En bekant bjöds häromåret in till middag hos en av Moderaternas tidigare partiledare. Hen berättade för mig att det som förvånat var hur toppmoderaterna vid bordet fortfarande verkat fullständigt besatta av ett halvt århundrade gamla trauman från sosse-Sverige. Löntagarfonder, tv-monopolet och S-märkta telefoner ältades i evighet.
Samma människor som i dag anser att palestinierna bara ska släppa att de fördrevs från sina hem 1948 tycktes omöjligt kunna glömma oförrätten i att Maj-Britt Theorin ville förbjuda parabolantenner 1980.
Och hämndlystnad är en stark drivkraft.
Näringslivets ideologiska lekstugas konspiratoriska världsbild kopplades till den politiska makten
Ett halvår före valet 2022 författade näringslivets tankesmedja Timbro kamprapporten ”Kommandohöjderna”. I denna tunna soppa till dystopisk text beskrivs ett Sverige genomsyrat av sosseri. Fackförbunden, Hyresgästföreningen och folkbildningen lyfts som verksamheter vilka författaren Adam Danieli – själv född efter att 90-talets privatiseringsvåg inletts – anser gett Socialdemokraterna oegentliga fördelar.
När rapporten släpptes var den lika unge tidigare MUF-ordföranden Benjamin Dousa vd på tankesmedjan. Ingen av herrarna hade upplevt det folkhem de ville rasera, annat än som borgerlig spökhistoria.
Danieli rekryterades till Regeringskansliet för att kort därefter, tillsammans med en näve andra tjänstemän samt avsatte statssekreteraren PM Nilsson, återvända till Timbro. De är i dag närmast ett policy-skuggdepartement till regeringen.
Näringslivets ideologiska lekstugas konspiratoriska världsbild kopplades till den politiska makten. Och Benjamin Dousa blev, som i ett grymt skämt, biståndsminister.
Med påståenden som ’Socialdemokraterna har i decennier riggat systemet till sin fördel’ argumenterar biståndsministern för beslutet
Det här förklarar hur Arbetarrörelsens organisation för internationell solidaritet, demokrati- och rättvisearbete, socialdemokratiska Palmecentret, över en natt förlorat 68 miljoner i stöd från myndigheten Sida. Halva verksamhetens anslag.
Efter påtryckningar från statssekreteraren ändrade generaldirektören helt enkelt spelreglerna i ansökningsförfarandet.
Med påståenden som ”Socialdemokraterna har i decennier riggat systemet till sin fördel” argumenterar biståndsministern för beslutet. Hur dessa privilegier ser ut är oklart. Moderaterna och Sverigedemokraterna, som gormar högst, hade fått tillgång till samma ”fördelar” om de varit lika engagerade i att etablera egna internationella demokratiorganisationer som de varit i att under decennier gnälla så förbannat.
När Dousa meddelat att stödet till Palmecentret dragits in jublade Timbro-sluggern Fredrik Segerfeldt – en nyliberal som uttryckligen sagt sig ”hata sosseriet mer än jag älskar friheten” – på plattformen X. Segerfeldt beskrev där arbetarrörelsen som att den ”i decennier utgjort ett demokratiskt problem och en korruption så djupt ingrodd att vi inte ens sett den.”
Att även näringslivets mest fanatiska hyresvärdshatare famlar i blindo mot sossekorruptionen förklarar möjligen varför Dousa, nyss KU-anmäld för ministerstyre, inte kan argumentera för vad Palmecentret egentligen gjort fel.
I stället upprepas ordet ”Socialdemokraterna” som ett mantra.
Men att jävlas med civilsamhällets organisationer i syfte att utarma oppositionen påminner snarare om Orbáns Ungern än Sverige
Om ni visste hur in i döden utmattad jag är över att återigen behöva varna för Tidöregeringens frånvaro av fungerande demokratisk kompass. Men att jävlas med civilsamhällets organisationer i syfte att utarma oppositionen påminner snarare om Orbáns Ungern än Sverige.
Mest patetiskt i den småaktiga kråksången är att det här i egentlig mening inte ens drabbar maktpartiet SAP. Några medarbetare på Palmecentret får förmodligen gå från sina jobb, eventuellt är de sossar, men i det stora hela händer inte mycket mer än så på svensk mark.
I stället är det demokratirörelser, kvinnoorganisationer eller fackförbund i diktaturer och utvecklingsländer som verkligen kommer drabbas.
Läs fler av Johannes Klenells krönikor.