Det händer ofta något i kroppen på varje fotbollsintresserad i mitten av juni. Den börjar längta efter mästerskap. Fotbolls-EM är två knappa veckor bort – damernas mästerskap ligger oftast senare under sommaren än herrarnas – och på många sätt är det förstås klokt att ge trötta ben lite tid för rehab efter en lång säsong.
Förutom ligorna och Champions League har dessutom ett gäng klubbar, med Rosengård som enda svenska representant, varit iväg och spelat sjumannaturneringen World Sevens Football i slutet av maj.
Initiativet hyllades unisont av de medverkande.
– Det har verkligen märkts hur mycket de har tagit tillvara på våra erfarenheter, kunskap och lyssnat, och att de verkligen vill väl, sa Caroline Seger, en av World Sevens ambassadörer, till DN på plats i Portugal.
Huruvida turneringen över huvud taget är relevant för någon utanför de berörda klubbarna är i nuläget mycket oklart, men Johan Esk satte ord på det många nog känner häromveckan: Ingen i hela fotbollsvärlden har undrat om Manchester City eller United är bäst på sju-mot-sju.
Eftersom det rör sig om sjumannafotboll kan vare sig Fifa eller Uefa ha några synpunkter på arrangemanget. Men de internationella fotbollsförbunden verkar oavsett inte vilja protestera. För när damfotbollen uppmärksammas och prispengarna höjs är de flesta överens om att det är positivt.
Under måndagen publiceras en studie från Handelshögskolan i Göteborg där man undersökt supportrarnas attityd till kommersialisering inom herr- och damallsvenskan.
– Den största skillnaden – och här vi ser en stor skillnad – är att ökad kommersialisering upplevs som ökad trovärdighet och integritet på damsidan. För herrar är det tvärtom. På damsidan ses mer tv-tid och bättre spelarlöner som trovärdigt, säger Erik Lundberg, docent i företagsekonomi, som ligger bakom studien med den nätta titeln ”The Influence of Perceived Commercialization and Authenticity on Fan Engagement – Insights from Men’s and Women’s Elite Football Leagues in Sweden”.
Att supportrar till damallsvenska lag ser mer positivt på ökad synbarhet och bättre ekonomiska möjligheter är förstås ingen skräll.
– Damfotbollen är på en kommersialiseringsresa som herrfotbollen var på 30 år sen. Det här kan kopplas till hur vi ser på begrepp som autenticitet, symbolik, historia och innebörd med ligan, men också också kontinuitet och trovärdighet. Det är klart att man ser olika på det inom dam- och herrfotbollen, eftersom herrfotbollen har en längre historia, säger Lundberg.
Han poängterar att studien förmodligen hade gett andra resultat i andra länder där damligorna är mer kommersiellt framgångsrika och ännu mer så om den skulle utföras några år framåt i tiden.
Damfotbollen och dess supportrar tycks ändå vara fast i en tacksamhetsroll där all pr ses som bra pr och där invändningarna mot hyperkommersiella jippon, som World Sevens är hur man än vrider och vänder på det, än så länge är ganska lågmälda.
Men hur långt kan damfotbollen pusha den här utvecklingen innan den börjar slå tillbaka?
– Flera olika stora jippon kan säkert driva damfotbollen mot en tipping point. Inom herrfotbollen finns ju tusentals exempel under en längre tid, där klubblags-VM som pågår nu är kanske det senaste, säger Erik Lundberg.
En sådan tipping point nåddes möjligen redan i vintras, då de svenska elitklubbarna på damsidan beslutade att inte sälja sina kommersiella rättigheter till en stor amerikansk investerare.
”Även om det inte blev en affär den här gången så visar vårt case att potentialen finns”, kommenterade EFD:s ordförande Anders Billström i ett pressmeddelande då.
Framtiden för damfotbollen är med andra ord redan här, med nya frågor att ställa och att försöka besvara när det gäller idrottens integritet kontra kommersiella intressen.
Det är inte utan att man längtar efter att gamla pålitliga fotbolls-EM ska dra igång, så man får skjuta de frågorna på framtiden en liten stund till.
