Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Ledaren för den fria världen gillar att slänga käft när han möter pressen på Air Force One. Natten till måndagen, bara ett par dygn efter angreppet på Venezuela, var det dags igen.
– Vet ni vad Danmark gjorde nyligen för att öka säkerheten på Grönland? De skickade dit en hundsläde till, sade Donald Trump till journalisterna på statsflyget.
Faktum är att han testade ett liknande skämt på just Air Force One några dagar efter presidentinstallationen för snart ett år sedan.
Trump har sina särskilda metoder för att hamra in budskap, och det är framför allt hemmapubliken som han riktar sig till. Under sitt årtionde i amerikansk toppolitik har han gång på gång använt sig av hundvisslor för att kommunicera mellan raderna till kärnväljarna.
Det gäller inte minst risken för politiskt våld, där Trump försökt framstå som en oberoende kommentator som helt enkelt varnar för vad anhängarna kan hitta på. Det kan bli upplopp, dåliga saker, farligt, oroligheter på gatorna. För exakt fem år sedan, den 6 januari 2021, visade stormningen av Kapitolium hur anhängarna tolkar retoriken.
Nu försöker Trump övertyga väljarbasen om att USA behöver ta kontroll över Grönland av säkerhetsskäl, för att möta rysk och kinesisk mobilisering i Arktis.
Världens största ö ingår i det danska kungariket. Men den betraktas som en del av den amerikanska kontinenten geografiskt – alltså en del av det västra halvklot som Trump kräver att få kontrollera, utan någon hänsyn till internationell rätt. Angreppet mot Venezuela var ett led i den strategin.
Efterspelet till attacken skapar nya våndor för Danmarks statsminister Mette Frederiksen – och hennes nordiska och europeiska kollegor.
Först gick Katie Miller, före detta pressekreterare i Vita huset, ut i sociala medier med en bild där Grönlands landmassa var täckt av USA:s flagga och det kortfattade budskapet ”SNART”. Hennes make Stephen Miller är nära rådgivare till Trump. I amerikanska medier pekas han ut som pådrivande bakom Vita husets beslut att störta den venezuelanske ledaren Nicolás Maduro.
Sedan följde Donald Trump upp med en intervju i tidningen The Atlantic, där han slog fast att USA ”absolut” har ett behov av Grönland.
Frederiksen fick inleda det nya året precis som hon avslutade det, med ett tydligt budskap från Köpenhamn till Washington. ”Det är fullständigt meningslöst att prata om att USA behöver ta över Grönland”, hette det i ett uttalande från den danska regeringen på söndagskvällen.
Det är viktigt att säga: Köpenhamn är inte Caracas.
Danmark är ett av Natos tolv grundarländer, mångårig medlem i EU, och en stabil demokrati på den europeiska kontinenten. Frederiksen är folkvald statsminister, inte en brutal förtryckare som Maduro. Ett militärt angrepp mot Grönland skulle få helt andra internationella konsekvenser än de amerikanska specialstyrkornas insats i Venezuelas huvudstad.
Problemet för omvärlden är att Trumpadministrationen inte skiljer så noga på demokratier och diktaturer. Den amerikanske presidenten drivs av övertygelsen att Europa har åkt snålskjuts på USA i många decennier och har öppet lekt med tanken att överge Natosamarbetet.
Hans flirt med Norge nådde vägs ände i höstas, när den norska Nobelpriskommittén beslöt att belöna den venezuelanska oppositionspolitikern María Corina Machado med fredspriset. Enligt uppgifter till Washington Post blev Trump så sur över att hon accepterade priset som han ville ha, att han nu vägrar att göra henne till ledare över Venezuela.
Grönlandskrisen visar att det kan vara lika naivt att förlita sig på stormakternas beskydd
Därför kommer ingen nordisk politiker undan Trumps hundslädar och hundvisslor. Det gäller även den svenska regeringen. Omprövningen av den svenska utrikespolitiken är långt ifrån över, trots att Sverige övergivit det sista av alliansfriheten och tagit klivet in i Nato. Den alliansen befinner sig i en växande kris.
Folkrätten har inte direkt varit på modet i den politiska debatten på senare år. Det har varit enkelt och tacksamt att raljera över FN-kramande eller tron på att världssamfundet med gemensamma krafter kan skydda små och medelstora stater. Men Grönlandskrisen visar att det kan vara lika naivt att förlita sig på stormakternas beskydd. Så vad är alternativen?
Mette Frederiksen, Ulf Kristersson och deras kollegor i Norden och EU rör sig ute på okänt territorium. Nu krävs klarsynta diskussioner om hur företrädarna för Europas demokratier kan upprätthålla ett minimum av lag och ordning i en stökig, trasig värld.
Läs mer:
USA-kännare: Trump har antagligen hybris
Så gick USA:s operation mot Venezuela till















