När konklaven sände vit rök ur skorstenen på Sixtinska kapellet den 13 mars 2013 stod det klart att man valt en påve som bröt med många av Vatikanens traditioner. Han var katolska kyrkans första utomeuropeiska överhuvud på över 1200 år och den första från Amerika någonsin. Han valde bort den ståtliga påvevåningen i det överdådiga Apostoliska palatset i Vatikanen för den enklare lägenheten Casa Santa Marta. I januari i år blev han förste påve någonsin att komma ut med en självbiografi.
Men nu till väsentligheterna: Franciskus är den störste fotbollsentusiast som någonsin suttit på den Heliga stolen i Rom.
Som barn spelade Jorge Mario Bergoglio själv fotboll i grannskapet i utkanten av Buenos Aires. Han var, enligt egen utsago, ingen större talang, och tycks ha accepterat sitt öde med jämnmod:
”Jag fick ofta stå i mål, en bra position som lär en att ta in verkligheten och konfronteras med problem: Kanske ser man inte exakt varifrån bollen kommer, men det är inte viktigt, man måste försöka hantera den oavsett. Som i livet”, skriver påven i sin självbiografi ”Hopp”.
Det kan se ut som ett slugt diplomatiskt val i efterhand: Unge Jorge Mario hejade inte på någon av superklubbarna Boca Juniors eller River Plate från den argentinska huvudstaden. Den blivande påvens hjärta klappade istället för San Lorenzo, där han blev supporter nummer 88 235. Fram till sin död betalade han medlemskap i klubben.
San Lorenzos jubileumströja från första matchen efter konklaven 2013 är för övrigt den enda som hänger i Fifas museum.
Gudomlig intervention eller inte, San Lorenzo vann sin första och enda internationella titel 2014, när man överraskande tog hem sydamerikanska klubbmästerskapen Copa Libertadores, bara tio månader efter att Franciskus tillträtt som påve. Året därpå vann man den argentinska supercupen och fick audiens i Vatikanen.
Genom åren talade påve Franciskus ofta och gärna om fotbollspelarnas roll som ”förebilder för social förståelse och fred”. Han menade att de skulle vara exempel på lojalitet, respekt, oegennytta och solidaritet.
Påven var som följd av sitt ämbete kanske ingen större feminist, men 2019 lanserade Vatikanen sitt första damlag i fotboll, med hans välsignelse.
Fotbollsbesöken har varit frekventa i Vatikanen de senaste åren. Landsmän som Diego Maradona och Lionel Messi träffade honom flera gånger och vid den sistnämndes besök 2013 ska följande ordväxling ha ägt rum:
– Det är en ära att få träffa er, Ers Helighet.
– Äran är min, Lionel. Du skänker glädje till miljoner människor. Glöm inte att spela med ödmjukhet och nöje.
Påven Franciskus resonerade också kring tendensen hos fotbollssupportrar att omnämna spelare som Gud.
– Rent teoretiskt är det vanhelgande, man kan inte säga så (…) men det är ett sätt som folk uttrycker sig på: ’Han är en gud med bollen’. Det är ett folkligt sätt att tala.
I helgen ställdes ligamatcherna i Serie A och Argentina in för att hedra påven. Leo Messi var inte sen att sörja hans död.
”En annorlunda påve, nära, argentinsk… Vila i frid, påve Franciskus. Tack för att du gjorde världen bättre. Vi kommer att sakna dig”, skrev den åttafaldige Ballon d’Or-vinnaren på sociala medier på måndagen.
När påven häromåret ombads välja tidernas bästa fotbollsspelare mellan Messi och Maradona satte däremot många landsmän morgonkaffet i halsen.
– Jag skulle vilja lägga till en tredje, sa Franciskus och gjorde det, för argentinare, mycket kontroversiella valet att utnämna brassen Pelé till den störste.
