I början av 2024 spreds dramatiska bilder från det statliga tv-bolaget TC:s studio i Ecuadors största stad Guayaquil. Maskerade och tungt beväpnade män stormade lokalerna och höll den skräckslagna personalen som gisslan. Händelsen var ett utslag av de kriminella gängens ökade makt i Ecuador.
– Drogkartellerna är det största hotet mot journalister just nu. Under 2022 och 2023 registrerade vi fler än 700 attacker mot journalister, samtidigt som 19 journalister tvingades i exil på grund av allvarliga hot mot dem och deras familjer, säger Susana Morán, chef för organisationen Periodistas sin cadenas, som försvarar journalisters rättigheter i Ecuador.
Susana Morán beskriver hur situationen för landets fria medier snabbt har förvärrats de senaste åren. Något som bekräftas av statistiken. I Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex tappar landet 31 platser sedan i fjol och ligger nu på plats 125.
Enligt Periodistas sin cadenas mördades sex journalister i landet förra året. Ett uppmärksammat fall var mordet på journalisten Patricio Aguilar, en erfaren journalist som granskade organiserad brottslighet och politisk korruption.
En av dem som märkt av det hårdnande klimatet är den grävande journalisten Leonardo Gómez Ponce. När drogkartellerna snabbt växte i styrka för omkring fem år sedan såg han det som sin uppgift att granska deras nya maktposition.
– Jag valde inte situationen, den valde mig, säger han nu.
Leonardo Gómez Ponce driver den oberoende nyhetssajten Tierra de nadie (”Ingenmansland”), som framför allt verkar utanför Ecuadors storstäder. Där breder de så kallade informationsöknarna ut sig – platser som saknar lokal mediebevakning. Han har i sina undersökningar kunnat avslöja band mellan de kriminella gängen och korrupta lokalpolitiker.
Men arbetet har ett högt pris.
Så sent som förra veckan skulle Leonardo Gómez Ponce ut och äta med några vänner. Trots att han alltid bär solglasögon och keps när han rör sig i offentligheten blev han igenkänd och verbalt attackerad av två främmande personer.
– Det var en hemsk upplevelse. De påstod att jag är en lögnare som skriver rena fantasier. Det är samma sak som händer på mina sociala medier, som översvämmas av attacker från internettroll.
Leonardo Gómez Ponce berättar att endast ett fåtal av hans nära vänner känner till var han befinner sig och att han flera gånger behövt byta bostad. Ibland har främmande män på motorcykel dykt upp och frågat hans grannar efter en journalist vid namn Leonardo. Då vet han att han måste flytta igen.
– Jag kan inte ha ett normalt liv med fru och barn med tanke på ansvaret det innebär. Ofta pratar jag med min mamma om vad hon behöver göra om jag blir dödad. Då säger jag att ”om jag blir mördad imorgon måste du åka till landet, sök inte rättvisa för mig”, berättar han.
Utöver kartellerna är auktoritära politiker ett växande hot mot den fria journalistiken. Den tidigare vänsterpresidenten Rafael Correa gjorde sig känd för hätska och konfrontativa utspel mot medier. Under den nuvarande konservative presidenten Daniel Noboa har situationen i Ecuador blivit än värre.
Enligt Susana Morán använder Noboas regering lagstiftning och myndigheter för att sätta press på oberoende medier. Dessutom finns farhågor om att kretsen kring presidenten försöker ta direkt kontroll över kritiska medier. Den 12 april i år lät dagstidningen Expreso sin förstasida vara blank i protest mot regeringens påtryckningar.
Utvecklingen följer ett mönster som synts i flera länder i regionen. Fredrik Uggla är statsvetare vid Uppsala universitet och expert på latinamerikansk politik. Han gör en jämförelse med utvecklingen i bland annat El Salvador. Där har det utbredda våldet mötts med en hårdför, auktoritär politik.
– Utvecklingen i Ecuador liknar den man tidigare sett i till exempel Centralamerika, där journalister kommit att bli måltavla för snabbt framväxande knarksyndikat, säger Fredrik Uggla och fortsätter:
– Man dras in i den häxbrygd som narkotikasmugglingen utgör och där ingen av aktörerna, vare sig staten, polisen, militären eller syndikaten är intresserade av att bli granskade, utan snarare kan tänka sig att gå ganska långt för att hindra den typen av granskning.
Samtidigt påpekar Fredrik Uggla att det ser väldigt olika ut i olika delar av Latinamerika. Något som också stöds av årets pressfrihetsindex, som visar en positiv utveckling i länder som Brasilien och Colombia.
Leonardo Gómez Ponce säger att han ibland funderar på att följa exemplet från de kollegor som på grund av hotbilden gått i exil. Samtidigt hoppas han kunna inspirera fler unga till att bli journalister.
– Vi är bara omkring 15 grävande journalister i ett land med 18 miljoner invånare. Jag älskar verkligen mitt arbete och den främsta motivationen för mig är att kunna lämna ett arv till yngre journalister. Kanske, kanske kommer de att se att det är möjligt.
Läs mer:
Pressfriheten i världen på rekordlåg nivå
