Äntligen, säger jag med skärpa, äntligen.
Vi diskuterar berömda inledningar på romaner.
Dottern har precis läst Gabriel Garcia Marquez ”Hundra år av ensamhet”, som börjar med en av de bästa.
”Många år senare, inför exekutionsplutonen, skulle överste Aureliano Buendia påminna sig den avlägsna eftermiddag då hans far tog honom med för att visa honom isen”, lyder en svensk översättning.
I höstas läste dottern Kafkas ”Förvandlingen”, och den är inte dum den heller: ”När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar, fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättelik insekt.”
Under diskussionen gör jag det som du kommer att göra om en minut – eller mindre, om du inte orkar läsa klart min text: Jag börjar googla första meningar i böcker.
Du kommer att märka att du hamnar på många chattar där folk försöker kora sina favoriter.
Vi är många som älskar den bitande ironin när Jane Austen konstaterar att hela världen utgår från att en förmögen ungkarl behöver en fru. Och lika många som dras in i mystiken när den andra mrs de Winter drömmer att hon återvänder till Manderley.
(För att du inte ska ge dig ut på nätet nämner jag böckerna omgående: ”Stolthet och fördom” samt ”Rebecca”.)
När jag berättar om ”Gösta Berlings saga” stirrar tonåringen stumt på mig. Min dotter utvandraren läser inga svenska klassiker. Hon vet inte ens att det numera är en utsliten klyscha att börja texter som Selma Lagerlöf med detta ”äntligen”.
Ingen av lärarna på hennes skola här i Washington skulle uppmuntra eleverna att öppna ”Borta med vinden”. Skildringen av sydstatsbornas umbäranden runt inbördeskriget betraktas i dag som djupt problematiskt. Ändå gläder det mig någonstans att veta att Scarlett O’Hara inte var vacker – denna bortskämda, manipulativa, självupptagna, giriga och kallhamrade huvudperson som fascinerade mig som tonåring.
Scarlett kom inte med när American Book Review sammanställde en topplista över bästa öppningsfraserna för nitton år sedan. I stället segrade ”Moby Dick” med öppningen ”Kalla mig Ismael”. Den klassikern har jag inte läst.
Sanningen är väl att jag mest sitter och surfar nu för tiden, jag kommer inte längre, och det får bli min slutmening i dag.
Läs fler kåserier, till exempel Kalena om att äntligen komma hem till familjen hon älskat sen sju års ålder.
