Det handlar om helt nya vapensystem till de svenska förbanden. Patrullrobotarna är enkla att skjuta upp, har rörformade kroppar med vingar, och kan ligga uppe och spana i luften med kamera tills operatören ser fienden i en handkontroll med skärm.
Då dyker roboten ner och detonerar i målet.
– Den ukrainska offensiven i Kurskområdet började med en massiv våg av patrullrobotar, spaningsdrönare och artilleri, som slog ut många ryska positioner, säger Henrik Paulsson, doktorand som forskar på drönare och innovation på Försvarshögskolan.
På engelska heter vapnet ”loitering munition” men har kallats för ”kamikazedrönare”, eftersom det exploderar när det flyger in i sitt mål.
– Det är ett precisionsvapen som kan vara kvar i området, oftast uppåt 30 minuter, innan det slår till mot målet, säger Henrik Paulsson.
Patrullrobotarna är en del i en större, svensk försvarssatsning på drönare.
– Vi behöver alla typer av system och vi köper till marinen, armén och flygvapnet. Alla ska ha tillgång till systemen, säger Mattias Johnsson, överstelöjtnant och chef för armémateriel på Arméstaben.
Det exakta antalet vill inte Mattias Johnsson gå ut med än, men det kan gå från dagens hundratal till tusental.
I Sverige har Markstridsskolan redan börjat utbilda personal på patrullrobotar. Skolan har gått ut med ett inlägg på Facebook och skrivit att den första svenska patrullroboten ska skjutas under hösten. Dessutom att man ska sätta igång med försöksverksamhet på regementena K3, K4 och P4.
Men Markstridsskolan skriver i ett mejl till DN att det inte är säkert att systemet på Facebookbilderna ska köpas in. Upphandlingen är inte klar.
– Just nu tittar vi på prototyper. Vi kommer att gå in mot en större anskaffning i nära framtid, säger Mattias Johnsson.
Han uppger att robotarna kommer att finnas i flera storlekar på attackerande förband, där artilleriet är en möjlighet. Allt ska vara klart först i slutet av 2030, men de första förbanden kommer att få patrullrobotar ”inom några år”, enligt Johnsson.
– Vi försöker vara snabbare med införandet än vad vi har varit historiskt, säger han.
Henrik Paulsson på Försvarshögskolan tycker att försvarets drönarsatsning är välkommen, men senfärdig.
– Sverige rör sig på rätt väg, men är minst fem år bakom Ukraina eller USA. Vi har inte någon grundläggande förmåga på bredden.
Han tycker att försvaret borde låta officerare och soldater få tillgång till enkel teknik snabbt för att bygga kunskap.
– Idealet vore om de köpte 1 000 av de billigaste spaningsdrönarna och gav till varenda förband. Använd tekniken, hitta på sätt att arbeta. Har man inte drönare är det svårt att reda ut vad man kan göra med dem, säger Henrik Paulsson.
Kriget i Ukraina har visat hur viktiga drönarna blivit. Små varianter släpper granater. Större störtar in i oljedepåer. Och de förändras snabbt: En ny version ser ut att låta brinnande termit, en vitglödgad metall, regna över fiendepositioner.
Tekniksprången sätter Försvarsmakten och FMV i ett nytt läge.
– Historiskt sett har vi köpt till hela organisationen vid ett tillfälle. Men i den här snabba utvecklingen kan det gå ett år och så är allting omodernt. Det får vi inte hamna i, säger Mattias Johnsson.
Försvarsmakten planerar därför att sprida ut inköpen av drönare under flera år. Det ska innebära uppdaterade versioner och modeller.
– Vi vill definitivt inte vara omoderna och ha system som är verkanslösa, säger Mattias Johnsson.
Samtidigt med inköpen måste försvaret lägga pengar på vapen som kan slå ut fientliga drönare.
Marcus Norgren är forskningsingenjör på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI. Han har specialstuderat drönarutvecklingen och bidragit till analyser till Försvarsmakten.
– I Ukraina har man exempelvis använt automatvapen och hagelgevär mot mindre hot. Mot större hot har man bland annat använt luftvärnsrobotar och stridsflyg, säger han.
Men för att slå ut små drönare är det vanligt med telekrigsangrepp. Till exempel störning som slår ut GPS-signalen, eller signalen mellan drönare och operatör.
Marcus Norgren tror att Försvarsmakten kommer att behöva flera typer av de system som finns på marknaden. Det finns till exempel störpistoler till enskilda soldater, eller laservapen och mikrovågsvapen på fordon.
– Det här är något som man behöver titta på. En av de största frågorna är hur man kan bekämpa drönare billigare. Luftvärnsrobotar är en dyr och ineffektiv lösning mot små, billiga drönare, säger Marcus Norgren.
Mattias Johnsson på arméstaben säger att motmedlen är på gång, men pekar också på att teknik och taktik utvecklas snabbt. Striderna i Ukraina ger viktiga lärdomar, men världen förändras snabbt.
– Det är farligt att stirra sig blind på ett specifikt krig. Nästa kommer inte att se likadant ut, säger han.
Tre sorters drönare i nya drönarkriget
Svärmande drönare
Enkelt uttryckt ett större antal drönare som kan uppträda självständigt och tillsammans. Till exempel attackera från flera håll, bedriva spaning och kommunicera med varandra. Saabägda Bluebear tittar på ett system med upp till 20 drönare som ska kunna spana och attackera mål.
…och så kan drönarna stoppas
Läs också: FMV testar israeliskt vapen – oppositionen kritisk
Läs också: Ukrainska ”drakdrönare” sprutar eld mot fienden
Läs också: Drönare stod långt ner på försvarets priolista – då kom Ukrainakriget
