Karla Sofía Gascón: ”Jag var både Skönheten och Odjuret i filmen”

Det är inte var dag man ser melodramatiska kriminalmusikaler som kombinerar mexikanska kartellbossar och könsbekräftande intimkirurgi. Och det är heller inte var dag som superstjärnor blir starstruck – på riktigt. I höstas lade Madonna upp en selfie bredvid Karla Sofía Gascón på Instagram – med bildtexten ”WOW” i stora rosa versaler. Efter att hon ha sett ”Emilia Pérez” på en galavisning i New York grät popstjärnan så mycket att Karla Sofía Gascón var tvungen att gripa in: ”Madonna, snälla! Det är bara en film. Var glad!”

Nu sitter den karismatiska skådespelaren framför ett tungt sammetsdraperi i mörklila bredvid en bukett Barbierosa rosor som tuktats till en perfekt boll. Karla Sofía Gascón bär en genombruten vit blus med matchande örhängen och bländvita tänder till det naturliga sminket.

– Jag la ner hela min själ i ”Emilia Pérez”. I slutändan var jag tvungen att plocka fram allt inom mig för att göra den här rollfiguren, som ju egentligen är två – både Skönheten och Odjuret, säger hon.

Redan före succén på fjolårets Cannesfestival var hon en stridbar omslagsflicka för den globala transrörelsen. När ”Emilia Pérez” nyligen vann flera priser på årets Golden globe-gala fortsatte hon att stå upp för sin utsatta minoritetsgrupp: ”De kan sätta oss i fängelse, men de kan aldrig ta ifrån oss vår själ, vår existens eller vår identitet.” I Cannes höll hon ett liknande brandtal som varade i sex minuter och slutade med tårar över att transpersoner ”blivit förolämpade, förnedrade och utsatta för mycket våld”.

– Vissa som inte sett filmen påstår att jag fick priset på grund av mitt kön och min sexualitet, men det stämmer ju inte! De som sett filmen förstår varför jag grät av raseri och över allt som gått fel i den här världen. ”Emilia Pérez” går bortom bioduken på så många sätt och jag brinner för att göra världen till en bättre plats.

Som ett brev på posten kom det en tweet från Nationell Samlings Marion Maréchal: ”Så en man vann pris för bästa aktris.” Gascón slog tillbaka med att lämna in en stämningsansökan mot den franska högerextrema politikern för ”sexistisk förolämpning baserad på könsidentitet”.

– Det finns tyvärr många människor som lever för att hata andra – ofta går det ut över människor som jag, bara för att jag finns till. Och det är uppenbart att jag har blivit en offentlig måltavla för människor som vill krossa andra för att få må lite bättre själva, säger Karla Sofía Gascón och tillägger:

– ”Emilia Pérez” är en film värd att kämpa för, en rollfigur värd att kämpa för.

Handlingen börjar med att en överkvalificerad advokat (Zoë Saldaña) får ett erbjudande hon inte kan tacka nej till: Att hjälpa den fruktade och efterlysta kartellbossen Manitas (Karla Sofía Gascón) att försvinna för alltid genom att bli den kvinna han alltid drömt om att vara – Emilia Pérez (Gascón) som blir en samhällsengagerad kvinnorättskämpe.

Som så många andra höjde Karla Sofía Gascón på sina tydligt markerade ögonbryn när hon läste manuset för första gången:

– Storyn var som en grön hund! Ett fantastiskt manus som gav så mycket att tänka på. Men för mig var den mest avgörande frågan varför knarkhandlaren Manitas ville vara Emilia. För det avgör ju hela filmens innersta kärna. Är det bara för att han vill undkomma rättvisan eller är det verkligen för att han känner sig som en kvinna på riktigt? Det var min första diskussion med Jacques Audiard.

Så vad sa Audiard till dig?

– Vad tror du? ler Gascón och gör en liten konstpaus innan hon fortsätter:

– Den mannen är ett geni. I händerna på en mindre intelligent regissör så skulle det ha kunnat bli en väldigt banal, ytlig och meningslös komedi. Och det var också min största rädsla i början. Man måste nog vara lika galen som Jacques för att kasta sig in i världen som filmen skildrar. Men för mig var det svårt att släppa denna underbara historia, säger Karla Sofía Gascón som drabbades av svår separationsångest när inspelningen var över.

På vissa sätt skulle man kunna säga att hela hennes liv har varit en förberedelse för ”dubbelrollen” i ”Emilia Pérez”. För sju år sedan tog hon det livsavgörande beslutet att genomgå en könsbekräftande behandling och bli den kvinna hon egentligen alltid identifierat sig med. Erfarenheter som hon skildrat i självbiografin ”Karsia, una historia extraordinaria” (2018).

– Jag tror att de flesta människor i samma situation som jag ”vet” redan i barndomen. Vid 46 års ålder kände jag plötsligt att det var nu eller aldrig, säger Gascón och uttrycker sin djupaste tacksamhet över dagens spanska lagstiftning.

– Jag är väldigt tacksam över att samhällsutvecklingen har gjort det möjligt för mig att bli mig själv. Om inte samhället hade backat mig så hade jag ju aldrig kunnat göra detta. Jag menar, detta är ju ingenting som en elektriker eller rörmokare kan fixa, de måste ju vara en läkare som är specialiserad på det endokrina, säger hon.

Hur hade du gått vidare om du inte hade fått möjlighet att genomgå behandlingen?

– Jag skulle ha fortsatt som tidigare… inte genom att låtsas – för det var inte det jag gjorde – men fortsatt min andra väg. I slutändan hade jag redan gjort allt jag ville i den delen av mitt liv och såg en möjlighet att gå vidare. När jag ser mig själv i spegeln vet jag att det fanns någon som en gång var jag, men jag identifierar mig inte längre med den personen.

Från början var det tänkt att hon bara skulle spela den kvinnliga rollfiguren Emilia, men efter att ha läst manuset övertygade hon Audiard (”En profet”, ”Rust and bone”) att hon också skulle få spela den machoartade knarkbossen Manitas före den könsbekräftande behandlingen. För Karla Sofía Gascóns är det självklart att hennes egna erfarenheter både formade och färgade hennes båda rollfigurer i ”Emilia Pérez”.

– Självklart har jag kanaliserat all min egen erfarenhet i filmen på bästa möjliga sätt i dess versioner. Precis som prismat bryter ljuset i olika färger så är rollfiguren impregnerad med min existens, essensen av det som är jag. Men detta går bortom min fysiska förändring, även om det också var en viktig aspekt för mig att kunna förstå denna roll. Det finns en väldigt mänsklig aspekt där vi alla har ett mörker och ett ljus inom oss, säger Gascón.

Hon berättar också att dubbelrollen framhävde skillnader mellan de olika krav hon upplever ställs på kvinnor respektive män.

– Det maskulina är friare fysiskt men mer begränsat mentalt. När du är kvinna är det tvärtom. När du är man vaknar du bara och går till jobbet. För kvinnor finns det en mer perfektionistisk mentalitet, hår och smink måste vara rätt, säger hon.

Hon menar också att filmen speglar hennes erfarenheter när det handlar om representation av transpersoner inom filmindustrin.

– Budskapet i filmen går ju inte att ta miste på – vi bör behandlas med samma respekt och ha samma möjligheter som alla andra. Våldet i världen beror till stor del på män, men jag tror att saker kan förändras genom kvinnorna, genom familjen. Vi bör prata om den personen, inte som trans, utan bara om personen, säger hon och utvecklar:

– ”Emilia Pérez” är ingen film som vill illustrera eller få människor att ändra sina åsikter, utan vad den gör är att helt enkelt plantera många små frön så att tittarna kan reflektera. Det viktigaste är att tittarna får tänka själva.

”Emilia Pérez” har svensk biopremiär den 10 januari.

Demi Moore prisad på Golden Globe: ”Chockad”

Recension: ”Råa och färgstarka ’Emilia Pérez’ liknar inget annat”