Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Av alla paradigmskiften man aldrig trodde sig få uppleva mullrar ett just nu starkare än övriga i horisonten: USA vill lägga beslag på ett nordiskt land.
Huvudvärk lär redan råda på Dansk Boldspil-Union, fotbollsförbundet på andra sidan Öresund: Om Trumpadministrationen tvingar till sig Grönland – kan Danmark åka till USA och spela VM i sommar då?
Frågan bygger förstås på ett par hypotetiska antaganden:
Danmark måste besegra Nordmakedonien och därefter Tjeckien eller Irland i playoff i mars för att kvala in till fotbolls-VM.
USA måste sannolikt invadera en allierad.
Bisarrt nog känns just nu det första scenariot inte mer sannolikt än det andra.
Inför VM i Qatar 2022 fick fotbollsvärlden en nödvändig lektion i modern geopolitik. Debatten om idrott, demokrati och diktatur var förstås starkast i norra Europa – på det södra halvklotet hördes den knappt – men jag inbillar mig att den gjorde oss bättre rustade inför det som komma skall.
Eller, jag inbillade mig det. För medan sportswashing-kritiken tagit nytt sikte på VM i Saudiarabien 2034 har kortleken blandats om rejält.
Idrottsmästerskap i diktaturer följer numer en bekant tidslinje: Västliga protester och rop på bojkott från organisationer som jobbar med mänskliga rättigheter. En och annan idrottare som höjer rösten. Löften från värdlandet att alla ska känna sig säkra på plats. Marginella förbättringar för gästarbetare. Puts på fasaden för kvinnors situation i landet.
Sen blir det fullt fokus på sport i några veckor och efteråt har landet ifråga undantagslöst stärkt sitt globala varumärke.
Det är ett på många sätt cyniskt manus, men det följer i alla fall ett logiskt schema. Vi vet numer vad insatsen och konsekvenserna är.
Fotbolls-VM i sommar tornar upp sig som något helt annat.
USA styrs av en president som länge tycktes sköta utrikespolitiken enligt någon sorts mentala femtonminuters-skov, innan han flyttar fokus till något annat.
Inte längre.
Donald Trump har bestämt sig för att han ”behöver Grönland” och på den här punkten kommer han knappast att ändra sig.
Till skillnad från Qatars och Saudiarabiens kungafamiljer har han heller inga behov av att framställa USA som en säker plats för alla. Trumpadministrationen plockar sina politiska poäng med råstyrka och förakt för gällande regler.
Detta gör sommarens VM till det på förhand mest politiskt oförutsägbara – och därför läskiga – mästerskapet i modern tid.
Konsumentkraften lär med andra ord inte vara något att räkna med för att markera mot det mörker som sänkt sig över Vita huset
De senaste veckorna har röster börjat höjas för en bojkott. En grupp om 25 brittiska parlamentsledamöter har undertecknat en motion för att utesluta USA från VM, både som värdland och deltagare.
Den libanesiske diplomaten Mohamad Safa meddelade förra veckan att han avbokat sina biljetter av rädsla för ICE och menade att ”USA är inte säkert att besöka”.
På sociala medier har det skrivits om tiotusentals avbokningar, siffror som dock inte gått att verifiera.
Fifa konstaterade istället i veckan att över 500 miljoner biljettansökningar inkommit. ”Bojkotten” från de som drar sig ur av rädsla eller politiska principer kommer att drunkna i den enorma aptiten på att få se VM på plats.
Konsumentkraften lär med andra ord inte vara något att räkna med för att markera mot det mörker som sänkt sig över Vita huset.
Fifa?
Tillåt mig frustskratta. Gianni Infantino krönte nyligen sin egen supporterturné – den i Donald Trumps fotspår – med att tilldela den amerikanske presidenten ett nyinstiftat fredspris under VM-lottningen.
”Svensk fotboll kan bara göra en sak – bojkotta VM”, skrev Jesper Högström häromdagen med anledning av just detta.
Fifafjäsket för Trump är vämjeligt. Men sanningen är förstås att inget fotbollsland som tagit sig hela vägen till VM, eller står inför den sista tröskeln i kvalet, kommer att hoppa av av amerikanska inrikespolitiska skäl. Än mindre som en markering mot Fifa.
Om USA däremot invaderar en europeisk demokrati – det känns fortfarande overkligt att skriva de raderna – råder ett helt annat läge.
Det känns nästan lika overkligt att Danmark skulle åka och spela förnedringsfotboll hos angriparen. Hur Sveriges landslag, om de löser playoff-kvalet, i så fall skulle kunna göra samma sak med någon som helst värdighet i behåll är också svårt att se.
Och Norge, som kvalat in till sitt första hett efterlängtade VM på nära trettio år?
Jeg beklager.
Resten av EU då? Nato – om alliansen ens existerar om ett halvår?
Det är svårt att inte dras iväg i geopolitiska spekulationer långt över fattningsförmågan just nu.
Dessvärre visar Donald Trumps ageranden att vi måste förbereda oss på precis allting.
Läs fler texter av Johanna Frändén
