Vi hejade på varandra i hotellets lilla frukostmatsal och konstaterade att vi nog var lika trötta bägge två. FN:s stora möte om biologisk mångfald hade till slut kommit i mål, på övertid sent under natten.
Han hade deltagit som förhandlare i Nederländernas delegation, jag som reporter för DN. Förhandlingarna var klara, texter lämnade. Nu kunde vi pusta ut en stund.
Så här i efterhand kan man se hur det ena ledde till det andra. Samtalet bildade en allt tätare väv kring de senaste utspelen från USA:s president Donald Trump, korridorskvaller från miljömötet och fascination inför det oändliga antalet turister som trängdes kring Roms många sevärdheter. Allt blandades till en kreativ kompott.
De står säkert och köar redan nu, gissade vi och tittade ut på regnet som öste ned utanför fönstret. Någon av oss googlade fram att det kommer ungefär 30 miljoner turister till Rom varje år.
I nästa ögonblick, sannolikt på grund av samtalen om Trump, hörde vi oss själva beskriva Pantheon, Forum Romanum, Colosseum och alla andra sevärdheter som oerhört lyckade investeringar. Briljanta byggprojekt som uppfördes i god tid så att dagens romare och en hel drös andra nu kan livnära sig på dem. Framsynt. Modigt. Och Colosseum tog visst inte ens tio år att bygga.
Varför bygger vi inte en massa Colosseum i Nederländerna och Sverige, undrade vi och tittade på varandra. I Sverige har vi i och för sig Vasamuseet, påpekade jag. Det var ett noggrant bygge som sjönk snabbt och nu fungerar som en fet turistmagnet. Visst, och vi har Van Gogh-museet, sa nederländaren. Van Gogh räknas väl inte som bygge, tyckte jag. Jo, det kunde man säga. En frukt av samhället som det var förr. Men det är ändå småpotatis i jämförelse, fortsatte han. Nu gäller det att tänka framåt. Det vi gör i dag förändrar framtiden.
Vi tänkte framåt.
Och blev kanske aningen allvarligare. Korridorsnack från FN-mötet dök upp i mitt minne. Stämmer det att ni bara har någon enstaka procent urskog kvar i Sverige? Jo. Och att ni håller på att fixa med reglerna så att ni kan avverka ännu mer gammal skog? Ja, det finns sådana förslag i Miljömålsberedningens betänkande om hur Sverige ska nå sina nationella miljömål. Trots att alla utvärderingar visar att ”utvecklingen i miljön är negativ” när det gäller miljömålet Levande skogar.
Där har vi det, sa nederländaren. Skogen. I alla fall hos er i Sverige. Hos oss är det körigare. Vi kan åtminstone leka med tanken, sa han försiktigt. Kanske såg han hur den såriga svenska skogsdebatten virvlade runt i mitt huvud. Ja, vi kan leka med tanken. En stund.
Så gick det till när vi kom fram till att en rejäl satsning på att återställa delar av Sveriges unika skogslandskap kunde räknas som ett Colosseum. Ett stort, grönt monument som framtida generationer kan ha stor glädje av. Det kan locka massor av turister, trodde nederländaren. Folk som vill vandra runt i storslagna, lummiga skogslandskap i en framtid med hetare klimat och där stora sammanhängande naturområden med rik biologisk mångfald kanske är ännu mer sällsynta än i dag.
Sedan var jag tvungen att bryta upp för att intervjua en professor i botanik vid universitetet La Sapienza, en bit norrut i Rom. Fick tag på en hyrcykel och passerade turistköerna kring Colosseum på vägen.
Långa köer. Till något som byggdes för snart 2 000 år sedan.
Det vi gör i dag förändrar framtiden.
Läs mer:
Jörn Spolander: Havets fridfulla jätte visar hur våra problem hänger ihop
FN:s miljömöte gick i mål – nu kan den globala räddningsplanen för naturen ta fart
Så förändrar den främmande tallen skogens ekosystem
