Förra året fyllde en av Frankrikes mest kontroversiella reformer i modern tid tjugo år. 2004 röstades lagen som förbjuder ”bärandet av synliga religiösa symboler” inom skolväsendet igenom under stort rabalder. Det är värt att påminna om att förbudet då, precis som nu, gäller alla religioner. Vare sig kristna kors runt halsen eller den judiska kippan är tillåtna inom utbildningsväsendet eller, för den delen, inom den offentliga sektorn. Idén om den sekulära franska republiken har en över hundra år lång historia och lagarna tar inte sikte på enskilda minoriteter.
Det är ändå tydligt vems vardagsliv som påverkas mest av den här typen av förbud.
I Paris är det inte ovanligt att se flickor dra av sig slöjan just utanför skolgården på morgonen, eller möta städpersonal som sätter på sig sin huvudduk när de lämnar jobbet på förskolan för dagen.
Så långt skolan. Inom fransk idrott har frågan länge delat de olika specialförbunden.
2016 beslutade det franska fotbollsförbundet bannlysa religiösa symboler i alla tävlingssammanhang. ”Vår ståndpunkt är tydlig: på idrottsplanen ska ’neutralitet’ råda”, skrev förbundet, när enskilda klubbar vägrade att hörsamma förbudet.
Neutralitetsprincipen innebär att en plats ska vara fri från politiska och religiösa uttryck (pikant nog finns inget förbud mot att göra korstecknet eller andra religiösa gester för att exempelvis fira ett mål.)
De senaste fyra åren har basket-, volleyboll- och rugbyförbunden hängt på. Det fick Amnesty International att inför OS i Paris publicera en rapport med (den inte så snärtiga) titeln ”Ingrepp i mänskliga rättigheter hos muslimska kvinnor och flickor orsakat av förbudet mot huvudduk inom fransk sport”, där man åberopar ”diskriminering med förgörande konsekvenser”.
De idrottsförbund som fram till nu tillåtit hijab, som handbollen och friidrotten, kommer att behöva göra justeringar.
I veckan stämde Teddy Riner i bäcken. Judokan, som tog sitt fjärde och femte OS-guld i Paris i somras, är en av landets mest populära personligheter.
– Vi ser i grannländerna och i andra kulturer att det (bärandet av hijab) fungerar bra och att det inte stör någon. Låt oss fokusera mer på jämlikhet än att hela tiden ge oss på en och samma religion, sa Riner när han var inbjuden till ett franskt radioprogram.
Den fransk-iranske boxaren Mahyar Monshipour svarade i onsdags att Teddy Riner ”begår ett misstag” och menade att han ”inte vet vad slöjan står för”.
– Det handlar inte om en bit tyg på huvudet, utan om att dölja kvinnokroppen som ett sexobjekt för mäns blick.
Flera idrottsföreningar runt om i Frankrike varnar för att man får svårt att behålla utövare efter förbudet och poängterar att det dessutom handlar om en grupp kvinnor – praktiserande muslimer – där trösklarna för att skriva in sig i en klubb redan kan vara höga.
Inte heller sittande regering är enig.
Medan premiärminister François Bayrou till slut gick på inrikes- och justitieministrarnas förbudslinje har både idrottsministern och utbildningsministern kritiserat lagen.
Enligt vissa juridiska experter är förbudet ett brott mot mänskliga rättigheter och ärendet väntar på dom från Europadomstolen.
Historikern Jean Baubérot säger till Le Monde att det är skillnad på att representera det franska landslaget och att tävla för en klubb.
– Att tvinga ”neutralitetsprincipen” på idrottsklubbar är lika absurt som att kräva att en patient som uppsöker ett sjukhus måste följa samma klädregler som undersköterskan som jobbar där.
Rätten att utöva sin idrott och religion samtidigt är emellanåt uppe för debatt också i andra länder, men ingenstans tycks frågan lika komplex som i Frankrike. Mycket tyder på att det sista ordet inte är sagt den här gången heller.
Läs mer: Fler texter av Johanna Frändén
