Om Ingmar Bergman haft ett favoritlag i fotboll hade demonregissören den här helgen konstaterat:
”De e en jevvla ångest, serru.”
Supporterskap är mycket. Inte minst olika nyanser av lidande. Blixtar av euforisk lycka kan komma däremellan.
Goda Grannen har sitt sätt att tackla det där.
Min käre väns grönvita lag inleder allsvenska säsongen hemma mot IFK Göteborg i samma veva som Sportklubben från Södertälje har fullt upp med sitt hockeykvalande.
Många hundpromenader blir det.
Promenader har blivit en medicin GG tar mot ångesten favoritlag skapar.
Det började med herrlandslaget i fotboll, han minns VM 1990. Sverige marscherade ut i 1–2-takt och min vandrande vän såg mer av arenornas katakomber än matcherna.
I Dublin (jag var där för att jobba, han för att se matchen) konstaterade han belåtet att han ”hade sett matchen på en pub.”
En annan match än Sveriges.
Inför andra halvlek av den avgörande play off-matchen till VM 2018 hade Goda Grannen fått nog.
Få landslagssupportrar har rest till så många matcher och sett så lite fotboll. Inför andra halvlek av den avgörande play off-matchen till VM 2018 hade Goda Grannen fått nog.
– Om du går ut kan du inte komma in igen, sade en vaktmästare på San Siro i Milano.
– Det är det som är meningen, sade GG.
Hunden är döpt till Chelsea. Det laget kan GG se ibland – på någon pub här i Sverige.
Men de här resorna till Florida och favoritlaget Tampa Bay Buccaneers. Blir det promenader då också?
– Det händer. Och det är ändå en stängd liga.
När jag kom hem från skid-VM visade det sig att ångesten hade spridit sig. Nya organ på idrottskroppen var angripna. De dramatiska skidloppen hade inte gått att följa live. Att se nye dartfavoriten Luke Littler har blivit för jobbigt.
Och det säkra vårtecknet US Masters i golf kan innebära nattvandringar längs vattnet på Stora Essingen nu när en svensk ska slåss om segern.
Den brett utbredda idrottsångesten, den många supportrar kan känna i dagar och timmar.
Först häromveckan förstod jag att GG:s verklighetsflykt skiljer sig från den brett utbredda idrottsångesten, den många supportrar kan känna i dagar och timmar före en match.
Om GG vet att han inte tänker titta på en match för att han inte kommer att klara det – då blir timmarna före inga problem. Efteråt kan han bara gå in i mobilen och konstatera att SSK torskat.
Därför har Goda Grannen kunnat åka på landslagets bortamatcher, hänga med kompisar och vara på bra humör. Han ska ju ändå inte se 90 minuter av matchen. Under läktarna har han i samförstånd nickat mot andra vandrande själsfränder.
Jag ringer psykolog Thomas Nilsson. Han har arbetat med Charlotte Kalla och andra idrottare och har nu Riksidrottsförbundet bland uppdragsgivarna.
När Nilsson får höra Goda Grannens sätt att lösa ångesten genom att inte se matchen/tävlingen säger han:
– Det är häftigt att han är så självmedveten. Det är steg ett till att göra något åt det.
Men nu har symptomen spridit sig till andra idrotter…
– Jobbigt. Det är det som är komplext med oss människor. Är vi nervösa och oroliga för en sak så tenderar det att spilla över på annat.
Hur ska han och andra andra som upplever ångest av att se idrott bete sig?
– Exponera dig. Se idrotten i alla fall. Sitt kvar hela matchen. Ju mer du undviker att se något, desto värre riskerar det att bli. Måste du blunda, ja men gör det då.
Man är i tre tidszoner samtidigt och det gillar inte vi människor.
Det som gör att det kan vara så jobbigt att se sitt lag spela är enligt psykologen att matchen känslomässigt börjar långt före avspark. Sedan pågår den. Och därefter lever den vidare med känslor styrda av resultatet.
– Man är i tre tidszoner samtidigt och det gillar inte vi människor. Det gör att vi ägnar oss åt att spekulera.
Varför landar supporterns inre spekulationer ofta i att det ska gå åt skogen?
– Vi människor är programmerade att tänka: ”vad kan gå åt helvete idag”. Som art har vi överlevt för att vi varit duktiga på att förutse faror.
Supporterångesten lever och frodas enligt Nilsson för att det pratas om lagets matcher i olika sammanhang i ens närhet. Minnen, upplevelser och känslor har skapats och sparats. Allt det förstärker känslorna inför nya matcher.
Hur ska man då behandla sin ångest som supporter?
– Acceptera den. Att vara nervös är en del av upplevelsen. Inse att den nervositet du har inför en match är naturlig. Det som händer när du blir nervös då är att ditt intellekt blir tillbakapressat av dina känslor. Och det gäller att förstå det – det här är bara känslor.
Psykolog Nilssons råd till alla ångestsupportrar är att aktivera sig.
Gå på matcher, var en trogen supporter. Sjung och skrik för att lyfta ditt lag. Gå med i en supporterklubb och/eller engagera dig och jobba med matcharrangemanget.
Hans eget Leeds har varit känslomässigt krävande att följa. Nu är en plats i Premier League nära men…
– …det här laget hittar på saker man inte har en aning om.
Läs fler krönikor av Johan Esk
