Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Efter Sveriges förlust mot Frankrike i början av december resonerade förbundskapten Tony Gustavsson kring valet att lämna Stina Blackstenius och Fridolina Rolfö utanför startelvan:
– Jag ville ha ”punch” på bänken att sätta in.
”Punch” fick han, när Stina Blackstenius gjorde mål och tog dubbelmötet till förlängning, som Sverige sen förlorade.
Gustavsson var ändå nöjd med matchplanen.
– Vi träffade rätt över startelva och slutelva.
Landslaget fick känna på vad det innebär med ”punch” på bänken i sommarens bittra uttåg ur fotbolls-EM. Sverige ledde med 2–0 i kvartsfinalen mot England med tio minuter kvar av ordinarie tid när Chloe Kelly byttes in och låg bakom både reduceringen och kvitteringen som tog matchen till förlängning och straffar.
Kelly krönte sitt mästerskap några dagar senare när hon avgjorde EM-finalen mot Spanien med den avgörande straffen. Hon gjorde mål i samtliga slutspelsmatcher, utan att ha startat en enda. Tillsammans med Michelle Agyemang, som inte heller startade en enda EM-match, bildade Chloe Kelly ett fruktat par i jokrar som konsekvent vände matcherna till Englands fördel i andra halvlek.
Sekunderna som ledde fram till triumfen är värda en uppsats i sig: Den dödsföraktande uppsynen, den karaktäristiska ansatsen med ett ”hoppsasteg” på väg mot bollen
Kelly kom femma i Ballon d’Or-omröstningen några månader senare, en bedrift som ingen inhoppare torde ha varit i närheten av i prisets historia. Sett till effektiv speltid levererade ingen annan så många matchavgörande insatser under mästerskapet som Chloe Kelly.
Hennes avgörande straff i EM-finalen är 2025 års fotbollsbild framför andra, av flera skäl. Bakgrunden förstås: Så sent som vintern 2024/2025 var hon fastfrusen på Manchester Citys bänk. Kelly lånades ut till Arsenal just innan transferfönstret stängde och lyckades gå från frysbox till mästerskapstrupp på bara fyra månader.
Den 27 juli tog hon sats mot straffpunkten med vetskapen om att ett mål skulle ge England sitt andra raka EM-guld.
2025 års största fotbollsögonblick var också det mest talande.
Sekunderna som ledde fram till triumfen är värda en uppsats i sig: Den dödsföraktande uppsynen, den karaktäristiska ansatsen med ett ”hoppsasteg” på väg mot bollen och, inte minst, den stenhårda straffen med en maxhastighet på 110 kilometer i timmen.
Det hårdaste målskottet i herrarnas Premier League samma säsong kom från Alexander Isak i Newcastle mot hans blivande klubb Liverpool och mätte 109 km/h.
Fotbollshistorien har förstås alltid haft sina överraskningsmoment på bänken. Liverpools David Fairclough lär ha varit först med att dubbas till ”super sub”, när han tog klubben till Europacupfinal 1977 efter ett sent mål mot Saint-Etienne. Den något yngre publiken minns Ole Gunnar Solskjær, som fick samma epitet hos Manchester United i slutet av 1990-talet.
Men hittills har superinhopparna mest betraktats som kuriösa undantagsfall, spelare som inte riktigt platsar i startelvan, men som ofta kommer in med matchavgörande energi.
Här håller något att hända och anledningarna är inte höljda i dunkel.
Sedan pandemin tillåter fotbollen fem byten per match, till skillnad från tidigare tre. Det är en mindre revolution i en sport där regeländringar alltid leder till högljudda invändningar från nostalgikerna.
Det allt tuffare matchandet inom elitfotbollen innebär också att spelare måste roteras för att hushålla med fysiken och undvika skador
Tre byten innebar ofta att hålla bänkspelare redo för inhopp vid skador, samt möjligheten att ta ut trötta anfallare i slutet av andra halvlek när man behöver göra mål eller försvara ett resultat.
När halva startelvan plötsligt kan bytas ut behöver tränaren tänka annorlunda. En startelva som uppvisar taktiska brister går numer att modifiera efter behov. Det allt tuffare matchandet inom elitfotbollen innebär också att spelare måste roteras för att hushålla med fysiken och undvika skador.
Chloe Kellys EM-resa är förstås ett iögonfallande exempel som vi inte kan räkna med att få se varje säsong.
Men en bänkning är inte längre vad det var för bara fem år sedan. Slutelvan är av allt att döma här för att stanna.
Läs fler texter av Johanna Frändén
