Göran Persson, partiledare för Socialdemokraterna och Sveriges statsminister 1996–2006, var ingen större vän av lobbyism och konsulter under sin tid som politiker. I rollen som Sveriges finansminister beskrev han 1995 sin aversion mot branschen. ”Jag tycker fruktansvärt illa om konsulter. Där är jag beredd att vara onyanserad.”
På partikongressen i Sundsvall 1997 frågade han sig: ”Hur är det egentligen med de lejda opinionsbildarna, de som ena dagen säljer sina tjänster till ett företag, andra dagen till ett politiskt parti? Vad är egentligen lobbying? Hur ser den ut, hur fungerar den? Blir beslutsfattare manipulerade och förda bakom ljuset?”
Säkert blev hans dubier mot konsultbranschen inte mindre av det utrikespolitiska pr-haveri han som statsminister fick uppleva i Sydafrika 1999. Med en budget på 8 miljoner hade byrån Rikta kallats in för att marknadsföra Sverige. Svensk export- och artistelit skulle visas upp. En jättesatsning. Egentligen var hela projektet en kampanj för Jas 39 Gripen.
”Vi ska göra något som är bättre och mer storslaget än vad något annat land har lyckats åstadkomma i Sydafrika”, sa pr-byrån Riktas kundansvarige, enligt Dagens Media.
Man bokade Orlando Stadium i Soweto, Dr Alban, Uno Svenningsson och The Real Group. Trettiotusen åskådarplatser. Tre personer dök upp. Två av dem svenska turister.
När Göran Persson landade i Sydafrika möttes han av en tom landningsbana. Inget mottagande. Och de svenska stjärnorna? De ”protestfestade” på hotellet. För första gången var mediernas blickar riktade mot den svenska pr-branschen, på riktigt.
Byrån fick ta pengar ur egen ficka för att betala artisterna då inga biljettintäkter fanns. Utrikesdepartementet och Statsrådsberedningen skyllde först på varandra men bestämde sig till slut för att låta byrån ta smällen.
Persson var tydlig. Inte ett öre mer till Rikta. Det blev en så stor ekonomisk och pr-mässig förlust för byrån att den gick under och hela pr-kåren i sig smittades av omvärldens misstro. Grundaren Peter Erikson bad hela sin bransch om ursäkt. 70 anställda sades upp.
Om bara några tusen sydafrikaner faktiskt velat se Uno Svenningsson framföra ”Under ytan” hade kanske Sverige sett annorlunda ut i dag
Det är lustigt med de där detaljerna. Om bara några tusen sydafrikaner faktiskt velat se Uno Svenningsson framföra ”Under ytan” hade kanske Sverige sett annorlunda ut i dag. Åtminstone för en tid.
På Rikta jobbade nämligen Per Schlingmann, blivande partisekreterare och spinndoktor för projektet ”Nya Moderaterna”, samt Pär Henriksson som skulle bli partiets kommunikationschef.
År 2006, efter valförlusten mot Allians för Sverige som Schlingmann var pr-geniet bakom, avgick Göran Persson efter drygt tio år som statsminister och partiledare för Socialdemokraterna. Då, i mars 2007, var hans dom över lobbyismen lika hård som tidigare.
Inför den extrainsatta kongressen på Folkets hus i Stockholm var den avgående partiledarens anförande engagerat: ”Jag tror att väldigt mycket av den teknik som behövs för att lösa de stora miljöproblemen har vi redan i dag, eller har inom räckhåll. Men den kommer inte ut, och varför? Jo, därför att de starka krafter som står för den gamla tekniken bestämmer fortfarande dagordningen. Det är så. Lobbyisterna arbetar inte för det nya. Lobbyisterna arbetar för det gamla. Framtidens lösningar har inga lobbyister. Det är gårdagens lösningar som har lobbyisterna.”
Kritiken mot lobbyismen dök upp fler gånger i den tidigare statsministerns tal. Om Reinfeldtregeringens nytillträdde utrikesminister Carl Bildt skrädde Persson inte heller orden när han morrade:
”Sverige har i dag en regering som tiger. Vi har en utrikesminister som inte längre kallar folkmord för folkmord. En utrikesminister som för några år sedan på uppdrag av amerikanska lobbyister arbetade för en invasion av Irak. En utrikesminister vars ekonomiska intressen här och var i världen gör det oklart vem eller vad han företräder – Sverige, ett multinationellt företag, eller bara sig själv?”
I politiken, sa Persson, där finns framtiden. I ideal och värderingar som bygger på att vi lämnar efter oss något mer till dem som kommer efter än det vi ärvt.
”Marknaden är en utmärkt tjänare, men en usel herre.”
Kongressalen exploderade i ovationer.
Byråns specialitet var att påverka politiska beslut. En av delägarna, Anders Lindberg, kallade Persson en drömrekrytering
Mindre än två månader senare hade Sveriges tidigare statsminister rekryterats som konsult av JKL, en av landets då största public affairs- och pr-firmor – grundad av tre moderater. Byråns specialitet var att påverka politiska beslut. En av delägarna, Anders Lindberg, kallade Persson en drömrekrytering. Han kunde ge access till de högsta beslutsfattarna både i Sverige och internationellt. Enligt ”en tung pr-profil” Expressen talade med efter rekryteringen fanns viss oro: ”Han har varit väldigt negativ mot hela branschen. Alla känner sig inte helt trygga i hans närhet.”
De kunde vara lugna.
De följande åren började Persson i stället tjäna miljonbelopp genom sin nya verksamhet. Men vilka som var socialdemokratens tolv kunder ville han inte berätta. Två år efter den påbörjade karriären höjdes röster om att Persson hade svårt att hålla isär sina roller.
JKL:s drömrekrytering hade, tillsammans med IF Metalls dåvarande ordförande Stefan Löfven samt Kristdemokraternas Alf Svensson, publicerat en debattartikel i Dagens Nyheter. De uttryckte oro för hur regeringens ändrade regler för upphandlingen av ett stridsfordon gjort att ett finskt företag vunnit mot ett svenskt.
Det fanns ett problem. Aftonbladet kunde avslöja att den svenska stridsfordonsutvecklaren, BAE Systems Hägglunds, var en av JKL:s kunder. Men Göran Persson hade undertecknat debattartikeln som ”före detta statsminister”.
”Jag gör inget som jag inte tror på”, sa Persson som i åtminstone ett decennium varit rejält kritisk till sitt nuvarande yrkesval.
Vem eller vilka som i övrigt företrätts när Göran Persson uttalat sig offentligt – Sverige, socialdemokratin, multinationella företag eller individen – vet nog bara han själv
Aftonbladet kunde visa att Persson, genom konsultfirman, gjort uppdrag för försvarsindustrin, bilbranschen och etanolindustrin. Vem eller vilka som i övrigt företrätts när Göran Persson uttalat sig offentligt – Sverige, socialdemokratin, multinationella företag eller individen – vet nog bara han själv.
Men 2007, under avgångstalet på Folkets hus, hade framtidens lösningar fortfarande inga lobbyister. Vad landsfadern eventuellt inte visste då var att en stor del av framtidens problem däremot skulle förknippas med dem. Många av dessa lobbyister och konsulter skulle också göra exakt samma resa fram och tillbaka mellan politik och näringslivets politiska påverkansarbete som han – och bli väldigt rika på kuppen. Flera av dem satt i salen under hans avgångstal.
Skolpolitiker som gick från beslutsfattande till att starta egna eller börja arbeta för redan befintliga skolkoncerner. Tjänstemän inom vårdpolitiken som gick direkt till anställning hos nätläkarentreprenörer.
Oppositionsråd i Stockholms län som blev förmögna på att köpa upp det offentliga fastighetsbeståndet. Folkvalda som satt på så många stolar samtidigt att de inte ens hunnit lämna sina politiska uppdrag innan de blivit sina egna lobbyister.
Texten är ett utdrag ur Johannes Klenells kommande bok ”Bananrepubliken Sverige. Hur politiker, välfärdskapitalister och pr-byråer utarmar demokratin” (Natur & Kultur).
Läs också:
Johannes Klenell: Soppan Landerholm liknar en dement le Carré-roman
