En vårkväll står jag på balkongen till mitt värdshus i Vermont och ser ut över bergen. Jag kan inte påstå att de är levande med ljudet av musik. Men de är vackra.
Man kan bygga ett hus, men man kan inte bygga en utsikt. Det låter som en mäklarannons, men jag förknippar uttrycket med ”Sound of music”. Det var så Maria von Trapp övertygade sin make kaptenen om att köpa en tomt nära gränsen till Kanada.
– Hon är ett stort fan, sa fotografen D, och nickade mot mig, när vi checkade in på Family Trapp Lodge.
Jag blev omedelbart generad. För det första, för att det är sant. För det andra, för att det är så himla mycket sant, att jag vet att familjen är lite besvärad över kopplingen till filmen.
Om man är sjuårig biobesökare kan det vara underbart roligt att beskåda hur sju moderlösa barn dansar runt i Salzburg i gardintyger med sin glada guvernant. Min mamma sa i efterhand att hon tittade mer på mina reaktioner än på vita duken.
Om man är en skolad madrigalsångare skrattar man kanske lagom när den sjuttitusende personen ber att få höra ”Edelweiss”. Sångarna i familjen von Trapp blev lite trötta på myterna i musikalen och filmen. Pappa kaptenen ska inte ha varit alls lika barsk i verkligheten. Hustrun och bonusmamman Maria lär däremot haft humör som ett åskväder.
I slutscenen av filmen flyr familjen von Trapp över bergen för att undkomma nazisterna och Österrikes anslutning till Tredje riket. I verkligheten tog de tåget till Italien. Sedan fortsatte de till USA och så småningom Vermont.
Jag vet inte om Maria von Trapp tyckte att delstaten vid gränsen mot Kanada dög som ersättning för Alperna, men hon trivdes i alla fall med den vidsträckta vyn. Maken klagade över rucklet som hörde till tomten, men det blåste sönder i storm.
Vi tar en sväng förbi familjegraven och får en glimt av anläggningen för längdskidåkning. Vi promenerar ned för sluttningen som tar oss till familjen von Trapps bryggeri.
På ett av mina tidigare jobb gjorde kollegerna en poster med mitt ansikte inklippt ovanpå Marias kropp. Min mamma älskade den planschen.
Jag står på balkongen och undrar vad Maria von Trapp tyckte, egentligen, om de amerikanska bergen. Jag vill ringa min mamma och kan inte. Det blir aldrig detsamma, livet.
Läs fler kåserier, till exempel Kalena om en svenskspråkig femtonåring som födde en son i Boston och fick lämna bort honom.
