Det tog mindre än ett dygn för Donald Trump att gå från Maga till Miga. Alltså från det gamla slagordet om att återskapa Amerikas storhet till den nya uppmaningen ”Make Iran great again”.
På söndagseftermiddagen lokal tid, och runt 23 timmar efter bombningarna av de iranska kärnenergianläggningarna, började USA:s president fundera högt om fördelarna med att byta ut det iranska ledarskapet.
”Det är inte politiskt korrekt att använda termen ’regimförändring’ men om den nuvarande iranska regimen är oförmögen att GÖRA IRAN FANTASTISKT IGEN, varför skulle det inte bli en regimförändring??? MIGA!!!” skrev Donald Trump på sin plattform Truth Social.
Ett svar på hans retoriska fråga är juridiskt – att USA redan har brutit mot internationell lag genom den förebyggande attacken på Irans kärnanläggningar. Ett annat svar är att Trump har ägnat åratal åt att kritisera sitt eget partis neokonservativa hökar för att de dragit in USA i evighetslånga krig. Ett tredje svar är att presidentens egna vapendragare gör allt vad de kan för att försäkra de amerikanska medborgarna att USA bara vill stoppa atombomben. Enligt vicepresidenten JD Vance har USA inga planer på att byta ut ledarna i Iran.
Maga-filosoferna – och dit hör Vance – brukar förespråka en form av återhållsam realpolitik, om inte isolationism så minimalism i internationella relationer. Men det är alltså inte den bärande principen i den nya världsordning som vi börjar se konturerna av.
Trump vill inte gå med på att han brutit några vallöften om att skapa fred. Vita huset försöker i stället marknadsföra begreppet ”fred genom styrka”. Även Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har använt detta uttryck under de senaste dagarna. Det går att härleda tillbaka till romarriket och det var en grundpelare när USA:s förste president George Washington och hans nära medarbetare Alexander Hamilton försökte formulera den nya nationens utrikespolitik.
Men grundlagsfäderna utgick från principen om avskräckning. De menade att militär styrka skulle avvärja alla angrepp. Det republikanska partiets ikon Ronald Reagan var inne på liknande tankegångar när han för 40 år sedan lanserade sitt Strategic Defense Initiative – det som fick öknamnet Stjärnornas krig, med visioner om att skapa en försvarsköld mot kärnvapenattacker. Donald Trump har också följt den traditionen när han talar om att bygga en Golden Dome.
Med bombningen av Irans kärnenergianläggningar sker en betydande glidning i retoriken. Den här gången använder politikerna uttryck för att beskriva ett anfall, inte försvar. Någon sorts machoversion av realpolitiken.
Maktspråk ersätter moralen, realismen blir till chauvinism
Realismen styrka är att den lär oss att se verkligheten så som den är, utan önsketänkande eller förskönande omskrivningar. Den stora svagheten uppstår när den går från beskrivning till norm, där den starkes rätt uppfattas som ett idealtillstånd.
Ta Grönland med militärt våld, hota Kanada med annektering, störta ledarna i Iran – inte för att sprida demokrati, utan bara för att man kan det. Maktspråk ersätter moralen, realismen blir till chauvinism.
I Sverige brukar synen på FN skilja realister från så kallade idealister. Nu har både FN-hatarna och FN-kramarna fått något att begrunda. Det råder ingen tvekan om att FN är kraftigt försvagat. Möjligen kan man säga att realisterna framstår som just naiva om de tror att små och medelstora stater som Sverige vinner på en världsordning där folkrätten utplånas.
Kanske blir den slirige försvarsministern Pete Hegseth Trumps främste vapendragare snarare än Vance. Under söndagen skapade han en storm i ett vattenglas genom att hylla ”pojkarna” på bombplanen. Enligt amerikanska medier ingick minst en kvinna i besättningen. Det ingick inte i ministerns föreställningsvärld.
