Det är minuter före partiledardebatten på norska public service-bolaget NRK när Høyres partiledare Erna Solberg sträcker ut en godispåse till motståndaren Jonas Gahr Støre, statsminister och ledare för Arbeiderpartiet. Han plockar förtjust upp en röd gelégubbe.
DN:s fotograf Linus Sundahl-Djerf fångar bilden av den norska valrörelsen.
Oavsett hur det slutar får man nog säga att de borgerliga partierna har bjudit socialdemokraten Gahr Støre på en rejäl valkaramell.
Så sent som vid årsskiftet låg Arbeiderpartiet uruselt till i mätningarna. Opinionsstödet var nere på 17 procent. Sedan valde norska Senterpartiet att lämna regeringssamarbetet och den tidigare statsministern och Natochefen Jens Stoltenberg gjorde inrikespolitisk comeback som finansminister. Det gillade väljarna.
Stödet för Arbeiderpartiet återhämtade sig snabbt.
Nu förutspår de politiska bedömarna ett jämnt val, med en liten övervikt för de rödgröna partierna i de senaste opinionsmätningarna. Stödet för de mindre partierna får stor betydelse för regeringsmakten. Fyraprocentsspärren till norska stortinget har inte lika stor betydelse som den svenska riksdagsspärren. Däremot avgör den hur de sista utjämningsmandaten fördelas, och det får betydelse om det väger jämnt mellan blocken.
Gahr Støre slipper av allt att döma rubrikerna om katastrof för partiet, när vallokalerna stänger i Norge på måndagskvällen. Kanske kommer statsvetarna att tala om en Stoltenberg-effekt. Kanske har Arbeiderpartiet också hittat hem med vallöften om att stärka tryggheten, stötta hushållen och satsa på försvaret.
Men de borgerliga partierna har också bidragit till att det är så jämnt i mätningarna.
Høyres Erna Solberg, den före detta statsministern, har haft problem med att hävda sig som oppositionsledare under valrörelsen. Hon har haft svårt att reparera förtroendet efter avslöjanden för två år sedan om hur hennes man spekulerade i aktier samtidigt som hon ledde regeringen. Under valrörelsen har Høyres mer måttfulla löften om att vanligt folk ska få mer i plånboken hamnat i skuggan av Fremskrittspartiets offensiv med löften om stora skattesänkningar och hårdare tag mot gängkriminaliteten.
Nu är det oklart vem som egentligen är de borgerliga partiernas statsministerkandidat. Frp-ledaren Sylvi Listhaug ser ut att locka betydligt fler väljare än veteranen Erna Solberg. Det är klart att konkurrensen mellan de två samarbetspartierna är en gåva till de politiska motståndarna.
Arbeiderpartiet gynnas av ovissheten. Många väljare är trots allt tveksamma till högerpopulisten Listhaug som statsminister. Gahr Støre har haft allt att vinna på att framställa Fremskrittspartiet som huvudmotståndare. I veckan mötte han Listhaug i en särskild duell om brottsligheten och ekonomin, utan godispåsar.
Partierna i grannlandet Sverige har anledning att följa kvällens valdrama noga. De svenska Socialdemokraterna vill veta om det lönar sig att peka ut en ny huvudfiende i svensk politik. Sverigedemokraterna pockar på ministerposter efter nästa val, och har nytta av att Fremskrittspartiet i Norge uppfattas som ett parti som är moget för den yttersta regeringsmakten.
Svenska Moderaterna kan studera vad som händer om man tappar initiativet till ett utmanarparti till höger – och bjuder motståndarna på snask.
