”årets främsta svenska idrottsbragd”.
Vad är en bragd?
I sportvärlden (miss)tolkas det ofta som att någon slår ur underläge och överraskar.
Enligt Svenska akademiens ordlista är det en ”storartad prestation”. I sportvärlden (miss)tolkas det ofta som att någon måste slå ur underläge och överraska.
I min bok kan bragd också vara den som besegrar alla förväntningar, alla motståndare, klarar allt tryck, all press och vinner allt.
Som hela svenska damlandslaget i skidor under VM.
Där har ni min vinnare av Bragdguldet 2025 om jag fick välja.
Laget tog sex guld av sex möjliga och nollade Therese Johaug i det som skulle bli hennes stora (avskeds)föreställning på hemmaplan.
Ebba Andersson tog två individuella guld. Frida Karlsson vann den första VM-femmilen för damer. Ebba och Jonna åkte hem med tre guld var.
Det går inte att skilja dem åt.
Jerringpriset är något annat. Där är det tydligt att det är en enskild prestation som ska prisas, även om så inte alltid sker. På Sveriges radios hemsida står att priset ska delas ut till den som gjort ”årets bästa svenska idrottsprestation, företrädesvis sedd ur ett internationellt perspektiv.”.
Därför skulle jag lägga min röst på det namn som just många skidåkare lyfter fram.
Andreas Almgren.
Det har ju hänt förr att ett VM-brons gett både Bragdguld och Jerringpris.
Han blev ”bara” trea på 10 000 meter vid friidrotts-VM men som enskild prestation är det nummer ett under det svenska idrottsåret 2025.
Och det har ju hänt förr att ett VM-brons gett både Bragdguld och Jerringpris.
