På måndagsmorgonen hindrades ett skepp lastat med modersmjölksersättning, ris och vårdutrustning från att nå den nödlidande befolkningen i Gaza. Freedom flotillas fartyg Madleen har vinden av en allt starkare världsopinion i sina segel, men Israel blockerar allt det humanitära bistånd som mobiliserats utanför Gazas gränser. I stället tvingar man Gazaborna att löpa gatlopp under beskjutning i en ”hjälpoperation” som är del av den israeliska krigsstrategin.
De humanitära principerna om opartiskhet, neutralitet och oberoende kunde inte vara mer avlägsna. Också den svenska regeringen har låtit biståndet bli del av ett politiskt spel genom att avbryta kärnstödet till Unrwa, FN:s organ för palestinska flyktingar, även om man vill ge sken av att vara en framträdande humanitär aktör.
Men regeringen lyckas inte göra begripligt varför man har avslutat stödet. Expertmyndigheten Sida gör analysen att Unrwa är den mest effektiva aktören i Gaza, trots Israels försök att stoppa organisationen. Unrwa fortsätter att bedriva hälsovård och undervisning, vaccinera barn, ge psykosocialt stöd och fysiskt skydd åt den angripna befolkningen. Men regeringen vill inte ha Sidas analys. Det skriver statssekreteraren Diana Janse i ett sms till Sidas generaldirektör. För regeringen ”gör bedömningen” att det är mer effektivt att verka genom andra organisationer, trots att dessa gör klart att de är beroende av Unrwas personal och infrastruktur för sin egen verksamhet. Till sist tryter regeringens argument så till den milda grad att bistånds- och handelsminister Benjamin Dousa (M) utbrister ”vi har rätt att bestämma själva!”.
Israels försök att stoppa Unrwa på ockuperat område förklarar inte varför regeringen också stryper stödet till de palestinska flyktingarna i Libanon, Syrien och Jordanien, vilka sedan 1949 är beroende av Unrwas skolor och hälsovård. Här finns i själva verket förklaringen till regeringens beslut.
Det handlar nämligen inte alls om vem som bäst kan möta palestiniernas behov i Gaza utan om att undergräva Unrwa som institution. Trots den moderata utrikesledningens motstånd tvingade de tre andra Tidöpartierna regeringen att avbryta stödet den 19 december i fjol. Deras syfte är att bli av med Unrwa och därmed den palestinska flyktingfrågan. Med det skulle konflikten flyttas ner på den internationella dagordningen och trycket på Israel minska, är tanken. Det är en linje som Liberalerna och Kristdemokraterna drivit i många år, och som Sverigedemokraterna gärna hakade på för att blidka den israeliska regeringen att inte längre kalla Sverigedemokraterna ett nynazistiskt och antisemitiskt parti. Och det var därför som den israeliske utrikesministern så varmt tackade sin svenska kollega för beslutet att strypa stödet till Unrwa.
Som betalning i Tidöförhandlingarna fick regeringen annonsera ett utökat humanitärt stöd till Gaza ”och regionen” genom andra organisationer, vilket de påtagligt besvärade moderata ministrarna aldrig försummar att påpeka.
Världssamfundet har ett stort ansvar för att konflikten och flyktingfrågan inte fått en lösning. Det är också legitimt att ha synpunkter på de arabiska grannländerna som inte gjort mer för att integrera de palestinska flyktingarna. Men det finns inget hedervärt i att låta de palestinska flyktingarna själva betala priset för dessa försummelser. Regeringen måste sluta vilseleda om skälen för sitt beslut, ta sin del av ansvaret för omvärldens passivitet och omgående återuppta stödet till Unrwa.
Läs mer:
Björn Wiman: Här är den ofrånkomliga sanningen bakom Israels krig i Gaza
