Ibland händer så många saker att det är svårt att få en överblick. Att bo i USA är lite som att befinna sig i en torktumlare där nya plagg kastas in varje dag.
Den upplevelsen kan tolkas på olika sätt:
Torktumlarkänslan, menar republikaner, beror på en oerhört produktiv president som går upp klockan 04 varje morgon och arbetar hårdare än någon av sin föregångare.
Nej, anser demokrater, torktumlaren är en strategi från presidenten för att göra oss alla yra inför den förtäckta statskupp som de facto är på väg att äga rum.
Sällan möts de här verklighetsbilderna. De studsar runt var för sig i de ekokammare som de algoritmstyrda sociala medierna utgör.
President Donald Trumps förtroendesiffror är låga, men alltjämt anser 40 procent av befolkningen att han gör ett godkänt jobb, enligt The Economist/Yougovs mätning.
När jag pratade med en hotellreceptionist i en småstad i Delaware nyligen utbrast hon: ”Vilken tur att ni flyttat till DC just nu, när Trump har fått ordning på brottsligheten!”.
Lag och ordning är högt upp på listan över ämnen som Trumpsupportrarna uppskattar. Sedan presidenten svors in i början av året har:
● Brottsligheten minskat och straffen skärpts.
● Invandringen avtagit rejält.
● Ekonomin rullat på rätt bra och börsen nått rekordnivåer.
● Skatter sänkts, framför allt för de som har det gott ställt.
● Statsapparaten bantats kraftigt.
● Inrikesintressen prioriterats i utrikespolitiken (”America first”!)
Även om mycket har genomförts på bekostnad av rättssäkerhet och allmänt värdigt beteende (det erkänner även många republikaner) så har gränsen inte överskridits, menar de. Det inträffar först om presidenten trotsar ett beslut i Högsta domstolen.
Bland de 55 procent av befolkningen som ger Donald Trump underkänt finns en av mina grannar. Han beklagar sig ofta över tillståndet i landet och jämförde nyligen med de fem faser man genomlider efter en stor förlust.
– Jag är nu i början av fas fem, en motvillig acceptans, sa han nyligen.
Hos Trumpkritikerna är det framför allt brytningen med den tidigare världsordningen som upprör: Att presidenten sprider osanningar, beter sig respektlöst, struntar i regler och utsätter demokratin för påfrestningar.
Sedan Donald Trump tillträdde har han bland annat:
● Avskedat myndighetschefer och tjänstemän som han ogillat och riktat brottsundersökningar mot flera av sina motståndare.
● Gett sig på advokatbyråer och universitet med presidentordrar.
● Stämt mediebolag för publiceringar och hotat att dra tillbaka sändningstillstånd för tv-kanaler som NBC och ABC.
● Inlett ett tullkrig mot omvärlden, utan godkännande från kongressen.
● Beordrat anfall mot Iran och narkotikasmugglare, utan att kongressen fått säga sitt.
● Stått för en hårdför migrationspolitik, där en del utvisats på felaktiga grunder.
● Kallat in militären till städer som Los Angeles, Washington DC och Memphis.
● Regelbundet spridit osanningar och konspirationsteorier.
● Berikat sig själv och sin familj via kryptovalutor och investeringar från andra länder.
De flesta av dessa punkter kan förlängas med en lång rad häpnadsväckande exempel.
Magarörelsen verkar anse att målet helgar medlen. Att det gamla USA äntligen är på väg tillbaka med en mindre statsapparat, lägre skatter, färre invandrare, mindre pk-tjafs och mer lag och ordning.
De hänvisar gärna till artikel två i den amerikanska konstitutionen, att ”den verkställande makten ska utövas av en president i Amerikas förenta stater”. Frågan om presidenten överskrider sin makt är föremål för flera domstolsfall.
Demokraterna ser i stället sitt Amerika falla isär: Maktfördelningsprincipen är under attack, pressfriheten drar för andan och storstadsbor hukar under en militär ockupation.
Under hösten har min granne klagat över hur svårt det är att sätta ord på sina känslor. Så en dag skickar han ett mejl med en Youtube-länk till en Bruce Springsteen-konsert.
”Den sammanfattar ganska kortfattat vad många av oss känner nuförtiden”, skriver han.
I låten ”My city of ruins” sjunger The Boss:
Det finns en blodröd cirkel på den kalla, mörka marken.
Och regnet faller ner.
Kyrkporten står på vid gavel, jag kan höra orgelns sång.
Men församlingen är borta.
Min stad i ruiner.
Läs mer:
Carl Johan von Seth: Allt är perfekt och inget kan gå fel i USA:s ekonomi
Anthony Fauci om stoppade forskningen: ”Helt ofattbart att det händer”
