Johan Floderus greps i april 2022 på flygplatsen i Teheran. Det dröjde en stund innan han förstod vad som var fel. När det gick upp för honom grep skräcken tag. När han, som trodde att han skulle tillbringa åtta dagar i Iran, kom hem hade det gått nästan 800.
Floderus är EU-tjänstemannen som fängslades, anklagades för spioneri och blev en bricka i ett spel som också handlade om Irans försök att få tillbaka Hamid Noury, som dömts till livstids fängelse i Sverige för sin medverkan i massavrättningarna i Iran 1988.
Iran lyckades, och den svenska regeringen gick med på att byta Noury mot Floderus, som landade på Arlanda i juni 2024. Fri.
Ändå säger Johan Floderus: jag lärde mig tålamod, ödmjukhet, tacksamhet.
I sitt Sommarprogram berättar Johan Floderus kronologiskt om vad han var med om, från det att han fördes bort med en bindel för ögonen. Han stannar upp ibland – för att förklara lite kort vem han är, vad han alls gjorde i Iran och försöker svara på den fråga alla ställt – hur kunde du åka dit? Han ger en bakgrund till politiken, och till landet Iran. Återvänder till upplevelsen: cellerna i Evinfängelset, en ökänd plats där politiska fångar ofta blir kvar i åratal, och hur tiden där påverkar honom. Hur han som fängslad hanterar just – tiden. Johan Floderus kommer fram till vilka strategier som fungerar – att träna hårt, att ransonera sin läsning så att en bok räcker länge – och vilka som inte gör det, som att tycka synd om sig själv. Det är detaljrikt, nära och ofta fasansfullt. Ändå säger Johan Floderus: jag lärde mig tålamod, ödmjukhet, tacksamhet.
Musiken följer manus, från sextiotalspop över ”Fångarnas kör” till Edith Piafs ”Hymne à l’amour”. Johan Floderus säger att han ännu inte vet allt om vad de 235 dagarna i isolering gjorde med honom. Detta är fortfarande färskt – så färskt att rösten brister, flera gånger.
Läs mer om årets Sommar i P1 här.
