Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
På en pressträff i Washington sitter en försvarsminister och beklagar sig över krigets dimma. Amerikanen Pete Hegseth använder den preussiske militärstrategen Carl von Clausewitz metafor om slagfältet mer som en rökmaskin, för att dölja tillkortakommanden.
Jajamen, vi startar dagen med ett lättsamt kåseri om ofreden i världen och Vita husets attacker mot fartyg som misstänks för knarksmuggling i Karibien.
Jag umgicks en del med Carl von Clausewitz när jag var ung. Ja, inte bokstavligen, eftersom han dog 1831. Men han präglade mina studieår i London, ihop med politiska filosofer som Thomas Hobbes och Niccolò Machiavelli. Representanter för den realistiska skolan i internationella relationer.
Tunga tankar, men jag gick med lätta steg över Blackfriars Bridge, via Fleet Street, till föreläsningarna på London School of Economics.
En av mina lärare beskrev Judas som den moderna hjälten och snoppade sina cigarrer med en minigiljotin. En annan underhöll mig och mina klasskamrater med sina jazzkonserter. Han sade att han röstade Lib Dems tills han upptäckte att de hade ett partiprogram. En tredje fick smeknamnet Yoda för sin långsamma vandring mot pulpeten. Vi visste aldrig om just den dagens föreläsning skulle bli hans allra sista.
Nu är de alla döda.
Tvålfagre Hegseth leder den amerikanska krigsmaskinen. Så han missade några överlevande vid en av båtarna? Det kallas krigets dimma, säger han. So it goes.
USA:s försvarsminister är kristen nationalist och medlem av en kyrka som predikar patriarkatets lov. Jag gissar att han är van vid det som kallas ”proof-texting” – när man använder lösryckta citat ur Bibeln, för att få den att säga vad man vill att den ska säga, i stället för att följa texten.
Han är inte ensam om att åkalla realismens läromästare i dessa dagar. Men det är med hängivna realpolitiker som med predikande ateister, något trosvisst som raspar, en självmotsägelse.
De klassiska realisternas styrka var att de bröt med föreställningen om en gudomlig ordning och moral. De försökte få oss att se maktens verkliga natur, som den är, inte som vi vill att den ska vara.
Nu åberopas deras lärdomar av de oresonliga, blint hängivna och rabiata. Åh, ironin, som den hade roat mina lärare.
Läs fler kåserier, till exempel Kalena om att få äta äppelpaj till frukost.
