Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
– Vargen tar vad vargen vill ha, sade skurkarna i årets julkalender ”Tidstjuven” i SVT.
Citatet passar väl in på hur Donald Trump har börjat det nya året. Presidenten och hans rådgivare Stephen Miller har gjort klart att det är den starkes rätt som gäller framöver.
Efter att ha tillfångatagit Venezuelas president Nicolás Maduro, som sitter i ett häkte några hundra meter från där jag befinner mig i Brooklyn, har Trump åter riktat blickarna mot Grönland.
Presidenten har i många år velat ta över den istäckta ön. Under sin första mandatperiod erbjöd han sig att köpa den av Danmark utan att lyckas, nu har han gjort klart att USA behöver Grönland av säkerhetsskäl.
Det är ett resonemang som haltar, eftersom USA redan har ett avtal med Danmark som ger dem vidsträckta möjligheter att använda ön för militära syften.
Suget efter Grönland har snarare med imperialistiska syften att göra – Donald Trump vill bli ihågkommen som den president som mer än någon annan har utökat USA:s landmassa. Därtill finns det gott om värdefulla mineraler i marken.
I söndags ökade pressen rejält på Danmark, efter att presidenten sagt att USA behöver Grönland till reportrar på Air Force One. Dagen innan postade rådgivaren Stephen Millers fru, Katie Miller, en bild på X där Grönland var klädd i den amerikanska flaggan.
På måndagen stod Stephen Miller själv i en intervju med CNN och sade att Grönland borde vara en del av USA.
Och på tisdagen gick Vita huset ut med ett uttalande om att militära lösningar alltid står till presidentens förfogande.
Det är därför inte konstigt att europeiska länder skyndat till Danmarks försvar, och att den nordiska nationen höll ett krismöte på tisdagskvällen.
Men det finns mycket som talar emot en väpnad konflikt.
Donald Trump vill i första hand köpa ön av Danmark, ska utrikesminister Marco Rubio ha sagt i ett stängt möte med kongressledamöter under måndagen.
Om Danmark inte går med på det kan USA komma att förhandla direkt med grönländarna, enligt uppgifter till tidskriften The Economist.
Grönland har länge velat rösta om självständighet, men invånarna är för få för att klara sig på egna ben. Varje år bidrar Danmark med sex miljarder kronor för att det grönländska samhället ska klara sig, och ändå är många i befolkningen fattiga. Självmordsfrekvensen är en av de högsta i världen.
Om öborna röstar för självständighet behöver de därför hjälp från andra länder, och där kan USA erbjuda mer resurser än Danmark.
Om grönländarna ändå röstar för att vara kvar i en allians med Danmark, kan det då bli en väpnad konflikt?
Förmodligen inte. I veckan har republikaner i bägge kamrarna gjort klart att det inte är något som de vill se.
– Att ta över Grönland militärt är såklart inget jag skulle stödja, säger den republikanske senatorn Rand Paul till Wall Street Journal.
– Det scenariot kommer aldrig att inträffa, inskärper hans kollega Thom Tillis.
Det starkaste beskedet kom från majoritetsledaren i senaten, republikanen John Thune, som förklarar att han inte tror att presidenten vill invadera ön.
– Nej. Presidenten gillar att tänka högt. Och ibland gör han det bara för att reta er journalister.
Om Trumpadministrationen trots det får kongressens tillåtelse att angripa Grönland och Danmark, kan det stå Republikanerna dyrt i mellanårsvalet eftersom agerandet knappast har stöd hos väljarna.
Kanske borde utspelen snarare ses som en del i ett förhandlingsspel.
Presidenten tycker om att likna förhandlingar med poker. Han har sagt att Ukraina borde ha förhandlat om fred tidigare, när de fortfarande hade kort på handen. På samma sätt ser kortleken nu ut att glida danskarna ur händerna.
Om USA kan förhandla direkt med grönländarna om en självständighetsomröstning med efterföljande amerikansk allians kan Danmark stå utan sin ö, och utan ersättning. Det scenariot kan tvinga dem till förhandlingsbordet.
Vill grönländarna ens ingå i en allians med USA? I en opinionsundersökning som genomfördes för ett år sedan var en klar majoritet emot att bli en del av landet. Det är inte konstigt, USA har en lång historia av att behandla urinvånare illa.
Men grönländarna har något som andra urfolk i Nordamerika inte har haft: kort på handen.
Läs mer:
Karin Eriksson: Danska politiker känner sveket från USA ända in i märgen
